Socknar och kommuner i Norrbottens län

Georg Palmgren

I äldre tider fanns det endast några få socknar och städer i Norrbotten. Sockenkyrkorna låg där älvarna rann ut och socknarna omfattade hela området från kusten upp till norska gränsen.

När befolkningen i länet ökade delades en del socknar och andra bildades.

   Namnet socken anses ha betytt människor som söker sig till samma plats och kyrka. Samhällen byggdes upp kring sockenkyrkan.  Den kyrkliga socknen fick även rent borgerliga funktioner.  Sockenstämman skulle under prästens ledning besluta om skötsel av kyrka och prästgård och även fattigvård och skolundervisning mm.

   Socknarna är starkt förenade med den kyrkliga indelningen i församlingar, vanligtvis med samma namn som socknen. När befolkningen i socknarna ökade kunde församlingarna delas.

   År 1862 blev det en förvaltningsmässig uppdelning mellan kyrkligt och borgerligt med egna beslutande organ. Kyrkorådet ansvarade för kyrkliga ärenden och sockennämnden för de borgerliga frågorna. Sockenstämman kallades därefter för kommunalstämma och socknarna blev landskommuner.

   Vid 1952 års borgerliga kommunindelning upphörde socknen att vara primärkommun.

Både stad, köping, landskommun och municipalsamhälle försvann som begrepp i och med att det år 1971 infördes ett enhetligt kommunbegrepp Socknarna fanns dock kvar i bl.a. jordregistret, som fördes sockenvis och i församlingsregister.

Sockenindelning mm vid tiden för freden med Ryssland år 1809

Länet bestod då av

Piteå stad, grundad år 1621 med centrum i Öjebyn. För att få bättre hamnmöjligheter flyttades staden år 1666 till det nuvarande läget.

Piteå socken med sockenkyrkan i Öjebyn från 1400-talet. År 1640 blev Piteå lappmark skild från Piteå pastorat och delat i fyra församlingar, nämligen Arvidsjaur, Arjeplog, Silbojokk och Nasafjäll. Den första kyrkan i Arvidsjaur påbörjades år 1640 och den ursprungliga kyrkan i Arjeplog byggdes år 1641. Silbojokk pastorat lades år 1734 under Arjeplog.

Arvidsjaurs socken tillkom år 1606 genom utbrytning ur Piteå socken.

Arjeplogs socken bildades år 1640 genom utbrytning ur Piteå socken och var då till ytan Sveriges fjärde största socken.

Luleå stad, grundades år 1621 och flyttades år 1649 till det nuvarande läget av samma skäl som för Piteå stad.

Luleå socken med centrum vid sockenkyrkan i nuvarande Gammelstad.

Råneå socken, som brutits ut ur Luleå socken och bildat eget pastorat år 1654.

Jokkmokks socken, utbruten från Luleå socken år 1673, en gång Sveriges största socken med en yta något större än Värmland.

Gällivare socken, avskildes från Jokkmokks socken år 1742 och var en gång Sveriges till ytvidden näst största socken efter Jokkmokk.

Nederkalix socken, tidigare kallad Kalix socken innan Överkalix brutits ut år 1644.

Överkalix socken, utbruten ur Kalix socken år 1644. Centralorten kallades Bränna.

Nedertorneå socken, tillkom år 1403. Härifrån har avskilts Övertorneå socken år 1607 och Karl Gustavs socken år 1782. Nedertorneå kyrka låg vid fredsslutet på den ryska sidan av gränsen. Den nya sockenkyrkan kom att ligga inom det område som senare blev Haparanda stad. Från socknen har utbrutits Jukkasjärvi år 1667 och senare Pajala år 1845.

Övertorneå socken, utbruten ur Torneå socken år 1607. Huvudorten var Övertorneå kyrkby eller Matarengi. Kyrkan i trä uppfördes år 1734 och ersatte äldre kyrkor som uppförts sedan Särkilax kapell bortförts av vårfloden. Den södra delen var från år 1637 annex under namnet Hietaniemi och avskildes 1848 som eget pastorat.

Hietaniemi socken, blev annexförsamling till Övertorneå 1634 och eget pastorat 1878. Har en åttkantig träkyrka från år 1746. Namnet anses vara finskt och betyder Sandnäset.

Jukkasjärvi socken, utbruten från Nedertorneå år 1667.

Karl Gustavs socken, avskild från Nedertorneå socken år 1782. Karl Gustav hette under åren 1745-1782 som kapellförsamling Karungi. En del av Karl Gustavs socken kom efter fredsslutet 1809 att hamna på den finska sidan av gränsen och heter där Karungi.

Enontekis socken som år 1907 ändrade namn till Karesuando socken. Centralort är Karesuando kyrkby.

Socknar i Norrbottens län år 1809. Årtalen anger när socknen bildades eller bröts ut ur modersocknen

Förändringar under de senaste 200 åren

Förändringarna har varit stora. Nya städer har grundats. Samhällen har ombildats till municipalsamhällen och köpingar. Socknar har delats, nya har bildats. Städer har utökats genom expropriationer. Efter 1862 års kommunalförordningar börjar socknarna kallas för landskommuner. De största förändringarna kom dock slutligen genom kommunsammanläggningarna under 1960- och 70-talen. Begreppet stad togs då bort och alla skulle nu kallas kommuner.

Municipalsamhällen utgjordes av tätbebyggda områden på landsbygden som upprättats i enlighet med 1898 års lagbestämmelser.  Man tillämpade bl.a. 1874 års byggnadsstadga och kunde upprätta stadsplan och tomtindelning. Municipalsamhällena var i vissa avseenden självständiga men tillhörde fortfarande landskommunen. Störst i ytvidd var år 1930 Kiruna municipalsamhälle med Malmberget på fjärde plats. Köpingar var en form av municipalsamhällen, men skulle utgöra en egen kommun. Länets enda köping var Älvsbyn.

Sockennamnen är i beskrivningar ofta sammanknippade med härader. T.ex. Råneå socken och härad, De s.k. häradskartorna från 1800-talet upprättades i regel sockenvis eller i några fall omfattande flera socknar.  Härad var en administrativ enhet för rättsväsendet med en häradshövding som ordförande. Häradena motsvarades senare av tingslag. Vid upprättandet av Norrbottens ekonomiska kartverk i slutet av 1800-talet upptas, förutom socknarna, följande tingslag:

   Korpilombolo, Nederkalix, Nederluleå, Nedertorneå och Karl Gustav, Pajala, Piteå, Råneå, Älvsby, Överkalix, Överluleå, Övertorneå samt Arjeplogs lappmarks, Enontekis lappmarks, Gällivare lappmarks, Jokkmokks lappmarks och Jukkasjärvis lappmarks tingslag.

För att få det någorlunda överskådligt redovisas här förändringarna under de senaste tvåhundra åren i kronologisk ordning

Landskommuner, städer, municipalsamhällen och köpingar i Norrbottens län i mitten av 1900-talet

Kommunsammanläggningarna på 1960- och 1970-talen

Under 1950-talet genomfördes en omfattande kommunreform då antalet kommuner i Sverige minskade från 2.498 till 1.037. Norrbotten berördes dock inte denna gång, men på 1960-talet skedde en indelning av länet indelades i s.k. kommunblock. Denna fullföljdes sedan kring decennieskiftet 1960-70 med omfattande kommunsammanläggningar. Kommunerna i Norrbotten blev då

Arjeplogs kommun

Arvidsjaurs kommun

Bodens kommun genom sammanläggning av Boden stad, kommunerna Överluleå och Edefors samt Gunnarsbyns församling av Råneå kommun.

Gällivare kommun

Haparanda kommun genom sammanläggning av Haparanda stad och kommunerna Nedertorneå och Karl Gustav.

Jokkmokks kommun

Kiruna kommun genom sammanläggning av Kiruna stad och Karesuando kommun.

Luleå kommun genom sammanläggning av Luleå stad, Nederluleå kommun och Råneå landsförsamling av Råneå kommun.

Nederkalix kommun genom sammanläggning av kommunerna Nederkalix och Töre

Pajala kommun genom sammanläggning av kommunerna Pajala, Korpilombolo, Tärendö och Junosuando.

Piteå kommun genom sammanläggning av Piteå stad, Piteå landskommun, Hortlax och  Norrfjärdens kommuner.

Älvsby kommun. Där ingick Älvsbyns köping och Älvsby landskommun.

Överkalix kommun

Övertorneå kommun bildades av Övertorneå och Hietaniemi kommuner.

Källor:

Sammanställningen bygger till största delen på uppgifter ur olika uppslagsverk, historieböcker och kommunernas hemsidor mm. Dessutom

Norrbotten, del I, utgiven av Norrbottens läns jubileumsutställnings bestyrelse år 1921

Sockenkarteverket, Georg Palmgren 1999

BIOGRAFI

Georg Palmgren, f 1929 i Boden. F.d. stadsingenjör och distriktslantmätare i Luleå. Har bl.a. sammanställt skrifter om lantmäteri i Norrbotten, sockenkarteverket, justerare, stadsingenjörer i Luleå och ett antal beskrivningar över äldre fastighetsförhållanden mm i Luleå stad samt om Brändö by i Nederluleå.

Infört i Norrbottens museums årsbok 2009