Skattläggnings Methode för Westerbottens Län den 23:dje augusti 1773

§ 1. Efter erhållen skriftelig befallning af Kongl Maj:ts Befallningshafvande i orten och i följe af utbekomne Kongl Förordningar och Instruktioner, bör Landtmätaren afmäta på Charta, affatta och noga beskrifva den byns, Hemmans, Nybygge eller lägenhets tillhörige ägor i åker, äng, skogsmark med bete, fiskevatten, qvarnar och torp med mera, som skola skattläggas, till deras jordarter, afkastning, afstånd ifrån Gården, kyrka och närmaste Stad eller Lastage- och marknadsplats; markens tjenlighet till uppodling, afhällning eller lutande mot söder, norr eller annat värderstreck: hvaruti åboens förnämsta näringsfång består; huru många Människor och Kreatur på gården pläga födas och underhållas.

§ 2. Sedan Landtmätaren således fullgjort des skyldighet, böra skattläggningsmännerna på utsatt dag på stället sammanträda i närvaro af åboen eller byamännen och angränsande jordegare, at utröna, om Landtmätaren på omförmälte sätt riktigt affattat och beskrifvit ägorne, samt huruvida åboen med des anhörige, jemte kreaturen, kunna hafva sin bergning och föda efter den af Landtmätaren utsatte äring och afkastning. De böra jemväl noga efterse, om åboen eller nybyggaren med des hustru, barn och tjenstefolk fullgjort sin skyldghet med årlig uppodling och markens förbättrande genom tjenliga jordblandningar

§ 3. Enär detta blifvit verkstäldt, så skrides till sjelfva skattläggningen; hvarvid åkern kommer att fördelas uti fyra grader, nemligen Första graden; Svartmylla och lerblandad svartmylla, med och utan klapper, med god grund, som i medelmåttige år kasta af sig fjerde kornet i äring. Ett tunnland häraf om 14.000 qvadrat alnar anses till en daler Silf: mynt

Andra graden. Svartmylla och lerblandad sand med lerbotten, som i medelmåttige år kastar af sig tre och ett halft korn i äring, ett tunneland häraf skattas till 28 öre silf: mynt.

Tredje graden. Magrare lerjord och sandig mulljord med lös botten, som gifver tredje kornet i årlig äring, skattlägges till 24 Tjugofyra öre silf: mynt tunnelandet

Fjerde graden. Hård och mager speklera, lös mjur och mojord, hvit flög och vattusand, samt flere sämre jordarter, som ej gifva högre äring än andra kornet; ett tunneland häraf skattas till Sexton öre silf: mynt; dock böra skattläggningsmännen icke alltid rätta sig efter nu upnämnde jordarter, utan mera efter en bepröfvad äring, emedan et tunneland af de sämre jordarterne, som hafva ett gott läge mot middagssolen, och med annan tjenlig jord blifver blandad och förbättrad, ofta gifver mera säd, är ett tunneland svartmylla, som ligger på norra sidan af högt berg eller backe, eller vid ett frostgifvande kärr, som för mötande hinder ej kan utdikas. Den jord som ej gifver andra kornet i äring, lönar icke mödan att beså med säd, utan bör användas till äng och efter dess hösort skattläggas under höbolet.

3 §. Ängsmarken fördelas uti 3 Classer, neml:n Första Classen. Hårdvallshö med blandning af väppling och tåtel. En parm häraf om 27 qubik alnar eller vinterlass om Fyratioåtta lispund anses till 8 öre silf:mynt.

Andra Classen. Sämre hårdvallshö, finare starr, sälting eller fräken: en dylik parm eller vinterlass häraf skattas till Sex /6/ öre s:mt

Tredje Classen. Grof starr, myrgräs, hära, rör, hvass och annat sjöfoder: En parm häraf anses till fem /5/ öre silf:mynt.

5 §. Består marken af svartmylla eller annan vesentelig(?) jordmon, så att en hemmansbrukare har sin förnämsta bergning och inkomst af åker och äng eller fiskevatten, då tilldelas honom ej mer än Tre á Fyra hundrade tunnland skogsmark på ett halft hemman eller Mantal och propotionaliter på mindre hemmantal. Består marken af sämre jordmohn så att hemmansbrukarens näring, dels hemtas af åker och äng, och dels af skogens förädlande, då tilldelas honom fem á sexhundrade tunneland på ett helt mantal; men om Hemmansbrukarens förnämsta näring består af skogens nyttjande, då tilldelas honom Sju á åttahundrade tunneland på ett helt mantal, och propotionsliteter på mindre hemman, oberäknat kala berg, onyttige kärr, som ej hafva någon matjord, samt annan så stenbunden och steril mark, at hvarken gräs eller träd derå kan växa; hvilket Landtmätaren vid refningen bör urskilja och på Chartan antekna.

Detta bör och tjena till rättelse vid skogs afvittringen, eller enskilte Hemmans ägors skiljande från allmänningar, då de förre med laga kraftvundne domar icke äro skiljde och rålagde: och ej må ett Hemman tilläggas ängar, skog eller mark öfver en fjerdedels mil från gården, utan särdeles gällande skäl och orsaker.

För skog till hudsbehof beräknas 3 öre silf:mynt efter hvarje tunnelands utsäde.

Hvad af skogen, med bestånd i längden, kan förädlas och försälja, såsom bräder, bjelkar, tjära, kol och träkäril med mera, beräknas 8:del till skatt, då till närmast stad, lastageplats eller afsättningsställe ej är mera än en á två mil; en tolftedel då till afsättningsstället är fem till sex mil och 1/16 del då till afsättningsstället är 7 mil och derutöver.

6 § För godt mulbete beräknas Fyra öre efter hvart tunnelands utsäde; för sämre mulbete Tre öre silf:mynt och för än sämre eller svagt mulbete 2 öre silf:mynt

7 § För fiskevatten till husbehof, betalas 1 ½ öre silf:mynt efter hvart tunnelands utsäde, men kan gäddor, abbor, id, braxen, gös, rudor, strömming, ål, sik, harr, löjor med mera fiskas till afsalu, då erlägges hvart åttonde, tionde eller tolfte lispund eller tunna i skatt, efter vägen längd till afsättningsorten, på sätt som i 5 § omrördt är.

8 § Der lägenhet gifves, bör humlegårdar på Hemmanen efter lag anläggas, dock skattläggs platsen eller marken annorledes, än efter jordmonens beskaffenhet, som i 3 § sagt är

9 § Mjölkqvarnar som endast nyttjas till husbehof skattlägggs icke; men de mjölqvarnar, som tillika mala åt andra för tull i spannemål eller penningar, skattläggas med? En åttondel af inkomsten eller afkastningen, sedan (del av sidan saknas)?-rigen blifvit undersökt om qvarnarne hela året eller ? tid kunna var igång. Hvad tillförsel och mäld för de samma gifvas, och huru många tunnor i varje verk derpå kan malas; och sedan skattläggningen derefter är skedd, får qvarntullen ej höjas utan tillstånd, och det ej annorlunda än at räntan derefter ökas.

10 § Sågqvarnar skattläggas på sätt 5 § om bräder är utstakadt.

11 § Af tegel- och kalkbruk erlägges en åttonde – tionde - tolfte eller sextondel i skatt, efter vägens längd, på sätt som om tillverkningen af skogen uti nämnda § är sagt.

12 § Enär et hemman äger åtta tunnelands utsäde och femtio till sextio parmar eller vinterlasshö, jemte mulbete, skog och fiskevatten till husbehof, så anses det efter ortens gamla skattläggningssätt för ett helt mantal; dock som desse förmoner icke alltid vid et hemman finnas, utan hvad i åker och äng brister, måste oftast af skogens förädlande eller fiskevattens nyttjande till afsalu, med mera ersättas; ty böra alla under ett Hemmen eller lägenhet lydande ägor och förmoner på ofvanskrifne sätt beräknas, och när räntan stiger till 20 daler silf:mynt, så anses det till et helt mantal, och i proportion derefter om räntan stiger högre eller mindre. Dock må icke större bråk än nittiosjättedelar nyttjas. Kommandes räntan af sådane hela eller brutna Mantal att utgöras i penningar, smör och spannemål, efter ortens undervisning, Och bör skattläggningen på stället genast förfärdigas, underskrifvas och till Landshöfdingens i orten öfverseende insändas.

Det alle, som vederbör etc