NORRBOTTENS-KURIREN 27 FEBRUARI 1954

Isförhållandena, som just nu är idealiska för norrbottningens färder till och från skogsskiftena på skärgårdsöarna, är samtidigt besvärliga för kustbon på Mellansveriges ostkust och förargligt bekymmersamma för fiskebefolkningen i Limhamn, där gubbarna med tummarna i västöppningen och gummorna med korslagda händer under förklädet i arla som särla modstulet blickar ut över Sundet, som varken bär eller brister. Ja, så olika kan det förhålla sig med issituationen för ett folk som vårt, vars land i största utsträckning brer ut sig i fel väderstreck.

Det är länge nu sedan tåget över Bält ägde rum, och sedan dess har väl ingen nedisningsperiod i Öresund åstadkommit någon "knäpp upp" hos våra vänner skåningarna. Om det bara vore den dåliga isläggningen, som nu – enligt dagens eko – inte tillåter en sparkfärd till fäderneslandet Danmark, såvida inte sparken har synnerligen långa medar, så ginge det väl an. Men till råga på detta så har Skåne också fått snö och den rågan borde också pösa och bornera eftersom brandkåren sköter plogningen i någon utsträckning. Ja, det är bedrövligt. Inte så mycket att brandkåren, som ju av ohejdad vana brukar hålla sig varmt till, nu rusar fram i snömängder uppöver öronen, utan fastmera att skåningarna måste börja hasa plank. Det är tråkigt för dem, men det gör säkert en och annan icke skåning glad. Tänk bara på skidfabrikerna! Nu måste de öka lagret i väntan på massbeställningar från Skåne. Distributörer av bilplogar får även vara beredda på större efterfrågan på detta förnämliga vägkulturredskap.

Men skidåkning är ju en trevlig sport och just nu storaktuell. Och den är bara besvärlig ett tag i början. Sen går det av sig själv (nedför backarna) att ta sig fram per lagg. Hur vore det att ordna ett skidevenemang i Skåne framdeles? Vi får väl hoppas att vintern framdeles håller i sig till fram mot slutet av april eller början av maj, och till dess bör ju förarbetena för "landskapsmatch" i Skåne kunna vara undanstökade. Ett friskt inslag ur publiksynpunkt vore törhända att inbjuda ett par lappar från Småland eller Sörmland att deltaga, och så kanske ett par stycken landsmän från fäderneslandet på andra sidan Sundet. Alldeles nödvändigt är dock detta förvisso icke. Matchen skulle dra fullt hus ändå, och frågan är om icke alpernas snöman också komme stövlande med sjumilasteg dels för att insupa idéer om skidtekniska finesser, dels för att dra forskarna vid näsan i kylan, och dels slutligen få höra Edvard Persson sjunga om vida kaniner. Många andra lockelser för oss alla och envar att förtiga. Men det är brådis. Karnevalstiden med betsättningen kan sätta p, om inte flegman förjagas av kampvilja och beslutsamhet.

McFischer