|
Från Luleå skärgård
Norrbottens-Ku Ett svep vid södra
hamnen i Luleå häromdagen gav vid handen att sjöfarten ännu kan sägas
vara livlig trots den sena årstiden. Där låg följande båtar: Vale,
Östanvik (lossande cementsäckar, som utan manuell hjälp vandrade på
band som skeppsråttor upp till den väntande järnvägsvagnen), Aspen
(vid piren) samt lilla släpbåten Spring, som tog ombord friskt vatten
till Östanvik. Poseidon backade ut och satte kurs mot Tjuvholmssundet
och de c:a 2 tum tjocka små isflaken syntes inte utgöra något nämnvärt
hinder för båten. Under kolkranarna låg två båtar från samma
rederi, varav den ena hette Goplog el. dyl. Vid kolkajen på Svartösidan
låg också en båt, och malmkajerna var fullbelagda med malmbåtar, och
dessutom låg två sådana på redden och avbidade sin tur att inta
last. Vid NJA låg dessutom en till synes större båt – kanske den häromdagen
i NK omnämnde greken – och slutförde lastning av produkter från järnverket.
Dagen var disig och neonljusen strålade för fullt vid stadens affärer
– inte bara på Storgatan. Ingen människa
syntes till på isen vid Granholmen. Möjligen är isen där för svag
att färdas på ännu. Annars borde väl alltid någon varit ute och höstfiskat
med klubba eller yxhammare. Litet längre norröver
i kustbandet har man försökt sig på att "klubba lake" i
ungefär en veckas tid Fångstresultatet har varit växlande, och tillgången
på lake – av okänd anledning – dålig. Jag deltog i detta slags
fiske söndagen den 22 nov. och kunde då konstatera, att tillgången på
gäddor i den vik vi höll till i var riklig. Att klubba gäddor är
emellertid bra mycket besvärligare än när det gäller lake. Gäddorna
gå upp i vikarna så långt, att deras buk pressas ned mot botten, och
ryggen ligger mot undersidan av isen. Även när man inte ser gäddan slå
till för en blixtsnabb utflykt, så ser man tydligt var den legat strax
förut. Men här såg man gäddor överallt kila än hit, än dit. Fångstmännens
skuggor på isen, som låg slät som en glasruta, var signalen till gäddorna
att sätta sig i säkerhet. Och den signalen nonchalerade fiskarna
sannerligen inte. När fara nalkades, slog dom strömlinjeformade
fiskarna några kraftiga slag på stjärtfenorna och bromsade upp sin
fart med en sådan precision mitt under någon dunklare fläck i isen, där
den var i säkerhet för tillfället, då den inte kunde lokaliseras av
fångstmännen. Naturen synes ha skänkt varje levande individ någon
chans att freda sig mot de allestädes hänsynslösa människorna. Och väl
är det. Men trots allt blev vår fångst denna gång två icke stora
men synnerligen välsmakande gäddor. Fisket med nät och
sax har hittills varit påfallande rikligt. Hörde från tillförlitligt
håll att en fiskare, sedan han satte ut ett par tiotal krokar, fick gå
tillbaka och hösta in gäddor på hälften av krokarna. I någon större
utsträckning har fiske med krok och sax ännu inte kommit i gång. En
av anledningarna är bristande tillgång på agn (sarv och mört) som
alltjämt är svårt att komma åt. En annan orsak är, att endast
vikarna vid kustbandet äro isbelagda. Fjärdarna i öster äro ännu öppna,
och fiskebåtarna på land. Där fångst på nät förekommer, säges
tillgången på brax i höst vara anmärkningsvärd. En av nätfiskarna
berättar, att han – förargligt nog – vid varje vitj fick göra lös
alldeles för mycket brax från näten. En sådan fisk – den största
– vägde minst 2 kg., berättade han. Kvällarna och
morgnarna äro annars underbart vackra i skärgården. Den vanliga
molnfattiga skyn gör, att månen i både ny och nedan även blott med
en belyst liten båge förmår sprida ljus, som ersätter frånvaron av
snön. Annars börjar en del ungdomar att längta efter att vita lättfotade
väsen från skyn börjar dala ned på terra firma. Men många, kanske
de flesta, är fortfarande nöjda med den snöfattiga tillvaron. McFischer |
