År 1646 inrättades Krigsmanshuset i Vadstena som skulle dra försorg om gamla och icke längre tjänstbara krigare. Krigsmanshuset bestod av egendomar som tidigare tillhört Vadstena kloster och en del indelta hemman.

     När Arméns pensionskassa inrättades år 1756 övertog den en del av krigsmanshusets inkomster, som skulle användas till försörjning av enbart manskap. Krigsmanshuset upplöstes år 1783. Inkomsterna fördelades i stället till pensioner till dem som enligt tidigare ordning skulle ha kunnat intas på Krigsmanshuset.

     Från år 1874 förvaltas Vadstena krigsmanshuskassa av Statskontoret. Av kassans avkastningen och visst statsanslag utdelas pensioner och understöd till uttjänt personal.

De soldater som erhöll understöd från Vadstena krigsmanshuskassa kallades gratialister (av lat gratia, nåd).

      Villkoren för att erhålla underhåll från krigs-manshuskassan var bl.a. att soldaten varit anställd i 30 år.. Den som blivit dömd till förlust av medborgerligt förtroende, förlorade även rätten till underhåll för häktnings- och strafftiden.

    Gratialisterna indelades i fyra klasser. År 1825 var ersättningsbeloppet 36 riksdaler banco per år i första klassen, 24 riksdaler i andra klassen, 12 riksdaler i tredje klassen och 8 riksdaler i fjärde klassen. Från år 1860 höjdes beloppen till 72, 48, 24 respektive 15 riksdaler för klasserna 1-4. För första klassen kunde underhåll i vissa fall utgå med ett betydligt högre belopp.

     Utbetalningen skedde två gånger om året.

Norrbottens fältjägarekår bildades år 1841 genom en uppdelning av Västerbottens regemente. Västerbottens regemente tillkom år 1624 och hade sitt ursprung i västerbottensfännikorna från mitten av 1500-talet.

     När indelningsverket inrättades år 1649 skulle Västerbottens regemente ställa upp med 1.056 knektar, korpraler inräknade. Regementet bestod av sju kompanier från Västerbotten och ett från Ångermanland. Kompanierna var Livkompaniet (Luleå och Råneå), Överstelöjtnantens kompani (Umeå, Vännes, Degerfors, Holmön, Sävar), Majorens kompani (Övertorneå, Karungi, Nedertorneå), Piteå kompani, Skellefteå kompani, Lövångers kompani (Lövånger, Bygdeå) och Bygdeå kompani.

      Norrbottens fältjägarekår bestod då av Livkompaniet (Luleå kompani), Piteå kompani, Råneå kompani, Kalix kompani och Vakanta kompaniet (Torneå kompani). Västerbottens fältjägarekår kom att bestå av Livkompaniet, Skellefteå kompani Bygdeå kompani och Lövångers kompani

     År 1892 omorganiserades Norrbottens fältjägarekår till Norrbottens regemente med två bataljoner. Det tillkom då nya kompanier, delvis genom uppdelning av de tidigare, nämligen Elfsby kompani, Bodens kompani, Gellivara kompani och Torneå kompani.

     Indelningsverket upphörde år 1901. Många soldater erhöll fortsatt anställning inom försvaret. Väl känd är Axel Gustafsson Mård från Ersnäs, som även fått en gata uppkallad efter sig (i Ersnäs).

Kungl. krigskollegiets kungörelser om vilka som beviljats underhåll finns fram till år 1911 intagna i Svensk författningssamling. Vid denna utredning har jag endast haft tillgång till sådana handlingar från år 1825 och framåt. För den som vill veta mer om förhållandena före år 1825 hänvisas till bl.a. Krigsarkivet.

     Förteckning över vilka soldater vid Norrbottens fältjägarekår som erhållit understöd från Vadstena krigsmanshuskassa under åren 1825-1911 finns att läsa på följande sidor. Ett exemplar av utredningen finns även i Forskarföreningens lokaler.