Norrbottens-Kuriren 29 december 1952

Julen i kustlandet har förflutit lugnt och stilla som vanligt. Trafiken har varit mycket ringa och flanörernas antal litet. Även Luleå stad var på annandagen till synes nästan avfolkad till framemot 20-tiden, då en och annan fotgängare syntes dra fram efter gatorna liksom för att pröva benen efter julfirandet, avvänja lungorna att inandas värmeledningsluften och förse dem med frisk, syrerik sådan i den underbart vackra, milda, månljusa midvinteraftonen.

Ett strömavbrott i kustbygden annandagen under cirka en timme vållade icke befolkningen stort men, dels emedan månen så frikostigt lyste upp de vackra planscherna i naturens bilderbok från våra nejder, dels beroende på den traditionellt rika förekomsten av stearinljus här i juletider.

Nykterhetstillståndet torde också ha varit tillfredsställande även för mycket högst ställda krav. Inte ens månen var ju full!

Julgranarnas antal har varierat i våra vidsträckta byar.

Vanligast har var by endast haft en julgran rest på central plats i möjligaste mån synlig för byns hela befolkning. Men i Persön fanns det två (och vissa önskningar om en tredje), och i Börjelslandet vajade de elektriska lamporna för de svaga skydragen på julafton på inte mindre än tre julgranar.

En minnesvärd jul för ett minnesvärt folk i en minnesvärd bygd.

McFischer