På lingonplockning i Luleå skärgård

Norrbottens-Kuriren 4 april 1953

I matsäckarna fanns det tunnbröd, mandelpotatis, strömming, pannkakor, palt, margarin, kaffe, socker, en del hembakat kaffebröd, limpor, mjölk, en liten aning matsnus, ett par burkar lemonadpulver, en kortlek och en hagelbössa med rysligt lång pipa.

Kortleken räknades inte till matsäcken.

I båten var det uppstaplat ett berg av tomma trälådor och runt omkring dessa fanns i den tvåmastade skäribåten 8 glada ungdomar, som lade ut från land, hissande både för- och aktersegel orevade och plumsade iväg i sida vind ost- vart. En strålande vacker morgon var det med lagom vind för att man skulle våga lägga fast segelskoten med den vanliga återgående bukten i knaparna och försjunka i kontemplationer. Mjuka duniga moln låg strödda här och där på himlen, och öarna och holmarna var penslade med alla de tjusiga färgnyanser, som man varje höst återfinner i kust- landet och som en nutidskonstnär har så svårt att naturtroget återge med sina utpenslade färgblandningar på duk.

Ändamålet med resan var förstås lingonplockning, som tillsammans med annan bärskörd kan ha motsvarat själva hullingen av den icke fiskande kustbons födkrok för den korta tid bärskörden varje år pågått.

Lingonplockning är en sport och t.o.m en nyttig och angenäm sådan. Lingonplockning försiggår merendels som en ädel tävlan inom båtlaget om bästa enskilda resultatet. Och den förlorande tar vanligen förlusten som det anstår en verklig sportsman, ty bärplockare är både före, under och efter "matchen" överens om, att den segrande vinner mera av ren tur än av överlägsen prestationsförmåga, vilket Mora- nisse har svårt att få fram, när han någon gång förlorar.

Tre flickor och fem pojkar bestod sällskapet av, men två av flickorna var systrar och hade två bröder med sig, så för oss övriga manliga var framtidsutsikterna s.a.s hoppingivande.

Efter det traditionsenliga strandhugget på Strömmingsören med kaffe och smörgåsar i strålande sol och ett skrakpar som åskådare kretsande i Lappöns strandinbuktning mitt emot, fortsattes snart färden förbi grynnan mellan Strömmingsören och Bullerskären, genom Estersösundet, runt Skataudden och in i Uddskärs fiskehamn, som då var tyst och stilla.

Det är alltså bra länge sedan.

Båtens för hade knappt vidrört sjöboden, förrän flickorna vigt hoppade upp och med bråda steg styrde kosan "bakom berget" som det hette på den tiden.

Medan matsäckar och sängkläder bars upp och stugan vädrades, kom flickorna tillbaka och axlade som vanligt sin andel av förberedelserna med matlagningen, som nu bestod i att skiva upp palt i stekpannor och sätta fräs i spisen för den något tidiga aftonvarden.

En av pojkarna tog geväret och laddade.

Håll på sidan, så träffar du, kvittrade i förbifarten en av flickorna.

Det sa du inte sist, replikerade jägaren med en så finurlig tonvikt, att jäntan blev smått irriterad. Och därpå hasade han iväg med tjafsande stövelskaft mot Skatalandets då villebrådsrika storskog.

De påbörjade diskussionerna om sängplatserna för natten avbröts plötsligt av en av pojkarna, som avlägsnat i smyg och nu återkom "sjungande": Vi hade inga segel, vi hissade en särk.

Har du tandvärk? frågade en av jäntorna, när han kom in i stugan.

Längre ner, svarade sångaren och fortsatte sjungande: Det river och det sliter och de brä`äner, det sticker och det kliar och det rä`äner…

Kvickt som tanken tystade tösen trubaduren med en kopp kallt sjövatten.

Känns det bättre nu? frågade hon och hade därmed tagit hem fösta ronden med domarrösterna 6 mot 1 och därtill fått skrattarna på sin sida.

Maten var klar och vi hade just bänkat oss omkring läckerheterna, när det knekade i dörren och jägaren klev in och slängde två nyskjutna orrfåglar innanför dörren med åtbörder, som skulle klargöra för oss andra, hur verkligt misslyckad han för sin del ansåg att jakten varit.

Finns knappast ett liv i skogen, sade han och ställde manligt och överdrivet lugnt ifrån sig bössan i en vrå, varefter han med sakta vägvinnande steg skred mot bordet, halade upp "torparglädjen" (en lång hemsmidd kniv) ur slidan och lät den blixtra bland paltskivorna.

En höstdag är kort. När måltiden nu var över, började skymningen inträda. Det var nu intet annat att göra än att på bästa sätt fördriva aftonen i stugan och ta den följande dagen "från morgonen", vilket betydde att man ämnade sticka till skogs i gryningen.

Som "blacksoffa" fick en fyrbent lång pall tjänstgöra. En i gänget halade upp "bondförargelsen" (kortleken), lade upp en femma på bordet, delade ut kort för 21 och döptes genast till "femkamparn".

En efter en åkte vi på "blacksoffan" och till slut var det bara jägarn och "femkamparn", som sysslade med kort och pengar. Vi på "blacksoffan" läste artiklar ur de gamla tidningar, varmed väggarna beklätts. Där fanns uppklistrade gamla Aftonblad. Hvar 8-de dag, Qvinnan och hemmet m.fl. och dess stoff slukades begärligt.

När jägarn och "femkamparn" slutligen gav upp, låg sex ungdomar hopkrupna i sina bäddar drömmande om arbetsglädje och tur i spel.

McFischer