Karantän

Många av oss har under år 2020 fått hålla oss i frivillig karantän för att undgå att smittas av coronaviruset. För snart 200 år sedan härjade en annan farsot, koleran (colera morbus)

I juni 1831 hade det inkommit underrättelse från svenska och norska kunsuler att  kolerasmittan skulle ha visat sig i staden Polangen norr om Memel. Kusten vid Kurland med hamnarna Liebau och Milau förklarades  misstänkta för smitta, likaså hela kusten från Weichelflodens utlopp till Estlands östra gräns och öarna utanför,

   I juli samma år hade det även inkommit underrättelse om att kolera hade visat sig i Sankt Peterburg i Ryssland. Kommerskollegiet förklarade därför såväl denna stad som Cronstadt för smittade. Dessutom var kusten från Estlands övre gräns till Kymmene älv misstänkt för smitta. På grund härav skulle inom Östersjön städerna S:t Petersburg, Cronstadt, Riga, Liebau, Polangen och Danzig anses smittade samt hela kusten av Kymmene älv till Oderströmmen med därvid belägna öar, misstänkt för smitta. Alla fartyg från dessa orter skulle därför undergå karantänsbehandling.

Karantänskomissionen hade stadgat alla ifrån utländska östersjöprovinser ankommande brev skulle vid gränspostkontoren undergå rökning innan de utlämnades på postkontoret. Det förordnades därför att alla resande ifrån de berörda provinserna, som ankommer antingen med postjakter eller andra fartyg, skulle lämna alla medhavda brev till vederbörande handhavare på ankomstorten.

   Vid rökningen skulle breven fattas med tänger, hastigt doppas i ättika och stickas med grova sylar på 10 -15 ställen. Sedan mesta fuktigheten blivit borttorkad, skulle de pressas så att de var nödigt dävna. Ställas på kant i ett durkslag, som hålles fem á sex minuter över en tallrik varifrån rök utvecklas medels användning av det rökpulver N:o 1 som fanns upptaget uti sundhetskollegiets underrättelser från år 1816. 

   För fartyg som ankom från sådana hamnar som icke ansåg för smitta misstänkta och endast var underkastade observationskarantän och som medförde vissa varor som var upptagna i kungörelsen, gällde att varorna skulle föras upp på däck och rökas i flera omgångar. Detsamma gällde även besättningens kläder. Rökning skulle även göras av brev som innehöll sedlar eller handlingar

   För att hindra att smittan kom in i landet med fartyg inrättades karantänsstationer och infördes en ökad bevakning efter kusten.

Premiärlöjtnanen C V Hjelm hade fått i uppdrag att utreda bevakning i havet österom Piteå och till ryska gränsen. Han ansåg att skärgården kunde indela i tre flockar som alla hade en ökedja som slutade i en enda ö, avlägsen från de övriga och som utgjorde en förträfflig utkiksplats. För Luleådelen fanns på Rödkallen ett kapell och ett sjömärke som tillhörde lotsstaten. Där saknades lotsar men där fanns en ålderman som var döv, utlevad och otjänlig.  Här skulle erfordras tre båtar på östra sidan stationerade på Junkön, Estersön och Haraskär. Till denna bevakning föreslogs de soldater som vistades och bodde på öarna under befäl av en underofficerare stationerad på Estersön

   Västra delen med inloppet till Råneå kunde bevakas av lotsarna på Rödkallen och Storrebben

   Vid Luleå behövdes en båt som borde ha en god och säker skeppare eller kustkännare till befäl och stationeras vid karantänsplatsen Liggskär

   I oktober 1831 hade kronolänsmannen Östling i Hertsön anskaffat båt med tillbehör för att användas av korpralen Gustaf Lax och de två fältjägare som var stationerade på Estersön. Sedan nödiga hästar för att forsla båten och manskapets behov hade anskaffats avtågade kommendering kl 6 om aftonen 1831 från Hertsö by efter landsvägen till Hertöskatan.  Estersö, Degerö, Hindersö och Hertsö byamän hade erhållit behörige föreskrifter att tillhandagå korpralen, vare sig med rapporters framskaffande till vederbörande chefen, eller vad som helst det vara må, som till kommenderingens ändamål kan bidraga.

   Lotsplaserna  Jämtösund, Liggskär och Rödkallen skulle förses med gällande föreskrifter,  svarta flaggor samt järntänger för att kunna ta emot det som skulle till lotsarna, Dessutom båtar med roddare och svenska flaggor samt  en järn- eller blecklåda. Även Råneå och Nederluleå socknar skulle stå under borgmästarens befäl. Han skulle även göra sig underrättad om sjukdomen utbrutit på något ställe i Finland

Den 21 juni 1831 sändes en promemoria till vederbörande för förhindrande av farsoten cholera morbus spridande i riket

   1:o städerna Polangen, Riga och Danzig anses smittade och skola följaktligen alla därifrån kommande fartyg undergå karantän, antingen i Slitö på Gottland, Hasselö vid Sandhamn, Drottningskär vid Carlskrona eller Kängsö vid Göteborg men om sådant vid ankomsten icke styrkas kan dit avvisas.

   2:o Såväl Curlandska kusten som hela kusten ifrån Vischelflodens utlopp till och med Estlands östra kust som slutar sig med Narva, ävensom de vid denna kust belägna öar anses tills vidare smittade

   3:o Fartyg som anlända från sistnämnde kust eller öar ehuru ej kommande därifrån dock hava sjuka ombord eller under resan haft gemenskap med smittat fartyg, skola behandlas på samma sätt som fartyg från Polangen och övriga smittade städer

   4:o Fartyg som anlända från tyska och finska kusterna mellan Narva och Torneå och invid samma kust belägna öar samt äro till länet destinerade skola i destinationsorten undergå 8 dagars observationskarantän som ökas till 14 dagar i den händelse de innehava hudar, skinn, lumpor hampa, lin, blån samt päls och foderverk

   5:o Communikationen för resande över Haparanda inställes och följaktligen vid hela norra riksgränsen. 

Generaltullstyrelsen utfärdade i augusti 1831 föreskrifter om att smittbara varor, påträffade på fartyg som inte undergått karantän eller varor som inte uppgivits, skulle undergå rökning,

   Allt vidrörande av dylika varor skulle undvikas, eller där sådant erfordras, endast ske med tjänliga instrumenter

   Om fartyget redan låg vid land borde det genast uthalas och läggas för ankar på lämpligt avstånd från andra fartyg och båtar

   Alla personer borde förbi ombord och ingen fick komma dit innan karantänsbefälhavaren meddelat tillstånd. Tullbevakningen ålades att hålla noga uppsikt

   Den tulltjänsteman eller tullbetjänt som gjort beslaget skulle genast författa en skriftlig rapport utan att själv lämna fartyget. Han skulle med rop eller tecken tillkalla annan person som så fort ske kunde tillställa den till vederbörande tullbevakning som i sin tur skulle vidarebefordra rapporten.

    Den skeppare som förtigit att han haft varor som bort deklareras eller inte lämnat svar på de framställda frågorna, skulle genast befordras till laga ansvar. De smittbara varorna skulle i 2 à 3 dagar underkastas rökning.

I oktober 1831 konstaterades att det på en del apotek fanns brist på en del av de medikamenter och medel för rökning och rening mm som behövdes som åtgärder mot koleran. Det var bl.a. ämnen såsom kamfert, vitriololja, gummi arabicum, körsbärskåda, senap, peppar, ättika, salpeter, salpetersyra och brunsten

I Finland hade man fått kolera år 1831, men smittan spred sig inte till norra Sverige. År 1834 fördes dock koleran till Göteborg av en sjöman och hans hustru som båda avled efter 12 timmars insjuknande.  Sverige drabbades senare av nio vågor koleraepidemier. Vid den största av dessa, år 1834, insjuknade mer än 25.000 personer av vilka drygt hälften dog. I dödboken för Luleå stad och Nederluleå finns dock inga som avlidit av koleran dessa år

GP

Källor:  Luleå stad rådhusrätt och magistrat, akt E1:38 1827-1831, Google mm