NORRBOTTENS-KURIREN 13 FEBRUARI 1954

Spinnrocken trampar Anna med sång,

längtansfull tonar låten.

Modern vid grytan sneglar nån gång,

myser sedan smått belåten.

Kvällsgröten puttrar,

fadern han muttrar,

hungrig och trött, han täljer en flis.

Katten han spinner,

drängen försvinner,

tar sig i smyg en pris.

Dörren går upp, med väska i hand

gårdfarihandlarn nalkas,

hälsar, sig närmar Anna ett grand,

börjar med henne skalkas.

Spinnrocken stannar,

fadern han bannar

gumman vid spisen för hennes söl,

Grötvispen dunkar

men gumman lunkar

bort efter mera mjöl.

"Ringar av guld och blå sidenband

broscher med ädelstenar

är det i väskan här i min hand,

flicka, jag bara menar

finns det en femma

hos dig härhemma,

får du för denna massor av grannt,

du blir belåten

med all den ståten

det är då visst och sant."

"Prasslande mynt det äger jag ej,

klingande inte heller,

lön för min möda ger man ej mej

hur jag än gnor och gnäller,

därför som jänta

får jag väl vänta

än någon tid på gyllene ring.

Fast det kan dröja,

får jag mej nöja

utan så dyra ting.

Men för ett sidenband eller två

plockar jag ned gitarren,

knäpper på den och sjunger också,

vackert, med rätta darren

visa som nyss

kommit till bys,

handlar om död, om pina också…"

"Nåja, låt gå,

sjung du den då.

Banden dom skall du få".

McFischer.