Hamnön

(Skärgårdsschottis).

Norrbottens-Kuriren torsdagen den 23 juli 1953

 

Här är Anna-Greta, Sopen, Karin, många unga till,

de ha kommit ifrån söder och från väster

med ett matförråd för veckan med bland annat sill i dill,

dock ej för att fira några vilda fester.

 

Snart på hällarna i söder och på hällarna i norr

ligger makligt baddräktsklädda ungdomshorden,

medan jag, som ju är gammal och väl ock en smula torr,

sätter fräs på primusköket invid gården.

 

Logens ungdom ifrån Bensbyn får en läderkula fram,

Det blir fotbollsspel i hast med dova dunkar.

Karin frågar "är det någon utav er som har en kam?"

Och en annan "får jag några champisklunkar?"

 

Anna-Greta far i ljumma böljan, Sopen följer med,

och i plurret snart försvinna ock de andra.

Ingen tänker på den sorgen att för natten skaffa ved,

därför ensam måste jag till skogen vandra.

 

Och vid midnattstid vi samlas för att få en smula mat.

(Servitriserna äro Karin och en annan).

Snart är tombola i alla nyss så överfyllda fat,

Inte en potatis finns det kvar i pannan.

 

Det är morron nu och stugan är på snikna myggor rik,

jag har hört dess sorgesång mest hela natten,

så nu tror jag att jag ilar bort till någon annan vik

eller hoppar ut i sjön och trampar vatten.

 

När i denna vik vi träffas i augusti någon gång

ska vi dikta, sjunga, ha det gott i stugan.

Och nu tackar jag för denna gången med ett glatt so long.

Det är dags för mej att fara hem till frugan.

McFischer.