NORRBOTTENS-KURIREN 27 MARS 1954

Hur gammal är du flicka tro?

Och vadan denna min?

Vill du ha himlens stjärnebro,

så är den redan din!

Säg blott din önskan, fiskarmö!

Begär! Vad kan väl dig förströ?

Hur få en sådan älsklig mund

att le en kort sekund?

Den över himlen välvda bron

hör himlen, ej oss, till,

och städse styrks jag i den tron

att den som välvt den, vill

sin goda vilja visa oss,

att mörker för små stjärnebloss

från rymden utan minsta flärd

kan lysa upp en värld.

Allt gods och gull och rymdens ståt

är bara fattigdom

Men blommors doft och fåglalåt

ger lycka, rikedom.

Giv mig en koja låg och trång,

ett hjärta, blomst och fågelsång,

och du har skänkt mig famnen full

av glädje gods och gull.

Förlåt, min vän, när man är ung

och blodet sjuder hett,

då lovar man liksom en kung,

förutan sans och vett,

då flyr ens tankar till det blå,

då blir det trist på jorden stå.

Men skönt är drömma ung och sund,

om blott för en sekund.

Min vän, jag är tillbaka nu

från färder i det blå.

Jag ber dig, räck mig handen nu,

så ska vi samman gå.

Mitt hjärta har du ej försmått,

en koja har vi snart oss fått.

Sen går vi glatt i fredligt id

mot ljus och sommarfrid.

McFischer.