Hermansängen

Genom fundationsbrevet år 1621 erhöll Luleå stad en del av prästbordets ägor som utrymme för bl.a. mulbete samt en del av äng, skog och annan utmark som kunde röjas till åker och äng. Det dröjde dock ända till år 1633 innan borgarna och kyrkoherden hade kommit överens om att staden skull erhålla bl.a. Kyrkoön, nuvarande Stadsön. År 1682 ingicks en förening som närmare reglerade vilka övriga ägor som skulle avstås till staden. Däri ingick bl.a det s.k. Hermansänget, som "inom gärdsgårdarne ifrån Kalfholmsänget är beläget".

Hermansängen på 1857 års karta över Luleå stad, upprättad av Gustaf Liunggren

I Luleå sockens historia av Albert Nordberg berättas att Herman Klockare blev klockare år 1629. Troligen har Hermansängen fått sitt namn efter honom. Detta kan möjligen även bestyrkas av att gränsmärket vid stranden av Gamelstadsviken (i gränsen mellan Notvikshemmanet och Hermansängen) på 1737 års karta (akt P 1) benämns "Stor- eller Klockarestenen". Vattnet söder härom kalls på samma karta för "Klåckareviken".

   Även efter stadens flyttning från Gammelstad till det nuvarande läget brukades ängsmarken i Gammelstad av stadens borgare. I en förteckning från 1690-talet finns Borgmästaren Jacob Ruth, Joh. Christienson och Hr Nils antecknade som innehavare av mark inom Hermansängen

Den 6 mars 1847 sammanträdde Landshövdingen, Magistraten och Borgerskapet för att överlägga om lämpligaste och ändamålsenligaste sättet att använda staden tillhöriga allmänna Hermansängen, Vikänget och Skataänget.

   På landshövdingens fråga om ängarna skulle försäljas eller utarrenderas ansåg Borgerskapet att ängarna borde allt framgent för stadens räkning utarrenderas. All gräsbärande mark, som genom röjning kunde göra fruktbärande, skulle delas upp i skiften om minst fem och högst 10 tunnland. Områden skulle därefter arrenderas ut på 10 år till den högstbjudande.

   Hermansängen delades upp i 5 skiften om vardera ca 10 tunnland. Den skogfria ängen uppgick för varje skifte till mellan 5 och 7 tunnland.

Marken vid Hermansängen synes ha brukats ännu i mitten av 1900-talet (Ekonomiska kartan från omkr. 1943-44)

Åren 1887-1888 skiftades ängarna till kyrkoherdebostället i Gamla staden. I samband härmed föreslogs att Luleå stads lägenhet Hermansängen skulle omläggas på så sätt att den norra delen skulle överföras till kyrkan och vederlag i stället skulle lämnas av upplandningsängen i öster.

   Stadens ombud, ingenjören C. A. Sjöberg, bestred att någon förändring av gränserna skulle få vidtagas. Marken utgjorde donationsjord, som inte utan Kungl. Maj:ts nådiga tillstånd finge utbytas.

   Protesten hjälpte inte utan förrättningsmannen meddelade i oktober 1889 beslutet att det föreslagna ägoutbytet skulle få genomföras. Stadens del av Hermansängen fick genom denna förrättning de gränser som gäller än i dag.

För ca 20 år sedan fick E4 en ny sträckning över Gammelstadsviken och kom då att gå tvärs över stadens mark. Hermansängen har numera fastighetsbeteckningen Notviken 4:45.

I dag har naturen tagit tillbaka det som åstadkommits genom flera hundra års odlarmöda. Åkrar och ängar växer igen med björk och vägarna är knappt framkomliga.