Om Brändövägen

Norrbottens-Kuriren 22 april 1953

Vägunderhållet i vår tid - icke minst nu i vår - påminner inte så litet om ett statligt lotteri, där ett fåtal gynnas av folkhemmets fru Fortuna medan de allra flesta dra nitlotter på sina höga investeringar. Mellansverige torde väl ha lyckats komma åt någon större vinst på väglotteriet under senare tid, ty där dryftar man fortfarande möjligheterna att övergå till högertrafik, medan vi här uppe just nu allvarligt överväger möjligheterna att ännu en kort tid söka vältra oss fram på våra vägar i sick-sack-trafik och tvärtrafik, som nu är de enda möjliga trafiksätten här eller att helt och hållet resolut övergå till terrängtrafik med våra fordon. Ännu är man inte riktigt ense härom, men efter vad jag hörde på bussen mellan Luleå och Brändön, när hattaskar, rygg- säckar, matunikor etc. ständigt hotade passagerarna till liv och lem och pip och skrik påminde om filadelfiamöten, så kommer nog åkeriägarn att inom den närmaste tiden övergå till terrängtrafik.

   Det måste bli slut med sick-sack-trafiken och tvärtrafiken och då finns det ju inte så mycket att välja på. Men man kunde ju förstås också tänka sig att införa spiraltrafik. Frågan är om den inte blir bättre än terrängtrafiken över bergknallar, stubbar, lägor, vattendrag och dyl. För min del håller jag på spiraltrafiken, och eftersom jag åker sträckan varje dag, bör väl mina synpunkter bli beaktade en smula - av chauffören menar jag.

   Men bäst vore ju ur alla synpunkter, om vi ånyo kunde övergå till vänstertrafiken, men därtill fordras cirka 2 miljoner kbm grus på brändövägen, och en hög lotterivinst kan man väl aldrig tänkas få?

Bompagompa