Skärgårdshorisont

NORRBOTTENS-KURIREN 8 APRIL 1954

 

Från höjden tittar solen ned på Bensbyn varje morgon kl. 20.25 (så står det faktiskt, ska väl vara 8:25, GL:s anmärkning); gödselhögarna ute i bygderna lämnar ifrån sig en svag rök, orrarna spelar nästan för fullt i tidig morgonstund ute i kustbandet; Luleå stad med alla sina vattenrika gator är Nordens Venedig, där ungdomarna under lunchrasten mellan 12 och ett brer ut utefter hela sidan av stadshuset, blundar – icke sällan hand i hand.

   De två kanalerna jag överfar morgon och afton börjar öppna sig och snart kommer väl nyfikna, våryra firrar att sticka nosen upp mot vattenytan och spanar efter blänkande beten. Mas-Erik sa i dag, att han måste skyndsamt hyra en presenning för 25 öre per dygn att skydda sin släpbåt med, som hotar att gistna i solgasset, och i förrgår drog en kärlekskrank räv i sakta mak fram mellan ett par gårdar i Brändön, stannade, tittade nyfiket på åkdonet och lunkade sedan vidare.

   I Gammelstad har tulpanerna skjutit upp gröna skott ovan jorden (under granriset) på Togos kafés södra fasad, och gråsparvar och finkar kvittrar så glatt de förmår ut sin vårglädje över våra nordliga landamären. I Mjöfjärden, som jag ämnar besöka under instundande sommar, knäpper det nog snart i fiskebåten Seattle n:r one, och får våren utveckla sig i den takt den börjat, torde det icke töva länge innan Seattle n:r one ligger förtöjd nedanför stugan på Långörarna med det röda rufftaket lysande som ett smultronland. Ja, med få ord sagt: Våren är här! Hurra! När jag får bättre tid så skriver jag nog en vårdikt. För är det vår så är det, och då ska ju också naturen prisas – och läsekretsen gisslas.

   "Men hur kan det finnas så öändligt mycket vatten på Luleå stads gator efter en så snöfattig vinter?" frågade en vän. Nej, han var inte från Skåne, snarare stockholmare.

   "Dumbom, ser du inte att det töar?"

   "Nej, men jag känner det."

   Nåja, vårsolen brukar kunna vinna över vattenmassorna i det långa loppet denna årstid, och blir det sommar en gång, så nog blir väl gatorna torra. Men – i slutet av pengarna är månan dryg – och om rätt ska vara rätt så blir promenaderna både våta och långa, om inte solen någon timma då och då börjar gå i moln på dagarna. Riktigt glad får man ju inte vara förrän vattenståndet mäter tiotals meter och man kan ila fram med nyfernissad båt – på våra stora fjärdar på väg till ingenstans.

  

McFischer