Fiskehistorier från Luleåskärgården

Norrbottens-Kuriren 19 september 1953

"Se, du förstår", sade min fiskarkarkumpan till mig för en tid sedan kort efter den ödesdigra gången vi för alltid draggade efter mjärden av luleåtyp a 28: 50 à 28:50 och fann, att hela flagglinan inte räckte till att nå djupet med den långa draggen, "mjärdar kan vara bra, särskilt då strax före leken Men är det någon sport? Och vad skall man med alla dessa abborrar för våra små hushåll? Och dessutom; varför jaga fram och åter över vida fjärdar, när man bättre utrustad med fiskredskap av lämpligare, mera sportbetonade slag kan sitta nästan var som helst och bara håva in fångster av allehanda slag? Ja, jag bara frågar!"

Näst sista gången vi hittade igen vår mjärde min kumpan och jag fanns en abborre I den. Men vid sista vittjet kort efteråt hade också den abborren gett sig iväg. Och när vi konstaterat detta och drämde iväg med mjärden överbord på styrbords sida i sydlig bris, försvann mjärden för al1a tider framöver i ett djup, som vi sedan inte förmått att pejla. Och med detta i friskt minne måste jag ju ge min kumpan rätt i hans om fiskeredskap tydligen ganska insiktsfulla utläggning ovan. Och så fyllde jag i hans utläggning sålunda: Ja, varför fiska upp så fasligt mycket abborrar, när inte ens det förnämliga medelhavssaltet är gott nog för konservering av rekordfångsterna för vinterns behov? Nej mjärdar är ingenting för oss. Dom får kajkarna ha kvar. Vi två måste tydligen gå in för andra fiskemetoder!

"Ser du"; sa kumpanen, även vanligt spinnspö är litet problematiskt. Det blir ju mest gädda man får här nere vid kusten med detta förr så ansedda redskap. Bortsett från att gäddan ut näringsvärdssynpunkt står långt ned på rang- skalan bland andra fiskar och kan hänföras till torskens i de stora djupen i Atlanten utanför ex. Nordnorges kust, så har ju gäddan månatligen 'svallkött' som gör, att hon av ömhet i munnen under dessa månatligen återkommande perioder inte alls nappar. M. a. o. måste man alltså, för att kunna påräkna nöjaktig fångst av gädda med vanligt spinn- spö; nogsamt hålla sig underrättad om, när gäddorna sakna detta svallkött. Och detta är, som du kanske förstår, inte så lätt, eftersom gäddorna under försöksfisket måste dras upp (eller in om du så vill) antingen med storryssja à c:a 5.000 kr. eller med heldragna nylonnät à c:a 125 kr. pr st. Och båda dessa sorter av fiskredskap äger vi ju inte. 

Mörka utsikter, säger jag, men vad göra?

"Jo, du förstår", säger vännen med sitt soligaste leende och med den klädsamma glimten av spelande humor i ögonvrån, "nu har jag slutat röka. Härigenom spar jag in c:a 70 kr. pr mån".

Har du slutat röka?! Nu igen? Förlåt, käre vän, men det är tionde eller elfte gången du går inför denna deprimerande tortyr?

"Det vet jag inte så noga. Men nu är det allvar. Finis med bolmandet för alltid! Och för den härigenom inbesparade slanten skall jag inköpa ett s. k. lättspinnspö. Visserligen ganska dyrt men annars utrustat med de allra förträffligaste egenskaper. Man fångar med detta fiskredskap vilken fisksort som helst. Och med drag vägande c:a 5 gram kan man nå en oerhörd aktionsradie jämfört med vanligt spinn- spö, som ju vid längre kast -100 meter och däröver - har så ytterligt lätt att trassla in sig i vasskanterna och albestånden vid stränderna och därigenom förorsaka oreda jämte onödig tidsutdräkt".

Vilken sakkunskap och precision! Och när kommer nu detta vidunderliga fiskredskap hit till byn, så vi kan fara ut och håva in lax, börsting, några kg. harr då och då m.m.?

"Går allt i lås som jag planerat, kan spöet vara här i nästa vecka, och då är det bara att köpa kärl, frakta ned bensin, och sedan med håven borda bjässarna".

Fantastiskt!

Efter något dröjsmål utöver preliminärt angiven tid kom lättspinnspöet. Ett drag satt längst upp. Konstruktionen såg smäcker och svajig ut och påminde om blommande ängsull på mossmarker. Med detta underverk till fisk- redskap och med en vän till oss båda, utrustade med van- liga kastspön med hektogramsdrag begav vi oss till den troligen både vackraste och fiskrikaste plats man kan leta upp norr om Köpenhamn, nämligen till Mariasundet, beläget mellan Brändön och Sundom och svåråtkomligt för icke ortsbor, att det inte tjänar något till för andra med skärgårdens mångahanda härligheter obekanta människor att försöka komma sig dit.

Genast vi kom in i sundet – efter sju sorger och tio bedrövelser - kunde vi konstatera bl.a. att tranor häckar där, och dessa vackra fåglar trumpetade sedan då och de hela den tid vi tillbringade där. Vidare fanns där massor av andfåglar med olika namn och därjämte en båt med bl.a. en kirunabo, som flitigt metade med latmask mitt i sundet med för dem nöjaktig framgång.

Lättspinnspöets drag vägde verkligen omkring 5 gram, och spöets finurliga anordningar från de största delarna och till de minsta detaljerna, möjliggjorde verkligen förvånansvärt långa kast. Och när det lätta draget träffade vattenytan, lät det bara 'skvätt' medan spinnspöägarens drag vid träff med vattnet efter de förhållandevis korta kasten åstadkom kaskader av vattenskum som efter lyftstenar och tydligen skrämde bort all fisk inom en kvadratkilometer.

Timme efter timme gled vår flatbottnade eka runt hela sundet, och allas vår fiskelycka var jämngod. Ingen fick nämligen ett napp. Inte ens jag, som inte försökte.

Runtom båten slog fiskarna. Och man såg ideligen stjärtar av glada "laxar" försvinna ned mot sundets sumpiga botten. Men ingen av dem syntes vilja ägna de vackert glittrande, förrädiskt spelande dragen någon som helst uppmärksamhet.

När vi vid midnatt anträdde hemfärden, plöjde stora gäddor upp svallvågor som efter mindre krigsfartyg. Och vi suckade med sammanpressade läppar, men ingen svor - vad jag då minns.

"Konstigt! Så mycket fisk - och ändock- ingen fisk alls. Nä, här är inte rätta platsen i alla falI. Man ska vara i Uddskär i Kalvhamnen mellan Brändöskäret och Persögrundet. Där fick jag en gång en gädda på omkring åtta kg, och en annan gång kanske något mindre. Där ute är gäddorna alltid större. Och dit ut ska vi någon gång och pröva lättspinnspöet" (Det var förstås spöets ägare, som hade haft ordet).

Om det nu berodde på den nya fiskeristadgans mystiska paragrafer eller på svallkött hos gäddorna, är svårt att avgöra. Men lättspinnspöet kan man ingalunda klandra.. Vilket fiskredskap har tidigare förmått skrämma bort rökbegäret hos en kedjerökare? Jag bara frågar! Visar det sig i framtiden att fiskredskapet ifråga också förmår att jaga bort matlusten, då ringer jag upp närmaste sportaffär och beordrar ett lättspinnspö av senaste modellen. Bäst sportaffärerna håller sig beredda.

McFischer