Bättre skydd för Luleåöarnas  fågelrariteter

Norrbottens-Kuriren 29 april 1953

Mot norr kommer de nu dag för dag allt fler av våra efterlängtade vänner efter att ha tillbringat vintern i varmare länder med för dem mera älskvärt och passande klimat än vårt nordiska är under årets vintermånader. Redan nu kan vi dagligen glädja oss av att återse ett flertal arter av våra smärre fåglar, vars individer just nu breder ut sig över vår ännu snöhöljda nord. Detta gäller kanske främst bofinkarna, som i år varit beaktansvärt talrika i kustlandet för års- tiden och de hitintills i övrigt rådande vårförhållanderna. Men även individer av andra arter av våra mindre fåglar såsom staren, bergfinken, koltrasten m.fl. ha varit synliga här och där i kustlandet. Och om någon vecka befolkas alla våra holmar, skär och öar här av alla de fågelarter vi varje försommar är vana att återfinna. Även om alla ej ännu anlänt, så kan vi i alla fall glädja oss redan nu åt deras snara ankomst och överväga de personliga insatser, som stå oss till buds - var och en av oss på sitt håll - för att bereda dem en i möjligaste ostörd tillvaro här under den korta tid de ha möjlighet att stanna här, fortplanta sig och fröjda våra ögon och sinnen.

   I en skrivelse från Norrbottens biologiska förening till Svenska naturskyddsföreningen om åstadkommande av  fridlysning av djurlivet å några öar i Luleå skärgård lämnas utförliga uppgifter om förekommande fågelarter. Av skrivelsens innehåll kan anföras att:

   Rödkallen, som torde vara en av de mest kända öarna, under år 1950 uppvisade 25 häckade arter. Dessutom iakttogs där samma år blåhaken, ehuru häckning ej kunde konstateras. Av de häckande arterna fanns en koloni backsvalor, jorduggla och 32 bon av bergand;

   Sandgrynnan uppvisade samma år likaledes 25 häckande arter, varav tre par grågäss samt dalripa. Mosnäppan var oerhört talrik och dessutom förekom backsvalor med öppna bon på maken samt röd- och grönbena.

   Skvolpen - som betecknas som särskilt intressant - hade 1950 tre par småtärnor, 100 par skräntärnor samt berg- änder, små- och storskrak m.fl.

   Grillklippan var samma år fristad för över 100 par tobisgrisslor.

   Vallörarna uppvisade samma år bergand, vigg, svärta, silvertärna, fisktärna, mosnäppa, stor strandpipare (tundraformen) m.fl.

   Småskären - där jakten ej skötes på rätt sätt genom för hög beskattning av fågelbeståndet, sedan haren utrotats - uppvisade 1950 småtärnor, skedand, bläsand, stjärtand och smålom, vilka alla då häckade där.

   De nämnda öarna måste ju sägas utgöra en försvinnande liten del av alla de öar etc. vår vackra skärgård består av. Hela skärgården kan givetvis ej fridlysas vad djurlivet beträffar, men det är så mycket angelägnare då, att åtminstone några av våra öar bli fridlysta. Därigenom skulle djurlivet på de fridlysta öarna i framtiden säkerligen komma att bli betydligt rikare och kanske dra till sig och individer som vi tidigare icke sett här.

   En intresserad allmänhet är alltid en god jaktvårdare. Låt oss redan nu - vi som under somrarna dagligen färdas i skärgården - komma överens om att hålla ett öga på eventuellt uppdykande mänskliga individer, som av okynne eller annan anledning uppträder som fridstörare för våra gäster och vänner från södern under instundande sommar! Låt oss beflita oss om att visa goda mänskliga egenskaper!

McFischer