Tullar och skatter

De flesta varor som infördes till städerna belades med Lilla tullen som uttogs efter vikt, volym, stycketal eller med 3 procent av varuvärdet. Beslut om införande av Lilla tullen hade antagits av riksdagen år 1622.

Förutom Lilla tullen förekom acciserna som var konsumtionsavgifter som erlades för t ex spannmål, slaktkött, bageri och bryggeriprodukter som togs in för avsalu eller husbehov. Accis för slaktdjur erlades när djuren drevs in till staden i samband med att Lilla tullen betalades för dem

För att effektivisera uppbörden ålades magistraterna att sätt upp staket runt sina städer. Staketen skulle enlig n förordning från år 1756 bestå av en gärdsgård av sten eller trä, minst 2 ½ alnar hög

Portar uppfördes där de viktigaste infartsvägarna löpte in i städerna. I sjöstäderna skulle särskilda landtullhus finnas vid skeppsbryggorna

För att förhindra olovlig införsel till Luleå stad satte man upp staket både på den östra och västra sidan.  Se kartan från år 1750. Staketen kan även bitvis varit kompletterade med spanska ryttare. Vid varje port skulle finnas ett tullhus och en inhägnad där varor kunde förvaras tills förtullningen var klar och tullskrivare räknat ut de avgifter som skulle betalas. I en förordning från år 1756 stadgades att staketet skulle bestå av en gärdsgård av sten eller trä, minst 2 ½ alnar hög

Tullar fanns vid landsvägen från gamla staden samt å den norra och sidan av staden för dem som anlände med båt. Där uppfördes även tullhus och anlades tullbryggor. Hur ett tullhus skalle vara beskaffat reglerades år 1682 då Kammarkollegiet fastställde att det skulle omfatta förstuga, tullstuga, boningsrum och ett kök samt en förstuga med avbalkat tullkontor. Måtten skulle vara 16 x 10 alnar = ca 8x 6 meter.

Bilderna nedan visar tullstaketen i Luleå gamla och nya stad

Södra tullstugan

uppfördes av Luleå stad år 1727 för en kostnad av 412 daler kopparmynt. Stugan var sedan upplåten för att användas av tullbetjäningen

Stugan var 10 alnar lång och 8 alnar bred inom knutarna samt förstuga. På södra sidan fanns två fönster och en fönsterglugg med utsikt över hamnen samt tre fönster på västra långväggen Inomhus fanns två bänkar och en ståndsäng, ett bord med fot, två karmstolar av furu, en bänk fastspikad vid västra väggen. På östra sidan fanns ett ”contoir” av hyvlade bräder med dörr och gångjärn samt hasp och märla. I stugan fanns en ”försvarlig” spis med spjäll. Golvet bestod av hyvlade brädor.

Personalen på en mindre tullstation bestod vanligtvis av en tullnär som chef och dessutom ett antal besökare eller visitatörer, som roddes ut till fartygen av tullroddare, och där upprättade förteckningar över vad lasten bestod av.  Andra titlar som förkommer är tullbetjänt, accisskrivare, tullskrivare, tullknekt och tullvaktmästare

Omkring år 1750 var Södra tullhuset i så bristfälligt skick att det inte längre kunde användas och en ny byggnad borde uppföras

Nu uppstod en tvist om ersättning för den gamla stugan. Tillhörde den Luleå stad eller skulle den anses som ett kronan tillhörigt tullhus?

”Generaltullarrendesociteten” anförde att stugan uppförts år 1728 utan förbehåll om ersättning mot att staden skulle slippa den årliga kostnaden för staketet på den södra sidan. Staden hade inte heller tagit ut någon kostnad eftersom den inte ansetts som någon staden tillhörig egendom.

Enligt magistratens protokoll år 1728 blev stugan inventerad och innehades av tullnären Hesselberg.  Den beboddes då av tullnären Hackzell. Åren 1742-1748 beboddes stugan av besökaren Olof Collin

År 1750 yrkade staden ersättning för huset med 200 riksdaler silvermynt eller 9 skillings hyra för varje år. Huset var nu så förfallet att det var alldeles ”onyttbart” och kräver en skyndsam förbättring

Tullnären Carl Pilgren framhöll då nödvändigheten av att uppföra en ny tullhusbyggnad vid södra tullen. Man skulle då kunna uppföra en sådan till dräglig kostnad och därigenom inbespara den dryga hushyran av 12 daler smt om året Han fick i uppdrag att för kronans räkning låta uppsätta förslag på ett sådant tullhus med allt som därtill hörer. Eftersom inkomsterna vid tullen var låga borde det endast uppföras ett mindre tullhus i enlighet med översända ritningar.

Huset skulle vara av 14 alnars längd och 10 alnars bredd inom knutarna samt en förstuga om 4 alnar samt ett avplankat kontor om 6 x 4 alnar. Kostnaden beräknades till 200 daler. Anbud skulle inhämtas genom kungörelse i kyrkan både i staden och närliggande socknar. Halva kostnaden skulle betalas i förskott och resten efter avslutat arbete.

År 1805 ägdes tullhuset av tullskrivaren Johan Renmansson som hyrde ut rum åt tullpersonalen för 20 riksdaler banco årligen. Tullverksamheten vid Södra tullen upphörde år 1813.

Grundritning för mindre tullstuga

Källor.

Rickard Bengtsson - Vid stadens hank och stör - Tullstugor, portar och bommar i svenska städer 1622-1810

Magistarens protokoll F1:3 åren 1753-88