Utdrag ur protokoll vid visitation i Luleå stads och landsförsamlingar den 5-6 juli 1806

År 1806 den 5 och 6 juli hölls visitations classica med Luleå stads och Landsförsamlingar uti Luleå av biskopen och ledamoten af Kongl Nordstjärneorden samt en av de aderton i svenska academien, herr docktor Carl Gustaf Nordin, biträdd av theologie lectoren herr magister Abraham Runström, ock i närvaro av prästerskapet i pastoratet, kyrkovärdarne samt åtskillige av landsförsamlingens ledmöter; varandes ock å stadens vägnar, närvarande borgmästaren herr Johan Sundelin, rådmannen herr Hans Lindgren, handelsmannen herr Nils Wenman samt borgaren Nils Sandberg

§ 1. Luleå stads nya och av sten väl uppbyggda kyrka befanns enligt dess nu uppvisade och för det närvarande brukliga räkenskapsbok, som går ifrån 1798, äga vid sista maj en behållning av 74 rdr 29 sk 11 2/8 rsd banco.

§ 2. Fattigkassa och räkenskapsbok som går ifrån 1798, företeddes med en behållning för de fattige vid räkningens sista avslutande av 3 rsd 15 sk 10 rst bacco.

§ 3. Såväl kyrkans som fattigkassans räkenskaper voro årligen i kyrkostämma uppläste och av församlingens ledamöter godkände, samt blevo nu, i anledning av hållet kyrkostämmoprotokoll den 4 sistlidne juni,varuti räkningarnes riktighet av församlingen erkändes, utav herr borgmästaren Sundelin, rådman Lindgren och handelsman Wenman underskrivne, med erinran att själva räkningarne, sedan de i kyrkostämma blivit godkände, årligen borde, såsom nu skett, av några församlingens ledamöter med underskrift och till deras riktighet bestyrkas.

§ 4. Som de fattigas andel av inventarii summan uti avlidna rådman Ekmans sterbhus icke funnos vara i räkningarna upptagen, ehuru den, enligt herr borgmästarens påstående, skall hava blivit till fattigkassan levererad och inbetald; så påmindes, att detta borde utredas och de fattige till sin rätts åtnjutande befordras. Och anmärktes därjämte, att för somlige år uti räkningarna saknades all inkomst för kyrkan och de fattige av så kallad sterbhushusprocent och brottmålsböter. I anledning varav församlingens pastor herr doctor Nordmark, och kyrkoföretåndaren skarpt anmanades att kyrkans och de fattigas rätt i berörda avseenden vid varje tillfälle noga bevaka.

§ 5. Landsförsamlingens kyrkas nu brukliga räkenskapsbok, som tager sin början år 1762, företeddes och innehöll, enligt bokslutet vid sista maji, en behållning för kyrkan av 245 rdr 3 rst banco

§ 6. Som, uppå tillfrågan, huruvida förteckningar på sakörsmedel blivit tillika med med själva böterna av vederbörande kronobetjänt årligen till pastor avlämnade, tillkännagavs, att sådant hitintills icke skett. Så tillsades herr doctor Nordmark att berörde förteckningar alltid, såsom verifikationer böra kyrko- och fattigräkningarna bifogas, av kronobetjänte årligen avfordras.

§ 7. Fattigkassans nu företedda räkenskapsbok utvisade enligt räkningens sista avslutande, en för de fattiga behållen summa av 354 rdr 41 sk 11 rst banco samt i spannmål 10 tunnor 28 kappar korn.

§ 8. Såväl kyrkans som fattigkassans räkenskaper befunnos årligen hava blivit i socknestämma uppläsne samt av socknemännen godkände och vederbörligen underskrivne.

§ 9. Företeddes en bok, som utvisade förvaltningen av den summa, till ett belopp av (blankt) banco, vilken nämndemannen Nils Larsson i Sundom, under den 25 martii 1800, anslagit att till christendomskunskapens befordran och tillväxt ibland allmogens barn i Luleå socken användas. Och blev bemälde nämndeman, vilken ock nu var närvarande, för denna hederliga och om dess nit för christendom och gudaktighet vittnande gåva av herr biskopen på det förbindligaste sätt betackad.

§ 10. Uppvisades den härstädes antagne nya förhörs och comunionsboken, samt förteckningar över födde, vigde och döde, vilka gå ifrån 1765 tillika med döpelse. Boken sträckande sig ifrån år 1800.

Den 6 juli

§ 11. Sedan den vanliga gudstjänsten var slutad, trädde herr doctoren och biskopen för altaret och höll ett till närvarande tillfälle lämpat tal.

§ 12. Häruppå förhördes församlingarnas både äldre och yngre ledamöter i christedomskunskapen, varuti de flesta befunnos vara välgrundade. Uppmuntran till vidare förkovran skedde till alla, men särdeles till de mindre för sig komna och till begreppet ännu svaga, jämte eftertrycklig företällning till föräldrar, husfäder och matmödrar att, enligt deras åliggande plikt, främja barns och tjänstefolks tillväxt i Guds och salighetens kunskaper. Slutligen förmanades alla i gemen att låta deras kunskaper komma till verklig utövning medelst en christelig vandel, inbördes kärlek och enighet, undersåtlig vördnad och lydnad för vår nådiga överhet samt trogna förböner för dess höga välgång; Till vilket allt önskades Guds nåd och välsignelse.

§ 13. Uppå undfången tillsägelse avträdde quinnor och ungdomen, varefter det återstående av visitationen fullföljdes.

§ 14. Sexmännen påmindes om deras skyldighet att angiva dem, som utan laga förfall voro borta ifrån visitationen, och med vilka kommer att förfaras efter kyrkolagen.

§ 15. I avseende på allmänna Gudstjänstens förrättande var å församlingens sida intet att påminna. Men herr doctor Nordmark anmälde, att av församlingens ledamöter somliga allt för sent, andra åter aldrig bevista ottesången å de dagar då sådan hålles; I anseende vartill och då ett så otillbörligt uppförande icke bör ibland en christelig församlings medlemmar äga rum, anmodades herr doctoren att härutinnan söka skaffa rättelse och förbättring på sätt kyrkoordningens XIX cap 31 § samt Kongl Maj:ts stadga om eder och sabbatsbrott av den 17 oktober 1687 innehålla och föreskriva.

§ 16. Communion förrättas merendels alla söndagar, utom långfredagarna, Marie bebådelse- och Christi himmelfärdsdag, på vilka senare nattvardsgång icke vanligen plägar anställas.

§ 17. Den önskan, som några landsförsamlingens ledamöter anmälde, att vid de tillfällen då duplication imellan Lands och Stads kyrkorna sker, gudstjänsten, till de avlägset boendes förmån och bekvämlighet, förr uti landskyrkan måtte bliva förrättad, lovade herr doctorn att så vitt möjligt vara kan, efterkomma.

§ 18. Påminnelse gjordes om angelägenheten därav, att prästerskapet i god tid varder kallat till besök hos de sjuka, enär sådan prövas vara av nöden; Ävensom herr biskopen föreställde församlingens ledamöter billigheten därav, att så vitt ske kan och omständigheterna medgiva, prästerskapet icke varder besvärade med socknebud på de dygn, som äro näst före och under sön- och helgdagar, då prästerna med andra ämbetsgöromål äro mäst sysselsatta.

§ 19. Med den ungdom, som för första gången skall begå den heliga nattvarden, förfares enligt consistorie cirkulär den 26 april 1777

§ 20. Catechismi lära drives härstädes så väl meddelst husförhör uti en omgång varje år genom hela församlingen, som ock medelst examina i kyrkan, varvid erinran gjordes att även, vad desse senare examina angår, intet av det lag föreskriver får uraktlåtas.

§ 21. Med nöje inhämtades, att de fleste husfäder i församlingen skola vara försedda med bibel och andra gudeliga böcker, och förmanades alla att desamma flitigt läsa och betrakta; i avseende varpå herr doctor Nordmark ock yttrade sig hava anledning att giva sina åhörare gott vittnesbörd.

§ 22. Beträffande ottesånger i storhögtids och bönedagar, aftonsång å långfredagen samt catechismi och passionspredikningar å de vanliga tider av året, försäkrades inte vara försummat.

§ 23 Uppå tillfrågan huruvida de gossar, vilka ännu icke begått den heliga nattvarden, såsom vederbör under gudstjänsten, sitta i choret, tillkännagavs av herr doctoren, att somliga av dem, ehuru de i allmänhet blivit tillsagda att hålla sig på nämnda ställe, även stundom söka sig rum på läktarna; I anledning varav herr doctorn anmodades att i samråd med socknens äldste vidtaga tjänliga mått och steg till förekommande av detta ungdomens självsvåld, vilket i detta fall, tillika innebär en straffbar ohörsamhet, samt att, därest, för brist på rum i choret, det befunnes nödigt att låta en del gossar sitta på någon läktare, införa den ordning, att en av socknens sexmän även alltid är närvarande på detta senare ställe, för att över de därstädes sittande gossar hava allvarsam tillsyn och uppseende.

§ 24. Angående lysningar till äktenskap, vilka alltid skrivas på behörigen stämplade papper, förordnades, det må i sådana icke tillåtas eller utfärdas förr än med säkerhet utrönt blivit, att kontrahenterna äga försvarlig christendomskunskap, samt att i övrigt allt är hinderslöst.

§ 25. Vid tillfällen av bröllop och barndop sker vanligen insamling av medel för Lazarettet; Och anmodades nu prästerskapet att vid dylika tillfällen söka igenom tjänliga uppmuntringar, åstadkomma rundeligare sammanskott än hittills skett till understöd för en inrättning, som höga överheten med så mycken kostnad bestrider och vilken åsyftar medel till sjuklingars återställande till hälsan; Men som härvid anmäldes, det brist på skiljemynt ofta vore orsaken till den ringa insamling, som ej mindre vid ovanberörde, än andra tillfällen av socknemännen göres. Så anmodades herr doctorn att till avhjälpande av denna olägenhet, låta årligen i Stockholm växla och till socknen skaffa så mycket av nämnda skiljemynt, att församlingens ledamöter må hava tillfälle att efter önskan rundeligare kunna sammanskjuta så väl till kyrkan, de fattiga och Lazarettet, som ock vid andra tillfällen då collecter pålysas.

§ 26. Gjordes förfrågan, på vad sätt de fattiga härstädes underhållas, då av herr doctorn anmäldes, det desamma, till ett antal av 10, 12 à 14 personer uti fattigstuvan med vård och nödigt underhåll försörjas.

§ 27. Herr doctoren och kyrkovärdarna anmodades att noga tillse, det de fattiga vid arvskiften erhålla sin lagliga rätt, samt att värdet av hemman och fastigheter bliver, såsom vederbör, uti inventariesumman upptaget och de fattigas andel därav erlagd, även vid de tillfällen, då föräldrarna ibland allmogen i livstiden avträda sina hemman och sätta sig inhyses hos barnen.

§ 28. Uppå tillfrågan, huruvida protokoll föres vid ordenteligen utlyste socknestämmor, tillkännagavs, att sådant icke underlåtes, och påmindes herr doctoren ej mindre om angelägenheten av protokollens justering, än ock om den ordning, som vid desse tillfällen i övrigt bör iakttagas, hälst ansvaret för vad som vid socknestämma företages ligger på pastor, eller den av prästerskapet, vilken pastor ställer, såsom ordförande vid socknestämma företräder.

§ 29. Enligt anmälan, skall, under den tid herr doctorn Nordmark innehaft Luleå pastorat, allenast ett lik blivit nedsatt uti en i kyrkan ordenteligen murad grav, och tillkännagavs för övrigt, att gravar här öppnas för varv och i ordning över hela kyrkogården; varvid och till förekommande av den obehaglighet och otillbörlighet som sig företer, enär vid grävningarna människoben vore löst uppkastade och sedan på varjehanda sätt kringspridas, anmodades prästerskapet allvarligen tillhålla kyrkovaktaren att noga efterse, det, vid skedde gravöppningar, de ben, som träffas ännu oförmultnade, varda genast tillhopasamlade och nedgrävde i botten av den grav, där nästa lik kommer att nedsättas

§ 30. Vederbörande erinrades allvarligen att sorgfälligt vårda kyrkoklockorna, samt i sådan avsikt vid varje tillfälle tillse, att den rem som uppehåller kläppen och dels igenom densammas tyngd, dels ock igenom förra inringningen, särdeles under fuktig väderlek, småningom uttöjes och förlänges, varder jämkad till lagom längd, emedan igenom uraktlåtenhet härav kläppen nedsänkes och gör slagen på klockans tunnare brädd samt såmeddelst förorsakar sprickning; Varjämte socknemännen tillstyrktes att, till vinnande av nödig säkerhet och undvikande av den dryga kostnad, som förorsakas igenom mindre försiktig ringning, varav händer att klockorna esomoftast måste omgjutas, antaga vissa ringare, såsom i flera andra särdeles stadsförsamlingar är vanligt och vartill även å landsbygden höga författningar giva all anledning.

§ 31 Efterfrågades huruvida någon anledning vore att misstänka det så kallade lönnkrögeriet på ett eller annat ställe i socknen idkas; Och då icke kunde nekas, det ju sådane anledningar sig företett, så skedde eftertrycklig föreställning om den bedröveliga erfarenhet, att sedefördärv och gudlöshet, jämte hela familjers vantrevnad och obestånd, ifrån detta avskyvärda sätt att rikta sig. Det vissa illa frejdade personer vidtagit, ofta huvudsakligen leda sitt ursprung; med anmaning till herr doctoren samt kyrkorådet att, med biträde av kronobetjänte, göra allt, vad göras kan, för att förmå dem, vilka med denna skadeliga hantering befinnas umgå, att därifrån sig avhålla, samt, i händelse av motvillighet fortfarande därmed, ställa dem under laga tilltal och näpst; Och vilket nu mera bör lätteligen kunna ske, då Kongl Maj:ts häremot senast utfärdade nådiga förordning av den 24 november 1801 § 26, befriar köpare å lönnkrog ifrån böter och tillåter dem att vittnesmål bära emot den säljande. Ävenledes bör noga tillses, att alla förbrytelser emot högst berörde förordningens 24 § lagligen ivras, och således att brännvinsförsäljning vid kyrkan och inom en fjärdedels mil däromkring uppå sön- och helgdagar förekommes.

§ 32. Examinerad barnmorska skall, enligt tillkännagivande här i församlingen vara antagen; och uppmuntrades socknemännen att låta sig angeläget vara, det anlitande av densammas hjälp och biträde vid förefallande behov icke varder försummat: ävensom församlingens ledamöter bör i tid vara omtänkte att anskaffa en annan skicklig barnmorska, så att när den nuvarande antingen med döden avgår, eller för ålderdom icke förmår vederbörligen betjänas, församlingen icke med i denna angelägna del sakna nödig hjälp.

§ 33. Vidkommande det i nyare tider uppfunna och av Kongl Maj.t med nådigste bifall samt uppmuntran befordrade sätt, att emot den förödande koppsmittan förevara menniskor medelst ympande av så kallade skyddskoppor, yttrade allmogen, uppå given anledning, det denna uppfinning här redan vore antagen och i bruk; varöver herr biskopen således förklarade sig nöjd, jämte uppmuntran till socknemännen att, med fullt förtroende för denna lyckliga konst, söka att för sina barn få sig därav begagna, så ofta tillfälle gives, samt att, enär därtill nödig fond för allmänna ympningarsanstalterna i nåde anbefallde collect för varje år utav dess församlingar skall åstadkommas därtill på ett rundligare sätt var för sig bidraga.

§ 34 I anseende till nu skedd anmälan om behovet av ny bänkläggning i kyrkan, anmodades herr docktorn att med socknemännen härom överlägga och stadga de grunder, varefter, med hänseende till kyrkans otillräckliga rum i jämförelse med församlingens folkmängd, en sådan bänkläggning kan och bör ske.

§ 35. Likaledes och med anledning av vad som nu anmäldes, rörande den sed, att, vid tillfällen, då flera lik begravas, en av församlingens präster skall vara varje lik följaktig ifrån det hus i kyrkostaden, varest liket uttages, överlämnades till doctorn att i detta ämne med församlingen överlägga och vidtaga något annat i avseende härpå mera lämpligt samt för prästerskapet, hälst vid sträng köld och snöväder vintertiden mindre besvärligt och för hälsan äventyrligt sätt. Varvid såsom tjänligast ansågs och sändes till antagande även härstädes föreslogs, att, enligt med vad i flera andra stiftets församlingar är brukligt, alla lik av vederbörande frambäras till ett visst ställe på det så kallade torget utanför kyrkan, varest de av en eller om de avlidnas anhöriga så åstundar, flera församlingens präster uppsjungas och därpå vidare till graven beledsagas.

§ 36. I anseende därtill, att denna församlings stora folkmängd, enligt vad i 34 § redan anfört är och tabellerna utvisat, icke möjligen kan, såsom vederbör, i kyrkan inrymmas, ännu mindre bänkläggas, föreställde herr biskopen församlingens ledamöter, hurusom för dem oundgängligt vore att antingen påtänka en ny kyrkobyggnad, eller och verkställa den capellanläggning i övre delen av socknen, vilken redan år 1781 varit tillämnad och föreslagen, och igenom vilken senare utväg icke allenast den med kyrkobyggnad åtföljande dryga och kännbara kostnad kunde undvikas, vilket ock hos nedre församlingens ledamöter borde verka benägenhet att på något sätt till inrättningens främjande bidraga utan ock fler församlingens avlägset boende invånare. Vilka nu med stor olägenhet, tidsspillan och möda, särdeles vissa årstider, nödgas bevista gudstjänsten vid moderkyrkan och av prästerskapet därstädes hämta nödig prästerlig betjäning, skulle såväl i andeligt som världsligt avseende vinna den betydliga nytta och förmån, som en sådan inrättning ofelbart med sig förer.

   I anledning härav, och sedan lagmannen och häradshövdingen herr Pehr Adolf Ekorn såsom hemmansägare i församlingen, förklarat, det han med full övertygelse ansåg och erkände den stora båtnad, vartill herr biskopen ville befordra församlingen, igenom föreslående av berörde capell-inrättning, som å ena sidan, i det kyrkobyggnad härstädes såmeddelst kunde undkommas, befriade hela församlingen ifrån stora utgifter och kostnader, och å den andra tillskyndade fjällborna mångfaldiga fördelar och bekvämligheter; ävensom herr lagmannen på sådan grund jämte ytterligare föreställningar om sakens vikt och angelägenhet, av berömligt nit för det goda ändamål, som igenom nämnda inrättning åsyftades, samt att för så mycket kraftigare uppmuntra dels dem av socknemännen, som förmodades komma att höra till det blivande Capellet, att med beredvillighet antaga och verkställa den anstalt som till deras eget sannskyldiga bästa dem nu erbjöds, dels ock nedre församlingens ledamöter att jämväl i någon mån bidraga till biståendet av de vid capell-inrättningen erforderliga kostnaderna, nu lovade sig vilja förära etthundrades riksdaler RGS att till nödge behov vid meranämnda användas; så förklarade övre socknens invånare sig benägne att uti den nu tillstyrkte capellanläggningen deltaga så att, såsom det nya kyrkelagets medlemmar, om själva capellets uppförande och inrättningens fullbordande i övrigt besörja; varefter ytterligare överläggning härom företogs, då efter någon stunds samtal och rådplägning rörande såväl själva stället, varest capellet borde anläggas. Som ock vad i flera avseenden till inrättningen hörer, vad det förra angår, en ifrån moderkyrkan 3½ mil belägen by vid namn Heden, uppgavs och av de flesta ansågs vara den tjänligast och med avseende på ändamålet, för största delen av fjällboerna mäst lämpliga ort till i frågavarande capellanläggning; Hvadan ock syn och undersökning av det vid nämnda by föreslagna ställe kommer att med första anställas; Varandes ock överjägmästare herr G E Pettersson, såsom förvaltare av bergsrådet högvälborne herr baron S G Hermelins i Luleå socken belägna järnbruk och övrig egendomar, av den tanke, det välbemälde herr baron ofelbart skulle finnas benägen att med övriga vederbörande av allmogen förena sig om det ställe som för capellagets ledamöter i allmänhet vore det tjänligaste, ehuruväl capellanläggningen vid Bredåkers by, såsom halvannan mil längre upp belägen, för herr baronens enskilda del, i anseende till dess järnverks och flera hemmans belägenhet, syntes bliva mest förmånlig.

   Vid ytterligare väckt fråga huruvida nedre församlingens ledamöter, vilka igenom meromnämnda capellanläggning undsluppo, såsom förbemält är, den ansenliga kostnaden av kyrkobyggnad, voro villig att på något sätt samma inrättning understödja, förklarade, uppå given anledning, socknemännen med undantag allenast av Jöns Ersson i Bälinge och Johan Nilsson i Heden, sig enhälligt villiga att till capellets uppförande och andra nödiga utgifter därvid, i detta år sammanskjuta fyra skillingar på röken, vilka medel igenom prästeskapet vid husförhören varje år lämpligast syntes kunna insamlas;       Varjämte socknemännen likaledes såsom äreskänk till capellet anslogo av moderkyrkans medel etthundrade riksdaler i gångbart mynt eller banco.

Bönderna Olof Olofsson yngre i Svartbyn och Jöns Christoffersson i Antnäs lovade ock att till användande vid capellinrättningen giva etthundrade daler skmt vardera; ävensom församlingens pastor, herr doctor Nordmark, behagade yttra, det jämväl han ville med någon gåva capellet framdeles ihågkomma.

Herr biskopen försäkrade ock capell-laget, det han ville på allt sätt söka att igenom dess och consistoriets underdånig förord hos Kongl Maj:t vinna dess nådiga befall till en eller annan förmån för capell-laget.

Tillika yttrade capell-allmogen sin önskan vara att vid capellet årligen få mantalsskrivning och uppbördsstämma förrättade, emot skäligt arvode därför till vederbörande kronobefallningsman och häradsskrivare, jämte erhållande av tillstånd för capell-laget, som nu kommer att utgöra särskild kyrkosocken att till antagande få anmäla nödige och igenom höga författningarna, å landet tillåtna hantverkare; ävensom någon lättnad, så väl i avseende på kyrko-parad som eljest, för de till capellet hörande soldater åstundades; och förhoppades capell-laget, det konungens resp befallningshavande samt respect chefen för Kongl Vesterbottens regemente torde täckas, uppå därom hos den skeende anmälan, dessa förmåner capell-laget höggunsteligt förunna.

§ 37. Sedan vad nästföregående § innhåller, sålunda blivit överenskommet och beslutat, anmodades herr doctor Nordmark, att efter ordenteligen skedd pålysning, uti sockenstämma med det första inkalla de i övre delen av socknen varande församlingens ledamöter, vilka nu dels själva anmält sig, dels ock frånvarande av andra blivit uppgivna lämpligen kunna och böra för det närvarande träda till i frågavarande kyrkolag; varefter ock sedan antalet av blivande capell-lagets medlemmar med säkerhet blivit utrönt och bestämt, bemälde herr doctor likaledes ville med capell-laget ingå uti överläggning och beslut icke allenast om tiden och sättet till själva capellets uppförande, vilket med möjligen största skyndsamhet bör besörjs, jämte vad mera till inrättningen hörer, utan ock överenskomma och stadga antalet och beloppet av de persedlar, som predikanten, vilken capell-laget önskat erhålla, bör i årlig avlöning åtnjuta, samt tillika träffa den överenskommelse med capell-laget att någon jordäga, så nära som möjligt vara kan, vid capellet belägen bliver till boställe för predikanten inköpt samt så fort sig göra låter, försedd med nödig åbyggnad, vilken av capell-laget framgent underhålles. Sedan allt detta blivit vederbörligen verkställt och avgjort, insänder herr doctoren till consistorium det protokoll, som i avseende på ovanberörde delar, vid socknestämman kommer att hållas.

§ 38. Likaså anmodades herr doctoren att, enär själva capellbyggnaden kommer att försiggå, varvid all skälig sparsamhet och hushållning bör iakttagas, till socknestämman inlysa capell-laget för att då med dess ledamöter överlägga och stadga den ordning varefter ej mindre byggnadsämnen och dagsverken vid capellbyggnaden komma att utgå, än vad i övrigt var och en därvid åligger bör fullgöras; Berörandes vad som vid berörde socknestämma av pluraliteten i avseende på byggnaden, med mera, beslutas av varje capell-lagets medlem noga och vid laga ansvar för den tredskande eller uteblivande iakttages och efterlevas, på sätt Kongl Maj:ts nådiga brev av den 22 martii 1759 förmår.

§ 39. Härjämte tillstyrktes blivande capell-lagets ledamöter att inbland sig utse och befullmäktiga några gode män, vilka, jämte det de under redovisnings-skyldighet förvalta de till capellbyggnaden inflytande medel och berörda byggnads vederbörliga drivande besörja, ävensom må äga att under påstående byggnad om vad till verkställigheten därav i ett eller annat avseende nödvändigt hörer med pastor eller dess ombud, besluta och avgöra på det att capellagets samteliga ledamöter, vid varje förekommande mindre omständighet icke måtte med sammanträden bliva besvärade.

§ 40. Sedan såväl prästerskapet å sin sida som socknemännen å deras, uppå tillfrågan, tillkännagivit, det de varken emot varandra, eller i allmänhet, hade något vidare att andraga, så slutades visitationen; varefter en vers avsjöngs och församlingens ledamöter hemförlovades.

År och dag förr skrivne

Carl G Nordin/Abr Renström

Källa: Kyroräkenskaperna akt Nederluleå KIII:1 (1734-1790) sid 139-