Utdrag ur protokoll vid visitation i Luleå Landskyrka storböndagen den 4 mars 1787

Närvarande: Biskopen och ledamoten av Kongl Nordstierne orden herr docktor Eric Hellselgren, prostarne herr magister Theophilus Gran, herr magister Carl Nortman, herr magister Gustaf Wilhelm Rydman och herr Eric Lindahl, kyrkoherdarne herr magister Olof Hamrén, herrarna Olof och Axel Örnberg, samt lappmarks pastorerna herr magister Samuel Öhrling och herr Pehr Edin.

§ 1. Sedan den vanliga gudstjänsten blivit slutad, trädde herr doctorn och biskopen för altaret, hållande ett till närvarande tillfälle lämpat tal. Varefter catechismi förhör företogs, därav med särdeles fägnad inhämtades, att såväl äldre som yngre, ägde i allmänhet god och försvarlig grund i Christendomskunskapen, hvarföre de berömdes och uppmuntrades till ytterligare förkovran såsom och att låta kunskapen vara verkande till en oskrymtad christelig vandel uti gudsfruktan, inbördes trohet, kärlek och enighet, samt lydnad emot vår nådiga överhet; vartill önskades samteliga nåd och välsignelse av Gudi!

2 §. Quinfolket och ungdomarne lämnade hemlov, och det återstående av visitationen fullföljdes i ståndspersonernas och allmogens närvaro.

§ 3. Sexmännen påmindes om deras plikt, så i anseende till Storböndagen, som visitationen, att anteckna och angiva dem, vilka utan laga förfall icke varit tillstädes, med vilka förfaras bör, enligt kyrkolagen och Kongl Maj:ts Nådiga Placat om Stor-Böndagarnas firande.

§ 4. På tillfrågan intygades att allmänna gudstjänster förrättas ordentligen efter kyrkoordningen och handbokens föreskrifter. Åhörarna berömdes för att i allmänhet vara flitiga uti gudstjänsternas bevistande. Prästerskapet har likväl erfarit, huruledes somliga komma ifrån sina kyrkostugor nog sent till kyrkan, samt gå därifrån innan gudstjänsten blivit avslutad; detta blev förehållet som en osed som borde ändras.

§ 5. I anseende till ottesångar de stora högtiderna och storböndagarna, catechismi- och passions predikningar de vanliga tider om året, samt aftonsångar långfredagarna, har prästerskapet iakttagit sin skyldighet.

§ 6. Det heliga dopet förrättades mestadels i kyrkan, såframt icke nödfall eller skälig orsaker sådant hindra. När nöddop förekommer blir detsamma sedan i kyrkan efter handboken konfirmerat.

§ 7. Communion förrättas här merendels var söndag, även som det erkändes, att sjuka och anfäktade bli besökta av prästerskapet; dock anmäldes av prästerskapet att det stundom hände, att socknebud nog sent ankomma; varför föreställdes, huru angeläget det är att kalla präst, innan den sjuke bliver ur ståndsatt att med sunt förnuft visa redo för sig, samt begripa vad som kan vara nödigt att honom föreställas.

§ 8. Med unga skriftebarn, som första gången skola begå den heliga nattvarden, förfares efter författningarna rörande confirmationen samt consistorii cirkulaire den 16 april 1777,.

§ 9. Utom klockaren, är här flera barnalärare i byarna antagna, vilka skola med flit fullgöra deras skyldighet: vilket ock av det i dag skedda förhöret kunnat inhämtas.

§ 10. Kyrko- och husförhör förrättas årligen genom hela församlingen, och berömde prästerskapet sina åhörare för så allmänt bevistande av husförhören, att även små barn tillstädeskomma, för att låta höra det första, som de fått lära i christendomskunskapen.

§ 11. De som kommer från andra församlingar bliva behörigen förhörde, innan de admitteras till den heliga nattvarden; ävensom de avflyttande examineras, innan dem prästebetyg medelas.

§ 12. Lysningar till äktenskap skrivas på behörigen stämplat papper. Och iakttager Pastor alltid den försiktigheten att ej tillåta lysning för änkling eller änka innan laga avvittring befinnes ha försiggått.

§ 13. Intygades att bröllop och gravöl icke hållas för länge, ävensom att de icke heller anställas aftonen före någon söndag eller stor helgdag, eller dagen därefter.

§ 14. Insamling till Lazarettet försummas icke vid bröllop och barnadop, och berömdes församlingens ledamöter i allmänhet för utmärkt benägenhet att härvid göra sammanskott.

§ 15. Fattigstuga finnes här, varuti 7 á 8 merendels underhålles. De övriga fattiga uppehållas hos sina anhöriga i byarna, och njuta dessutom fattigdel. Till fond för de fattiga har församlingen beviljat en kappe korn av varje rök; vilken inrättning såsom utmärkande församlingens besynnerliga ömhet för dess fattiga, ansågs för att förtjänas allt beröm och heder. Likväl, och som förra årens missväxt bidragit till fattigdomens förökande och nödvändigheten att i fattigstugan antaga flera, än för vilkas underhåll förenämnda fond kunnat vara tillräcklig, så uppmuntrades församlingens ledamöter att åtminstone öka den såkallade Fattig-kappen med råga, och de som voro i förmåga att utöva större barmhärtighet, att giva något därutöver, vartill närvarande yttrade sig hava all benägenhet.

§ 16. Lösdrivare, eller folk utan behörigt besked är här okända. Så snart dessa visa sig bliva de genast av kronobetjänten bortskaffade.

§ 17. Att Kongl förordningar och påbud, vilka till allmän publication äro anbefallda, uppläses efter som de ankomma. Intygades dessutom att prästerskapet icke försummar sin plikt i anseende till de Kongl förordningar, vilka uti en samling äro utgivna, att årligen uppläsas.

§ 18. Att kyrko- och Fattigräkningarna årligen uppläsas, erkändes.

§ 19. I kyrkan befinnes flera gravar som dock på längre tid icke blivit nyttjade; ävensom nyttjanderätten, såsom skadelig, icke heller av någon yrkades.

§ 20. För osämja i äktenskapet, uppenbar ogudaktighet, eller gudstjänstens och den heliga nattvardens försummande, sades ingen var känd, utom avskedade löjtnanten von Walter, som, i anseende till osämja med sin fru, samt försummelse i kyrka och nattvardsgång, flera gånger fått föreställningar, utan att visa någon bättring. På tillfrågan berättades bemälda löjtnant icke heller nu vara tillstädes, varför han kommer att inför kyrkorådet undfå ytterligare varning, och om densamma icke verka förbättring, anmodades herr prosten Hollstén att, såsom Pastor Loci, med honom vidare efter kyrkolagen förfara.

§ 21 Eljest berömdes församlingens ledamöter i allmänhet för god ordning och husandakt, varande lekstugor och oanständiga tidsfördriv här icke i bruk, undantagandes i Sunderbyn, nära invid kyrkan, där ungdom och tjänstefolk skall taga sig frihet att samlas till dans och annat oskick; varför i anledning härav gjordes allvarliga föreställningar att ifrån slikt oskick avstå; och blev föräldrar och husbönder eftertryckligen påminda om deras skyldighet att vara barn och tjänstefolk uti otillåteliga tidsfördriv hinderliga. För övrigt förmodades, att uppå prästerskapets anmälan, kronobetjänt icke underlåter att räcka hjälpsam hand till bibehållande av god ordning, där något emot densamma förelöpa skulle.

§ 22. Anmäldes av prosten Hollstén, huruledes vad som tillfaller kyrkan, under namn av testamenten, sällan överstiger 2 sk, vilket ansågs vara ganska ringa och obetydligt, emot vad i andra församlingar är vanligt, där nämnda testamenten bestiga mestadels ifrån 8 till 16, 24 och 32 sk. Församlingens närvarande ledamöter trodde dock härvid böra märkas, att de erkände för sin skyldighet att, vid behov av nya klockor, dem anskaffa, utan att därvid någon utgift gravera kyrkan.

Uppå föreställning förklarade sig likväl församlingens ledamöter villiga att hädanefter öka nämnda avgift till kyrkan under namn av testamenten efter döda, minst till fyra sk; varvid förmodades ändå något mera av dem, som äga bättre råd och lägenhet.

§ 23. Så blev ock på given anledning föreställning gjord, att mera allmänt än hittills giva i håvarna, då de av Kongl Maj:t i nåde beviljade allmänna collecter insamlas, hälst desamma äro anordnade till sådana ändamål, som Kongl Maj:t i nåder hava understödde, och Kongl Maj:t även i nåder behagat inskränka utgående collect till ett antal, som ansetts för mest oundgängligt, men som likväl är långt mindre än förr.

§ 24. Prästerskapet hade emot sina åhörare för övrigt intet att erinra, och uppå tillfrågan huruvida de senare voro med de förre förnöjda, inlämnades en skrift, ord ifrån ord lydande som följer:

Högvördige herr doktor och biskop samt medlem av Kongl Nordstiärne orden. Då vid detta års Härads vinterting härstädes, kyrkoherden i Råneå församling högärevördige och högvällovlige herr Pehr West-Eurén sig inställde, för att, enligt concistorie förordnande övervara den så kallade action, som emot comministern i denna församling, herr Olof Zellinger, rörande ämbetsfelaktigheter, skulle anställas, inlämnade herr kyrkoherden West Eurén till Lovl tingsrätten den 25 sistlidne januari en skrift, den han själv i hela menighetens närvaro uppläste, varuti han gick ifrån sitt värdiga ombudsskap och i början beskyller vår nyligen tillförordnad kronofogde, befallningsman högaktade herr Carl Jacob Boström för efterlåtenhet i sysslan, däruti att en hel hop omnämnde hushållsmål, egenteligen till rapport hörande, men ödet överlämnade. Varuti sådant består känner allmogen alldeles intet, men väl har allmogen städse funnit herr kronobefallningsmannen hos oss efterhöra dess ämbetes åliggande skyldigheten, samt städse varit mån om oss, och vad hos honom varit till görande, hindrat oss ifrån tillämnade dryga utgifter.

Därnäst utbrister herr kyrkoherden uti sin skrift med grova oanständiga tillvitelser, sådane som vi blygas nämna. Emot vår av hjärtat högaktade prost och kyrkoherde, högvördiga och höglärde herr magister Jonas Hollström, vars nit uti ämbetet, äro omtanka om vårt väl, så till själen som kroppen, och godhet däruti, att han alltid eftergiver den fattige och nödlidande allmogen, dess tillbörliga rätt. Med ett ord: herr prostens godhet emot denna Luleå församling kan inte beskrivas och hans namn blir odödeligt uti våra och våra efterkommandes hjärtan. Huru herr kyrkoherden West Eurén kunnat kasta så svarta skuggor på vår hederliga herr prost är obegripeligt, ty allmogen är övertygad, det herr prosten Hollstén alltid bemött herr kyrkoherden West Eurén såsom en människovän och av hjärtat velat och önskat honom gott, och torde hända nu vägen röjt dess förestående fall, då sådant blir tacksägelse.

Vad herr kyrkoherden West Eurén uti dess till tingsrätten ingivna skrift, på sätt berört är, emot herr Prosten Hollstén, både dess ämbete och heder rörande, anfört, anhåller allmogen aldra ödmjukast högvärdige herr doctoren och biskopen på det högsta täckes beivra och förhjälpa herr kyrkoherden West Eurén till laga näpst för det han oskyldigt angripit en hedersman, herr prosten Hollstén. Att detta anförande måtte ord ifrån ord få inflyta uti högvördige herr biskopens visitationsprotokoll, därom anhåller allmogen allraödmjukast. Framhärdar med djupast vördnad.

(Underskrivet av representanter för byar i Luleå socken).

Sedan denna skrift blivit uppläst skedde förfrågan. Huruvida församlingen densamma för sig erkände, då alla med ett enhälligt utrop tillkännagivit deras bifall och deltagande däruti; varefter såsom deputerade i Luleå lovl magistrat och borgerskapets vägnar tillstädesvarande råd och handelsmännen Kråka och Stenhagen förklarade, det de med landsförsamlingen uti dess avgivna skrifteliga yttrande av allt hjärta sig till alla delar förenade.

§ 25. Om comministern härstädes Olof Zellinger, som blivit angiven för fel i ämbetet, blev härefter samtalat. Vid efterfrågan om orsaken varför han nu saknades, berättades att han vore sjuk och sängliggande, anförde sig flera sig icke hava anledning att tillvita honom någon förseelse vid dess ämbetsförrättning i kyrkan. Huruvida han vid andra tillfällen kunnat begå något ämbetsfel eller oordentlighet, märktes ingen vilja upptänka, utan hellre benägna att vilja alltsammans ursäkta såsom till äventyrs hänslutet av sjuklighet; Varjämte och som bemälde comministern i anseende till sina svaga krafter vore oförmögen att inta starka drycker, så berättade församlingens ledamöter sig uppå given anledning av deras prost och kyrkoherde hava överenskommit att söka betaga merbemälde comministern all åtkomst till starka dryckers bruk.

§ 26 Som något för övrigt intet var att erinra, så tillsades kyrkvärdar och de äldste av församlingen att i morgon klockan 9 f.m. sig infinna, då räkenskaper och kyrkoböcker komma att överses

Den 5:te Martii 1787

§ 27. Efter såsom igår blivit sagt och tillkännagivet skedde idag ånyo sammanträde i Luleå Lands kyrka, då dels räkenskapsbok först uppvisades, varefter inhämtades att kyrkans årliga vinsäd består av tolv tunnor samt att behållningen av kyrkomedlen sistlidne Maji bestigit till fyratio rdr 27 sk 10 rst specie

§ 28. Fattigräkningen befanns vid sistlidne maji sluta sig med en behållning av tvåhundrade trettio rdr 41 sk 10 rst specie.

§ 29. Husförhörs- och communions böcker samt förteckningar över födde, gifte och döde befunnos riktige och ordentlige. Sistnämnda förteckningar gå här ifrån 1696.

§ 30. Inventarium, år 1777 upprättat över kyrkans skrud; Documenter och övriga tillhörigheter blev igenomgånget och alltsammans förvarat och i behåll funnet. Såsom sedan förenämnde tid tillkommet, upptagas 2:ne nya hamer? Tavlor, förärade av herr översten von Rohr, samt ett nytt timglas på predikstolen, skänkt av herr major Frisell

§ 31. Kyrko- och fattigkistorna funnos förvarade; vardera med trenne lås och nycklar, av vilka pastor haft en och kyrkovärdarne var sin; varutinnan den ändring kommer såsom med författningarna enligt, att ske, att pastor och allenast den ena av kyrkvärdarna behålla var sin nyckel, men den tredje emottages av någon som församlingen därtill utser. För övrigt blev i anledning av av här befintliga utlåningar, erinrat om iakttagande av vad angående säkerhet samt ränta är föreskrivet uti Härnösands senast hållne prästmötes protokoll, vilket prästerskapet till efterrättelse har cirkulerat. År och dag förr skrivne

Er: Hesselgren (Ep: Hern)

Theoph Ol Gran (Piteå), Carl I Nortman (Bygdeå), Gust W Rydman (Torneå), Eric Lindahl (Lycksele), Ol Hamrén (Calix), Ol Örnberg (Nederkalix), Sam I Öhrling (Jokkmokk)

Källa: Kyrkans räkenskaper akt Nederluleå KIII:1 1734-1790 sid 131-