NORRBOTTENS-KURIREN 23 JANUARI 1954.

Ack, vit stod nyss rönnen som äppelblom,

från barrskogen doftade tjära,

och jag satt och väntade natten om,

att du ville komma mig nära.

Fast rönnblom nu knoppats jag längtar väl än

och spörjer med lågande kinder:

vi dröjer du borta så länge, min vän?

Vad är det som borta dig binder?

Den brusande sunnans så mäktiga sång

han ryter: vad tiden lider,

han kommer nog åter ännu en gång

till dig och rönnen omsider!

Men rönnen blev röd och sommarn blev höst,

och jag, jag slutade hoppas

men tänkte: till våren jag finner nog tröst,

för´n rönnblommor börjat att knoppas.

Då kommer du åter som förr du kom,

likt stormby du tar mig i famnen.

Och jag blir så glad och känner det som

när en sommarvind susar i hamnen.

McFischer