Gråsälreven

Norrbottens-Kuriren fredagen den 31 juli 1953

 

Hela Fjuksöfjärden öppnar nu mot mej sin stora famn

och mot Norra Gråsälsrevets högsta sten,

där jag sitter och skalderar med min båt i säker hamn,

fastän denna gången icke mol allen.

 

Aftonsolen ljuvligt strålar över nästan stilla fjärd,

årtor, måsar, skrakar sjunga aftonsång.

Och från Borgen emot skäret är en kutter nu på färd,

drar förbi här under kvällen någon gång.

 

Ifrån stugan hör jag stojet och jag ber en stilla bön

att bli lämnad ensam kvar på detta skär,

där som blyertsstreck mot höjden jag kan skymta Estersön,

som för mej med åren blir alltmera kär.

 

Här är fjärdarna och kusten, som jag ägna vill min sång

som ett tack för en tid som gått och som återstår!

De ha gäckats, de ha svikit och bedragit mej nån gång

Men ock vaggat mej från späda barnaår!

 

Kuttern närmar sig, till rors jag ser en trind (och fager?) mö,

sparsamt dressad om kajuta och om bog,

och i brunnen invid henne sitter yngling, slank och slö.

En semesterresa gör de båda nog.

 

Östan friskar i och vimpelprydda kuttern far åstad,

tjusigt guppande och bländvit som en en svan.

Rorspinuppan halar skoten som det verkar nöjd och glad

och i kutternavigering ganska van.

 

Bakom Jämtöavan dalar solen. Det är redan kväll

och min Arkimedes sätter också fart.

Förbi Skepparskär går färden. För i afton faderväll!

Kanske träffas vi ånyo ganska snart.

McFischer