Skepparskär

Norrbottens-Kuriren måndagen den 13 juli 1953.

 

Åh, inte vill jag sörja för att nätterna bli längre

och min semester hasteligen närmar sig sitt slut.

För en lågande längtan blir nuet sällan trängre,

ty ingenting kan hindra mig att städse längta ut.

Jag vet att när jag pillrar på Addo-X-maskinen

eller vevar på snurran för multiplikation,

dras tankarna städse till motorbåtskabinen,

till vår underbara skärgård med sägn och tradition

"Sånt är tokigt", säger någon. Välan, det kan väl hända!

Men vilken vinner kampen mot sin överman?

Från kloka råd och lärdom jag hågen städs vill vända

och längta ut till skären så mycket som jag kan.

Kom nordanstorm och dåna mot klippan, där jag vilar!

Kom österns blixt och dunder mot flammor uti skyn!

För mig är sådant skön musik från vilken jag ej ilar

med tankarna från skären till staden eller byn.

Mot lågorna vid härden jag makar kaffehurran

och tar trankilt åt fickan efter pipa och kardus.

Ajöss med plentografen och ajöss med räknesnurran!

Välkomna rymdens flammor med regn och böljebrus!

För när de susat färdigt för året, höstens väder,

och skärgårdens vackra vidder ha klätts med snö och is,

då omsorgsfullt jag kryper uti vinterns varma kläder

och sörjer vemodsfullt för ett förlorat paradis,

Men minnena om sommarträff på Skepparskär och Borgen

för vinterns långa färd får bli för mig en kustens fyr,

som skyddar mig för skeppsbrott på gatorna och torgen,

när skröplig farkost mot nästa sommar styr.

McFischer