Anor och ättlingar

till min farfar

 

 

Axel Palmgren

 

1866 – 1940

 

 

 

Georg Palmgren - 2011

 

 

 

        Antavla för Axel Palmgren


 

8

Axel Palmgren

1866-1940

 

 

 

gift med

 

9 Maria Alexandra Larsdotter

1869-1947

16 Johan Petter Persson Brändholm

1831-1867

32

Pär Brändholm

1803-1883

64 fader okänd

 

65 Catarina Johansdotter

1765-1809

130 Johan Persson Dahl

Brändön

1724-1791

260 Pär Pärsson

Brändön

1701-1740

520 Pär Pärsson

Brändön

1665-1731

521 Brita Pehrsdotter

Brändön

261 Marta Pehrsdotter

1695-1761

 

131 Carin Pehrsdotter

Sunderbyn

1735-1791

262 Per Johansson

Råneå

 

263 Karin Nilsdotter

 

33 Anna Magdalena Ersdotter

1798-1862

66 Erik Jönsson Sundbom

1770-1843

132 Jöns Ericsson Sundbom

Bälinge

1751-1808

264 Erik Jönsson

1709-1756

Avan

528 Jöns Jönsson

529 Karin Nilsdotter

 

265

Karin Persdotter

1714-1751

 

133 Catarina Jönsdotter

Svartbjörsbyn

1748-1823

266 Jöns Jönsson

Svartbjörsbyn

 

267 Karin Nilsdotter

67 Magdalena Persdotter

Bälinge

1771-1846

134 Per Olofsson

Alvik

1741-

268 Olof Olofsson

1718-1774

 

536 Olof Olsson

Alvik

537 Ingeborg Nilsdotter

269 Kerstin (Kristina) Persdotter

1725-1771

 

135 Lisa Olofsdotter

Måttsund

 

17 Brita Lovisa Westerberg

1823-1913

34 Hans Petter Sundqvist

Sunderbyn 1789-

(ej far )

 

35 Greta Lovisa Månsdotter

1794-1865

70 Magnus Nilsson

Alvik

1753

140 Nils Jönsson

Alvik

1723-1780

 

280 Jöns Nilsson Engman

 

281 Malin

141 Ella Jacobsdotter

1721-1799

282 Jacob Nilsson

Antnäs

 

283 Kerstin Olofsdotter

71  Brita Nilsdotter

Alvik

1759-1801

142 Nils Jönsson dy

Bredåker

 

143 Kerstin Persdotter

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

Axel Johansson Palmgrens anor

 8

Axel Palmgren

Min farfar

 

Han var född i Brändön 1866-02-23. Hans föräldrar var Johan Petter Person Brändholm (16), född 1831 och Brita Lovisa Westerberg (17), född 1823. Fadern Johan Petter dog redan år 1867 och änkan Brita Lovisa stod då ensam med fem egna barn och sin ”oäkta” dotter Edla Margareta. Axel var 1 år, Emma, 3 år, Anna Lovisa 8 år, Nils Johan 11 år och Petter Adolf 12 år gammal. Brita Lovisas ”oäkta” flicka, Edla Margareta, var 14 år.

 

Nu börjar en svår tid för Brita Lovisa. Svärfadern Per Brändholm kan inte ge någon hjälp eftersom han själv är fattig och på fattigstugan i Gammelstad.

 

Vid byastämman i Brändön den 20 januari 1870 avfattas en skrift till Fattigvårdsstyrelsen: ”Som avlidne Johan Petter Perssons hustru och fem barn i Brändön befinnas uti ytterst armod och förtryck och således behöva medmänniskors hjälp för att kunna livnära sig. Ehuru sådan hjälp av Byamännen blivit begärd och av styrelsen beviljad, så befinnes denna hjälp vara så otillräcklig att den fulleligen skulle behövas för 2 i stället för 6 personer, det övriga hava byamännen måst tillsätta, vilket för framtiden till fullo bestrides på den grund att Byamännen deltaga lika med de övriga Socknemännen i utgörande av fattigskatt – Byamännen hava därföre denna dag fattat beslut att skjutsa hela familjen till Luleå Gamla stad för att där antingen inkvarteras i Fattigstugan eller å allmän auktion till den minstfordrande uppbjudas. Härå begära Byamännen skrifteligt utlåtande av styrelsen för sakens vidare utredning.”

 

Vid byastämman med Brändö byamän den 10 juni 1875 beslöts om understöd åt änkan Brita Lovisas barn. För sonen Axel skulle anslås 50 kr, för vilken summa bonden Jacob Jacobsson på Brändön nr 9 åtog sig att under året ”kläda, vårda och kristeligen uppfostra” honom. Dottern Emma skulle på lika villkor uppbjuda åt någon för 20 kr.

 

Pappa berättade att ”bonden Jacob Jacobsson Nordström var en ättling till en rysk desertör från 1809 års krig, en nog så bra karl men fordrade mycket arbete av den lille pilten. Men Axel växte och blev stark och trots avsaknaden av faderlikt stöd under uppväxten så gick det skapligt för honom. Hur länge han var hos Nordström är ovisst, men som vuxen kom han först till Heden och systern Anna som var gift med storbonden Per Johansson. Hos dem stannade han väl ej så länge, kanske en sommar eller så. Han arbetade en tid som ogift vid LKAB i Malmberget och bodde då troligen hos systern Emma och svågern Emil Carlsson. Hur länge han var där vet jag ej, men han återkom till Heden där han träffade sin Maria, som skulle bli han hustru. Hon var dotter till bergsprängaren Lars Johansson som var med och byggde Luleå-Ofotenbanan (?). Ursprungligen var Lars J från Skaraborgs län, men gifte sig här och skaffade egen stuga.

   Deras bröllop stod hos Per Johansson och Anna och Lars Johansson slog på stort. Många gäster voro inbjudna och livligt gick det till med dans hela natten.

   Pappa Axel hade väl inte så stora resurser och mamma Maria ej heller. De bodde först tiden hos Brita Lovisa (Axels mamma) och Petter Adolf i Brändön, men flyttade till ett soldattorp i Brändön, där de bodde under tiden för deras egen stugas uppbyggnad. Det låg nedanför den nuvarande vattentäkten och tillhörde troligen soldaten Storm. Pappa Bror föddes där. Bygget av den egna stugan gick nog inte så fort, då arbetet för brödfödan måste komma i första hand. Tillstånd att sätta upp sin stuga hade de fått av Jacob Nordström, han uppfostringsfar, om vi nu skall kalla honom så. Dom trivdes bra hela sitt liv sedan, Jacob och pappa, som det såg ut. Jacob var ofta hos oss.

   Den stuga som då kom till, troligen färdig omkring 1894 eller tidigare, är den stuga som är mitt föräldrahem ännu i dag, fast den utökats och ombyggts av mig och min yngre broder Gideon åren 1922-23.

   Som mycket liten pojke minns jag emellertid att farstugolvet ej var färdigt, utan vi gick på två lösa plankor. Troligen var jag en 3 år gammal eller så ungefär. Vid invigningsfesten var Axels bröder och arbetskamraten Långström med.

   Familjen växte snabbt och snart stod stugan full med ungar och gamla farmor Brita Lovisa skulle promt bo hos oss. Hon trivdes med barnen och troligen var pappa Axel hennes käraste barn. Hon hade ju själv hemortsrätt i sin egen stuga hos Petter Adolf och Kristina, som inga barn hade, men det var nog för stilla för gumman, som ville ha liv och rusch omkring sig.

   Far var emellertid en arbetsam man och företagsam man i sin krafts dagar. Under tiden han byggde sin egen stuga arbetade han på dagarna i timmerarbete, timring av stugor som skulle till Kiruna och som kanske finns kvar där ännu som de första bostäderna vid gruvorna. Dessa timrades på Brändön av honom och en arbetskamrat Karl Långström.

   På nätterna täljde/bilade far stockar till sin egen stuga och timrade på den så mycket han orkade. Det var nog ingen 8-timmars dag därvid, men kanske 16 timmar eller mera.

   Sedermera arbetade han på Altappens sågverk i Luleå och även på stuveriet i Luleå, där arbetarna tog stuvningen för egen räkning till förfång och förargelse för stuvarbasarna Atle Burman m fl storföretagare i Luleå. Man arbetarna klarade jobbet galant utan Atle Burman & Co.

   Emellertid lämnade min far stuveriet efter några år och slog sig på strömmingsfiske i Uddskärs fiskeläge med mig, då 11 år, och Hjalmar, då 9 år gamla, som roddkarlar. Det var ett hårt jobb för oss småpojkar och ingen nattsömn, men vi klarade oss bra ändå och blevo friska och starka. Utkomsten av fisket blev dock inte vad far trott, dels voro vi ovana och dels hade vi inte förstklassiga skötar, men det räckte till livets nödtorft ändå. På höstarna fiskade vi löja och den gav bättre. Löjrommen betalades bra och gick at sälja hur mycket som helst. Två á tre somrar var jag med i detta fiske, men måste sedan söka mig annat förvärvsarbete, då yngre syskon fick efterträda mig och även Hjalmar, som roddkarlar åt pappa.

   Ett gott minne har jag av den goda sämjan som rådde i fiskeläget. Alla hjälpte varandra och ingen avundsjuka fanns där, om en råkade få mer fisk än den andre. Alla människor voro förnöjda då med det lilla de hade. De visste inget annat om då, annat än slit och släp för brödfödan. Och ingen hade stora anspråk på livet.

  Om mamma Maria kan jag bara säga att hon var snäll och rädd om oss barn på allt sätt, men hon var något för svag. Men det måste ju förlåtas henne. Det är inte lätt att vara stark och orka och hinna med allt när man ha stugan fulla med ungar. Erik och Lalle kom ju också att uppfostras av henne och sedermera även Sivert, Lennarts son. Men hon ville ha det så. Alla barn omkring sig ville hon ha, så länge som möjligt. Pappa däremot ville ha ut oss i livet så tidigt som möjligt, men han rådde inte på mamma riktigt i detta stycke.

   Goda minnen har jag emellertid av mina föräldrar. De voro bra människor båda två och strävade så gott de kunde för oss alla barn.”

   Emma Pettersson berättade att hennes pappa, Petter Adolf Pettersson (Axels äldre bror) och Axel var mycket bibelkristna och läste bl.a. Waldenströms och Rosenius böcker. ”Det var fiolspel i varje hörn” hos farfar med Gideon och Sigurd m.fl.

  Bertil Sandström i Bensbyn berättade för mig att farfar Axel var en skicklig slöjdare och att hans alster var välgjorda. På vägen tillbaka från Luleå till Brändön stannade han ofta till i Bensbyn hos Bertil Sandströms far som kallade honom ”Spåda-Axel”. Axel hade en Pentamotor i sin båt och kylde den med vatten när den blev för varm

   Sina slöjdalster märkte Axel med hjälp av ett brännjärn med signaturen APG

 

Axel tjänade ett tag som dräng på Bensbyn nr 8. År 1887 bevistade han beväringsmöte och år 1890 uttog han flyttningsbetyg för flyttning till Nordamerika, tillsammans med flera andra från Brändön. Det blev dock inget av med det. I stället gifte han sig 1892-06-22 med Maria Alexandra Larsdotter från Heden.

 

Redan 1892-11-22 föddes dottern Elin Maria

1894-05-25 föddes Bror Axel, min pappa

1896-07-09 föddes Hugo Hjalmar

1899-02-11 föddes Sven Gideon

1902-01-09 föddes Johan Sigurd

1905-01-25 föddes Nanny Sofia

1907-05-15 föddes Frida Melinda

1909-10-23 föddes Nils Helmer

1911-09-28 föddes det sista barnet, Karl Lennart. Maria var nu 41 år gammal

 

Min farbror Hjalmar berättar i Stadsarkivets årsbok 2002 om hur musikalisk familjen var. ” Som spelmanssläkt kan möjligen kallas den släkt jag tillhör. Från fars och mors sida ha i generationer utövats musik. Men icke heller ur den har någon musiker framsprungit. Instrumentet inom släkten var övervägande fiol. Men även dragspel har trakterats av såväl min mor (i mycket unga år) som också av tvenne farbröder till mig, vilka båda ”avlöste” Anders Öhman som jag nyss talat om (Anders Öhman, ”Gämelbretholmen” f.d.soldat och spelman). Troligen ha Öhman och mina båda farbröder spelat tillsammans någon gång. Därom känner jag dock föga. Mina farbröder – de hette förresten Nils Johan Westerberg (1856-1924) och Petter Adolf Pettersson (1855-1934). Den senare bytte namn i ungdomsåren. De ansåg själva, att de spelade bättre än Anders Öhman. Men om mitt ringa omdöme i detta fall får fälla utslaget, så voro de tre ungefär lika. De skakade fram de melodier de kunde ta ut på spelen, och de voro ju synnerligen enkla. Men jag minns att båda mina farbröder, som alltid arbetat och slitigt tungt, på ålderns dagar hade många av fingrarna stela och böjda i ungefär 45 graders vinkel. Men flinkt flögo de ändå över tangenterna, och schottisen, ”engelskan” (anglaisen), ”spennmazurkan”, valsen, hambon kommo fram fullt igenkännliga med dånande fotstamp, som ersatte oväsendet från ett helt Jazzorkesterbatteri.

   Min far lämnade dragspelet i tidiga år och började gnida på en mörkpolerad giga. Han var mycket musikalisk men samtidigt en smula blygsam att utåt visa sin konst, då han icke kände sig berörd av stimulantia. Jag minns hans rena, klara, melodiska spel ända sedan jag var 7 år gammal. Och han spelade tills vi söner – 6 till antalet – vuxit upp, och sedan många av oss tillägnat större möjligheter att utöva musik än han, emedan vi i tidiga år lärde oss noterna. Men ännu på ålderns dagar kunde man höra faderns obarmhärtiga repliker, när man brottades med kromatiska saker eller sökte överkomma en eller annan takt med hoppande stråke o.dyl. som han aldrig sysslat med. Men han hade alltid rätt. Det blev disharmoni i de kromatiska löpningarna, och suddiga och ojämna voro de hoppande stråken. Och instrumentet sjöng inte utan kvad snarare.

   Min far var en mycket anlitad ”spelman” och torde ha spelat i byar runt socknen. Och jag kan säga, att jag åtminstone inom Norrbotten – där jag torde känna samtliga, duktiga spelmän verksamma från slutet av 1800-talet till omkring 1928 – icke hört någon frambringa de enkla låtarna så melodiskt vackert och rent och skönt som min far gjorde.

   …

   Det är icke ur egoistiskt syfte jag härmed återgår till min släkt och därför skall jag berätta en liten historia om mig själv från min ungdom.  Jag vill icke tala om mig själv gärna, men jag måste säga, att jag och min broder Sigurd, som också trakterade fiol, äro de enda spelmän från Nederluleå som anlitats för radiospelning. Min bror och jag spelade där mellan åren 1928 och 1938 ungefär en gång i månaden.

   När dansen skulle trådas eller bröllopet för dagarna tre (eller flera) gå av stapeln, anlitades i min hemtrakt så länge jag minnes byns spelmän. Det var till fram emot 1910 min far (fiol) och min farbror Johan (dragspel). Sedan ha vi yngre tagit vid, och jag och min bror Sigurd, men även tidigare min broder Gideon, ha spelat inte bara hemma utan litet varstans i byarna inom Över- och Nederluleå socknar.”

   I avsnittet om hur han lärde sig spela berättar Hjalmar att ”Min fars fiol hade hängt på väggen i ett stadigt blått band så länge som jag minnes under uppväxten. Men röra den var farligt. Snart föll jag första gången för denna frestelse. Och efter ett syndafall går det ju nästan av sig självt att synda i fortsättningen. Och förlåtelsen? Ja, det är ju bara i svagare ögonblick vi människor fäster oss så synnerligen mycket vid en sådan bagatell. Jag spelte, fick smörj, spelte och fick smörj. Smörj fick jag inte för att jag spelte, utan för att jag ”lånade” fiolen.” 

 

EN VISA OM TVÄNNE DRUNKNADE MÄN

Den 16 oktober 1898 drunknande Brändöborna Johan Björklund och Johan Petter Bergström vid fiske vid grynnan Otyget söder om Siksundsön.  Min farfar, Axel Palmgren, skrev en visa om denna tragiska händelse. Den gavs ut som skillingtryck  av Norrbottens Boktryckeri, Luleå, 1899 och kostade 15 öre

1.

En olyckshändelse jag nu vill skrifva,

om tvenne män som grafven funnit har,

om ni vill höra tal om dessa männen,

så må ni bedja Gud vid deras graf

 2

Den sextonde i tionde det hände,

de skulle ut att taga sina nät,

men kanske det var inte Gud behagligt,

att resa ut på sönda'n, tror ni så?

 3.

Det står i Herrens hand hur händelsen gått haver,

om intet folk var med att hjelpa dem,

nog skall vi tro att Herren Gud dem ropte

och troligt var allt medan lifvet satt.

 4.

Det var nog svårt om man sig rätt betänker

att döden se för ögonen på sjön,

men har man Herren till sin vän och broder,

så har ock Herren rum och kronan klar

 5.

Nog skall vi tro då båten lades neder,

och döden trädde in i deras syn, '

att lit till Herren rop kahända många,

alls annan hjälp på böljan ej det var.

 6.

Om dessa männen vill jag namnen nämna,

var Johan Börklund 66 års man,

som efterlemnat trenne unga söner,

som sorgen bär blott för hans svåra graf

 7.

Ett vill jag säga, barn till den förstnämnde,

nog må ni bedja Gud om Eder far,

om nåd han får utaf den gode Herren,

kanske han körer Eder arma bön.

 8.

Se'n må vi börja nämna om den andre,

som heter Johan Petter Bergström,

hans ålder var blott 38 år, hän hunnit,

men döden så han fick på denna färd

 9.

Nog är det svårt för oss skall mänskor tänka,

ej far, ej mor, blott fem små barn vi är,

men Herren Gud måst hjelpa oss, som andra,

hur svårt det är att mista far och mor.

 10.

Nog är det svårt att mista far och moder,

inom ett år, skall vi nu tänka oss

och fadren som vi aldrig fick se döder,

blott böljan blå fick bli hans graf

 11.

En bror har Bergström, äfven fyra systrar,

som sorgen bär blott för sin broders död,

och far och mor han äfven nu har lämnat,

som sorgen bär intill sin lefnads slut

 12.

Fadren kan nog bön till Herren sända,

blott för sin son som denna döden fick,

ty fadren han har Herren till sin broder

ock böner ber han för sin käre son.

 13.

Ack Herre Gud du som vet å vår fader,

hjelp ock att han må vinna himmelen,

vår Gud, vår Gud som nu så hastigt bådar,

se till han nu, förlåt han all sin synd

 14.

Vi må ju nämna om de männens hembygd,

var ifrån Brändön som ni alla vet,

ty kanske släkt och vänner nu vill höra en

liten sång som jag nu sjunga vill

 15.

Björklund efterlemnat tvänne systrar,

som bedja Gud om broderns hädanfärd

och många gånger dom få ha till minne

att sjön blev broderns sista hvilograf

 16

Den resan som nu dessa män skull göra,

var ut till sjön som alla kan förstå,

jag kan ej veta huru långt de hunnit

tills hafvet blifvit deras öfverman

 17. 

De foro ut att söka dessa männen

för att få se om båten syntes till

och lika dant att tajjen de neten

som dessa man fick sätta lifvet till.

 18. 

Båten den blef hittad andra dagen

men inga män som båten hörde till,

för sent, för sent att hjelpa dessa männen

nu hafvet blifvit deras graf

 19 

Men har dom funnit Herren uti nöden

så skall vi tänka att det blir en dag

att uti himmelen få en gång träffas

Gud gifve att det vore sanningen.

 20. 

Ej någon lilja tror jag der upprinner

ej någon blomma pryder deras graf,

endast vågorna som gå och komma,

så svårt att tänka uppå deras graf

 21.

Och gifve Gud de gångna nu fått hvila

hos dig vår Gud som bor i himmelen

som låter se att när som bäst vi lefvat

du hädan tager oss af jorden här.

 22.

För syskons kärlek och till barnens minne

har jag upptecknat denna lilla sång

och kanske någon mera nu ville höra

och gömma något ord af denna sång.

 23

Förmågorna att dikta denna visan

den måste vara liten som han är blott

ett minne vill jag nu beskrifva

om den stora händelsen som skett

 

År 1936 fyllde Axel 70 år. Norrbottens-Kuriren skrev: ”70 år fyller i morgon träarbetaren Axel Palmgren i Brändön. Han är född i Brändön och där har han sedan vistats så gott som hela sin tid. Som 14-åring tog han tjänst som dräng hos en bonde. Årslönen var då – tillmätt föda och något klädesplagg.  Sedermera kunde han glädja sig åt en årslön av 25 kr och sista året som vuxen dräng kom han upp i en lön av inte mindre än 70 kr (!). Jubilaren fick sedan anställning vid Luleå-Ofotenbannan och där förtjänade han ”grymmande med pengar” jämfört med sin tidigare inkomst. Han gifte sig ganska ung, timrade en liten stuga i Brändön och började syssla med träslöjd och fiske. Med sällspord energi och med iakttagande av största tänkbara sparsamhet lyckades de båda makarna försörja sig själva och de barn – nio till antalet – som undan för undan kommo till världen. Småningom övergick jubilaren till att helt ägna sig åt träslöjd och torde nu vara mest känd som korgmakare och tillverkare av laggkärl. Förnöjsamhet och arbetsglädje jämte en hittills osviklig hälsa ha förhjälpt jubilaren att bibehålla sin förunderligt goda vitalitet. På sin högtidsdag blir han säkert föremål för välgångsönskningar från en talrik släkt- och vänkrets runt om i länet och i kustbygden, och en vänlig tanke skattar han säkerligen högre än en för hans vänner mer eller mindre dyrbar uppvaktning med presenter.”

 

År 1940 den 1 oktober avled Axel, 73 år gammal. I Norrbottens-Kuriren skrevs: ”Den 13 oktober fördes stoftet efter avlidne snickaren m.m. Axel Palmgren från Brändön till den sista vilan. Jordfästningen ägde rum i Nederluleå kyrka. Officiant var pastor Artur Lindgren, Gammelstad. I sorgeråget deltogo ett tjugotal av den avlidnes närstående vänner. Båren pryddes av en vacker blomsterskörd.

   Vid graven talade en av den avlidnes vänner, Hj. Palmgren, å familjens vägnar, varvid inledningsvis vidröres den bortgångnes så vida omkring i bygden kända vitalitet och den idoghet som alltid präglat hans strävan i kampen för tillvaron för en familj, som tidvis räknade ända till tretton mannar. I livstiden, sade talaren, älskade den avlidne den svenska sommarens ljuvliga grönska, havet, öarna, kobbarna och skären. Men ehuru sällsamt tjusad av havsfärder i sol och salta vindar var den bortgångne ingalunda ohågad att ta ett nappatag med naturkrafterna på havet i rykande storm och därvid bliva åtskilligare erfarenheter rikare för var gång, särskilt under den tid vid sekelskiftet, då han idkade fiske i skärgårdens yttersta skär. När hans aftons stjärna nu tågade upp på fästet den 1 oktober kl 17.30, var den sista sommaren redan ändad för honom  och någon vecka tidigare hade han berett sig på att för alltid bärga seglen, vila på åran samt överlämna sin själ åt evigheten efter en lång och ytterst krävande seglats. Och när aftonen nalkas behöver den trötte vila och ro. Tack för allt Du gav. Måtte Din vila bli ljuv! Slutade talaren.

   En gammal vän till den bortgångne, N. P. Larsson, Brändön, tackade med några vackra ord för ett gott kamratskap och uttryckte sin förvissning om att båda snart skulle träffas i evighetens strålande nejder för att aldrig behöva skiljas mer. Därmed slutade den stämningsfulla akten.”

 

Farmor Maria fyllde 75 år 1944. I Norrbottens-Kuriren stod: ”75 år fyller den 12 dennes Maria Palmgren i Brändön. Fru Palmgren är född i Hedens by, Överluleå socken, där hon tillbringat sin barndom och större delen av sin ungdom. Hon gifte sig rätt ung med snickarn och korgmakaren Axel Palmgren, och makarna bosatte sig då i Brändön, där de i endräkt framlevat sina dagar tillsammans tills maken för en kort tid sedan plötsligt rycktes bort. Fru Palmgren bebor alltjämt det hem i Brändön, som hon och hennes make gemensamt åstadkommo för ett halvsekel sedan.  Fru Palmgren är känd för sitt stillsamma och fridsamma sätt, för sin gladlynthet, gästfrihet och hjälpsamhet. Ett odelat omdöme om fru Palmgren är, att hon i sig innesluter alla de goda egenskaper varje människa bör ha.

   Fru Palmgren blir säkerligen föremål för hyllningar på sin sena högtidsdag och vi gratulera”

 

Farmor Maria dog år 1947. Till hennes minne skrev Hjalmar följande dikt:

 

 

Ur boken ”Några rader från Luleå skärgård, Hjalmar Palmgren (McFischer)” 2002

 

16, 17

Johan Petter Persson Brändholm och Brita Lovisa Westerberg

Min farfars far och mor

 

Johan Petter Persson Brändholm var född i Brändön 1831-02-22. Han föräldrar var fältjägaren Per Brändholm. (32), född 1803-01-09, och Anna Magdalena Ersdotter (33), född 1798

 

Han gifte sig år 1852 med Brita Lovisa Westerberg, född 1823-11-16. Hon föddes 1823-11-16 som ”oäkta” dotter till Greta Lovisa Månsdotter i Alvik (35), född 1794. Brita Lovisa hade tidigare sin ”oäkta” dotter Edla Margareta Josefina, född 1849-12-23.

 

De bodde i Brändön och fick barnen

Edla Margareta Josefina (Brita Lovisas före äktenskapet), född 1849 23/12 (16A)

Pehr (Petter) Adolf Pettersson, född 1855-01-16 (16B)

Nils Johan Westerberg, född 1856-05-26 (16C)

Anna Lovisa, född 1859-02-25 (16D)

Emma, född 1864-05-12? (16E)

Axel, född 1866-02-23 (8), min farfar

 

Desutom två barn som dog i tidig ålder

Anna Lovisa, född  1853-04-10 död 1853-08-07, 3 månader 27 dagar  gammal

Lars Ulrik, född  1860-10-01,  död 1863-10-09, 3 år 8 dagar gammal

 

Johan Petter dog av lungsot 1867-11-30, 36 ½ år gammal. Brita Lovisa levde ända till 1913-09-14 och blev nära 90 år gammal.

 

Efter Johan Petters död år 1867 blir Brita Lovisa ensam med 5-6 barn. Om stödet från byn har jag skrivit i avsnittet om Axel (8) ovan.

 

Pappa berättar bl.a. att han och hans farmor åkte båt in till Luleå och sålde fisk. De lånade en skottkärra och pappa drog. Johanna hade ett besman och vägde fisken. Pappa tror att de fick omkring 10 öre kilot. De gick runt i staden och sålde och åkte sedan tillbaka till Brändön när fisken var slut. Ibland seglade de, men ibland fick de ro, bl.a. uppför strömmen.

 

16A  Brita Lovisas oäkta dotter Edla Margareta Josefina gifte sig år 1877 med skomakaren Erik Alfred Fredriksson i Bensbyn och fick sex barn. Hon dog år 1926. En dotter till Edlas son Axel Vilhelm Eriksson, Ewa Gabrielsson, hade ett tag sommarstugan bredvid oss i Brändön

 

16B  Petter Adolf Pettersson gifte sig år 1888 med Kristina Löjdström från Umeå landsförsamling. Hon dog 1911 och Petter Adolf gifte då om sig med Lovisa Nikolina (Lina) Sundgren, född 1874 och död 1953.

 

De fick flickorna Emma Linnéa, född 1914, och Edit Maria, född 1916. Emma fick senare sonen Ove Reinhold Pettersson, född 1943, och som fortfarande bor kvar i Brändön.

 

Petter Adolf omkom år 1934 i samband med fiske. Han blev 79 år gammal.

 

16C  Nils Johan Westerberg gifte sig år 1885 med Johanna Maria Hedström, född 1855. De fick barnen Johan Emil, född 1887, Lydia, född 1891 och Hildur Maria, född 1896 och död samma år.  År 1900 står han som grovarbetare och bor i Brändön

   Nils Johan var 13 år när pappan dog. Enligt pappa blev han fiskare vid Uddskärs fiskeläge alla somrar i hela sitt liv och på vintern var han skomakare och gjorde rejäla skor efter den tidens sed och bruk.

 

Johan Emil utvandrade till USA, men råkade där ut för en sprängningsolycka som kostade honom ena ögat och en del fingrar på ena handen. Han kom tillbaka och dog 1924

Lydia gifte sig med hemmansägaren och smedmästaren Gustaf Adolf Nordström i Ängesbyn, född 1884. De fick dottern Britt Sofie, född 1930 och gift med kyrkogårdsvaktmästaren Lennart Magnusson i Gammelstad. De har sonen Lars Ingemar Magnusson, född 1959.

 

Nils Johan dog år 1924, 36 år gammal

 

16D  Anna Lovisa fick samma namn som den dotter som dog 1853. Hon gifte sig med storbonden Per Johansson ”Perihansch” i Heden. När Axel växte upp bodde han ett tag hos systern Anna Lovisa i Heden. Det var där han träffade sin blivande fru, Maria Alexandra Larsdotter.

 

Per Johansson var gift tre gånger. Med honom fick Anna Lovisa barnen Oskar Vilhelm Johansson, född 1884, Sven Otto Fabian, född 1884, John Teodor Johansson, född 1888, Alma Melinda Hedkvist, född 1891, Hjalmar Johansson, född 1893, Algot Edvin Johansson, född 1896, Hugo Gottfrid Johansson, född 1898, Gerda Ottilia Unström, född 1902 och Selfrid Johansson, född 1902. Alla dessa är alltså pappas kusiner som han ofta hälsade på.

 

Anna Lovisa dog 1902-03-22 i samband med att barnen Gerda Ottilia och Selfrid föddes.

 

Om Per Johansson skriver pappa: ”På gamla dar blev Per J skrapplig, men för den skull gav han inte upp. Med i allting skulle han vara och dryg och stor var han ända in i ålderdomen. På hans fester skulle kyrkoherden och landsfiskalen alltid vara närvarande.

   Han började emellertid att se dåligt och höra dåligt, gick och stödde sig på en käpp och tultade omkring i stallet, då hästar alltid varit hans stolthet. Slutet kom dock helt oväntat. Man hittade honom liggande bakom en häst i stallet, medvetslös och med brutet lårben. Han fördes omedelbart till Garnisonssjukhuset i Boden utan att ha fått igen medvetandet och dog strax där. Man fick ingen förklaring till olyckan, men man kunde antaga att hästen sparkat honom. Han fick ju och petade kring hästbenen med sin käpp, då han inte såg riktigt. Så slutade livet för en rivande karl, trots alla sina fel och brister i en ålder efter vad jag tror över 90 år”.

 

16E  Emma Johansson skulle enligt byastämmans beslut år 1875 uppbjudas till någon för 20 kr, som byn skulle betala för. Emma blir dock kvar i mammans hushåll fram till år 1887 då hon flyttar till Svartbjörsbyn i Överluleå. Där står hon som fästekvinna till arbetaren Emil Karlsson och får sönerna Vigert Karlsson år 1888, Karl Edvin Karlsson år 1890 och Elof Fritjof Karlsson år 1892.

   I november 1892 gifter sig Emil och Emma och flyttar till Malmberget. Där föds barnen Hildur Elina år 1895 och Emil Artur år 1899.

   Emma dog i Malmberget år 1941.

 

32, 33

Pehr (Petter) Johansson Brändholm och Anna Magdalena Ersdotter

Min farfars farfar och farmor

 

Per Brändholm föddes 1803-01-09 som ”oäkta” son till änkan efter bonden nr 2 i Sunderbyn Isak Hansson, Catarina Johansdotter (63), född 1765. Hennes föräldrar var soldaten Johan Persson Dahl i Brändön (130) och Catrin Persdotter (131)

 

Modern var änka efter Isak Hansson i Sunderbyn, som dog år 1795. År 1809 dog Pers mor. Per, 6 år gammal, var då både moder- och faderslös, och togs om hand som fosterson av Zackri Wikström och dennes hustru Maria Hansdotter i Sunderbyn.

 

År 1824 får Per anställning som soldat vid rotan nr 99 Brändholm i Brändön. Han tjänstgör där i mer än 28 år ända till år 1852 då han begär och får avsked i ”anseende till ålder och tjänstetid samt attesterad sjuklighet.”  Han anmäls till underhåll (gratialist) från Vadstena krigsmanshuskassa och erhåller ca 15 riksdaler silvermynt om året.  I rullorna anges hans längd till 175,5 cm.

 

1828-02-14 gifter han sig med Anna Magdalena Ersdotter-Sundbom från Bälinge (33), född 1798-07-13. Hennes föräldrar var Eric Jönsson Sundbom (66) och Magdalena Persdotter (67).  Morgongåvan var 20 riksdaler banco. Anna Magdalena var tvillingsyster till Brita Christina och hade sedan tidigare den ”oäkta” sonen Gustaf Eric, född 1823-02-20 i Bälinge

 

Barn:

Catarina (Caisa) Magdalena Brändholm, född 1828-11-28 (32A)

Johan Petter Persson Brändholm, född 1831-05-22 (16) (= farfars far)

Nils Gabriel Persson, född 1834-03-09 (32C)

Greta Johanna Brändholm, född 1836-12-29, död 1862-03-05 (32D)

Anna Lovisa, född 1840-07-14, död av mässling 1852-03-02, nära 12 år gammal

Gustaf Erik, född 1823-02-20 (Anna Magdalenas ”oäkta” son) (32E)

 

År 1862 blir Per Brändholm änkeman då hans hustru Anna Magdalena dör 1862-12-15, 64 år och 5 månader gammal. Han bor nu inhyses hos sonen Johan Petter. I kyrkböckerna anges han som fattighjon och har det mindre smickrande omdömet ”supare” och ”fattig”. Om Anna Magdalena stod det att hon ”sqvallrar”. Per tas hand om fattigvården som säljer hans stuga i Brändön vid auktion år 1872.

 

Vid byastämman i Brändön år 1875 behandlades frågan om understöd åt de inom byn varande fattiga och som var i behov därav. Man beslutade att f.d. soldaten Brändholm, som var i fattigstugan i Gammelstad, skulle vid anmodan därifrån återtagas och födas och förses efter skatt. Han skulle börja på nr1 och sedan fortsätta till sin död. Per är nu 72 år och synes ha börjar sin vandring som ”inhyseshjon” bland bönderna i Brändön. År 1876 beslöt byastämman att till ”gamle Brändholm” ge 1 par byxor á 7 kr, 1 par byxor á 1 kr och ett par strumpor á 1:75 kr.

 

År 1883 den 14 maj dog Per Brändholm, 80 år gammal.

 

32A Catarina (Caisa) Magdalena Brändholm, född 1828-11-28. Hon gifte sig första gången år 1856 med arbetaren Isak Johan Åström, född 1828 och död 1883. Med honom fick hon barnen Carl, född 1862, Axel Fredrik, född 1864, Johan Albert, född 1886, Oscar, född 1870 och Anna Katarina, född 1873.

 

Efter makens död gifte Catarina Magdalena om sig år 1885 med torparen Isak Petter Bergman, född 1838 och som hade sex barn.

 

Caisa Magdalena hade sedan tidigare två ”oäkta” barn, Anna Petronella, född 1853 och Nils Peter, född 1855

 

32C Nils Gabriel Persson, född 1834-03-09, blev hemmansägare i Solberget (Solberg) i Nederluleå. Han gifte sig 1858 med Anna Stina Isaksdotter, född 1828, och fick två barn som bl.a. bodde i Avan

 

32D Greta Johanna Brändholm, född 1836-12-29, Gift 1859 med Hans Olof Nilsson på Ersnäs nr 1. Hon dog barnlös 1862-03-15, endast 25 år gammal

 

32E Gustaf Erik, född 1823-02-20 (Anna Magdalenas ”oäkta” son). Antog namnet Hollström och flyttade till Stockholm år 1836.

 

35

Greta (Margareta) Lovisa Månsdotter

Farfars mormor

 

Greta Lovisa Månsdotter föddes i Alvik nr 1 1794-07-19. Hennes föräldrar var Magnus (Måns) Nilsson, född 1753, död 1807 (70) och Brita Nilsdotter, född 1759, död 1801 (71)

 

Greta Lovisa upptas 1806-20 under faderns hushåll på Alvik nr 1 och efter faderns död under broderns. Under åren 1820-30 arbetar hon som piga hos bl.a. Johannes Pilfeldt i Gammelstad (Kyrkbordet nr 36)

 

Till hösttinget år 1823  skriver hon ”Jag har nu uppnått en ålder av trättio år och nu kommit å den tryckande omständigheten, att jag blivit begåvat med ett barn som nu är säx veckor gammalt; derföre är min ödmiukaste begäran, att min broder och förmyndare Måns Månsson i Ahlvik måtte få tillstånd, att lämna mig min lilla arf, som mig tillfallit efter mine föräldrar. Med djupaste vördnad framhärdar pigan Lovisa Månsdotter i Ahlvik

 

Greta Lovisa Månsdotter gifte sig 1828-02-23 med torparänklingen Hans Petter Hansson i Sunderbyn, född 1789, senare kallad Sundqvist. Han hade tidigare varit gift med Johanna Arentsdotter, som dog år 1826, 40 år gammal. 

 

Greta Lovisa hade tidigare det oäkta barnet Brita Lovisa Vesterberg, född 1823-11-16 (17) och som senare gifter sig med Johan Person Brändholm. Hon kallas nu Hans B Hanssons styvdotter.

 

Greta Lovisa dör 1865-05-25,  70 år 10 månader gammal

 

65

Catarina Johansdotter

Farfars farfars mor

 

Catarina föddes 1765-11-13.  Hennes föräldrar var soldaten på rotan nr 102 i Brändön, Johan Persson Dahl, född 1724 (130), och Catrin Persdotter, född 1735 (131)

 

År 1793 föddes Catarinas oäkta barn, Catharina, som dock dog efter en månad. Fader föregavs vara Isac Hansson i Sunderbyn

 

Samma år, 1793-10-03, gifte sig soldatdottern Catarina Johansdotter med Isak Hansson i Sunderbyn. Han var född 1766 och son till bonden Hans Isaksson och Barbro Nilsdotter på Sunderbyn nr 1

 

Isak Hansson dog år 1795. Carin bor då kvar på Sunderbyn nr 1 som sonhustru.

 

År 1803 föds den ”oäkta” sonen Per. Carin är nu i husförhörsböckerna antecknad hos Zackri Wikström på Sunderbyn nr 2 som ”svågeränkan” med dess oäkta som Petter.

 

År 1809-02-13 dog Carin Johansdotter, 44 år gammal, av fältsjukan (fältsmitta) som då grasserade i socknen i samband med kriget mot Ryssland. Sonen Per är nu endast 6 år gammal och tas om hand som fosterson av moderns svåger, Zackri Wikström och hans hustru Maria Hansdotter i Sunderbyn nr 2.

 

 

66, 67

Erik Jönsson Sundbom och Magdalena Persdotter

Farfars farmors far och mor

 

Eric Jönsson var född under äktenskapslöfte i Bälinge 1770. Hans föräldrar var Jöns Eriksson Sundbom (132) och Catarina Jönsdotter (133). Mamman var då 22 år och pappan 19 år gammal.

 

Eric gifte sig 1794-06-15 med pigan Magdalena Persdotter, född 1771-07-13 i Bälinge. Morgongåvan var 30 lod silver. Hennes föräldrar var Per Olofsson i Alvik (134) och Lisa Olofsdotter (135), Måttsund

 

Erik bodde med sin familj på fadern Jöns Erikssons hemman Bälinge nr 2. Senare återfinns han som inhyses hos dottern Brita Lovisa som var gift med Johan Fredrik Hansson Sundström.  Magdalena Persdotter är här antecknad som sjuklig

 

Erik Sundbom dog 1843-06-22, 73 år gammal

Magdalena dog 1846-11-08, 75 år gammal

 

Barn

Katarina Elisabet (Caisa Lisa) Eriksdotter, född 1794-11-10

Johan Erik Eriksson, född 1796-12-31

Anna Magdalena, född 1798-07-13, (33), senare gift med Per Brändholm (32)

Brita Kristina, född 1798-07-13 (tvilling)

Brita Maria, född 1800-04-13

Nils Peter, född 1802-04-01, död 1802-12-21 okänd sjukdom

Stina Helena, född 1803-10-14

Brita Maria, född 1805-12-26

Brita Lovisa. född 1808-01-23

Jöns, född 1811-09-07

Gustava, född 1815-01-10

 

 

70, 71

Magnus Nilsson och Brita Nilsdotter

Farfars mormors far och mor

 

Magnus Nilsson var född i Alvik år 1753. Hans föräldrar var bonden Nils Jönsson Alvik nr 1 (140) och Ella Jacobsdotter (141)

 

Magnus Nilsson gifte sig år 1780 med Brita Nilsdotter, född 1759-10-14 i Bredåker, död av rötfeber 1801-10-15, 42 år gammal. Hennes föräldrar var bonden Nils Jönsson den yngre (142) och Kerstin Persdotter (143)

 

Magnus dog av en svulst i halsen 1807-11-22, 54 år gammal

 

Barn

Nicolaus, född 1781-11-23

Catarina Helena, född 1782

Magnus Månsson, född 1783

Brita Christina Måndsotter, född 1785

Ana Maria Månsdotter, född 1786

Lisa, född 1787, död 1789

Greta, född 1789,  död 1791

Lovisa, född 1790, död 1791

Hans Peter, född 1792

Greta Lovisa, född 1794 (35) mor till Brita Lovisa Vesterberg

Lisa Johanna, född 1796

Jöns Andreas, född 1799

 

 

130, 131

Johan Persson Dahl och Catrin Pehrsdotter

Farfars farfars morfar och mormor

 

Johan Persson föddes 1724-10-19. Brändön. Hans föräldrar var bonden Per Persson (260) , född 1701 och Märta (Märet) Persdotter (261), född 1697

 

År 1761-03-29 gifte sig Johan (36 år gammal) med pigan Carin Persdotter från Sunderbyn (25 år gammal). Morgongåvan är 30 lod silver.

 

Carin Persdotter var född i Sunderbyn 1735-05-10 och kallas även Dårdia, Catrin eller Catarina.  Hennes föräldrar var Per Johansson från Råneå (262) och Dårdi Persdotter (263)

 

Johan Persson antogs år 1758 som soldat vid rotan nr 102 Dahl i Brändön. Han var då 46 år. År 1768 antecknas han som sjuk och svag och får avsked efter att ha tjänstgjort i 10 år.

 

Johan Persson Dahl avlider av ålderdom 1791-10-23, 67 år gammal. Tio dagar senare, 1791-11-02,  avlider även hustrun Katarina Persdotter av kräfta i brösten, 56 år gammal.

 

Barn:

Pär eller Peter Johansson. Redan efter några månader efter giftermålet får makarna sitt första barn, som föds 1761-06-07. Han blir senare soldat vid rotan nr 103 Fördel i Persön.

   Per Johansson gifte sig 1792-02-18 med änkan Anna Perdotter Sten, född 1750-12-23, dotter till soldaten Per Nilsson Sten vid rotan nr 100 i Brändön. Anna Persdotter hade tidigare varit gift med soldaten Johan Andersson vid rotan 100 Sten i Brändön. Han var född år 1721 och dog i kriget år 1790, 29 år gammal. Anna hade tidigare dottern Anna Kajsa Johansdotter, född 1785

   Per Johansson dör av ålderdom 1829-04-15, 68 år gammal.

Maria Johansdotter, född 1762, troligen gift 1794-03-29 med drängen Henrik Jönsson, son till bonden på Person nr 21 Altersundet, Jöns Henriksson och hustrun Brita Olofsdotter

Catarina Johansdotter, född 1765-11-13 (65) och som senare blev mor till Per Brändholm (32)

Johan Johansson, f 1771-09-09

 

132, 133

Jöns Ericsson Sundbom och Catarina (Caisa) Jönsdotter

Farfars farmors farfar och farmor

 

Bonden Jöns Eriksson Sundbom var född 1751-01-17 och bodde på Bälinge nr 2. Han var gift med Caisa Jönsdotter, född i Svartbjörsbyn 1748 (1749), död av slag år 1823

 

Jöns föräldrar var bonden Erik Jönsson (264) på Avan nr 12, född 1709, och Karin Nilsdotter från Avan (265), född 1714-08-16 i Svartbjörsbyn.

 

Katarinas föräldrar var  Jöns Jönsson , f 1701, (266)  och Karin Nilsdotter,  (267) i Svartbjörsbyn nr 4

 

Barn:

Eric Jönsson Sundbom, född 1770, (66)  gift 1794-06-15  med pigan Magdalena Persdotter, Bälinge, född  1771 (67)

Anna Jönsdotter, född 1770,  död av hosta  1779-04-20

Elisabet Jönsdotter, född 1773-05-28, död 1773-10-16 av okänd sjukdom, 6 år 10 månader gammal

Johan (Johannes) Jönsson Sundbom, född 1775-04-02

Catarina Jönsdotter, född 1777-09-14

Anna Elisabet Jönsdotter, född 1778-11-05

Anna Jönsdotter, född ?

Andreas Jönsson, född 1781-05-07, död 1782-04-27 av hosta, 1 år 6 månader gammal

Brita Jönsdotter, född 1782-06-23, gift

Jöns Jönsson, född 1784-04-13.

Anna född 1785, död av okänd sjukdom 1786-05-22

Maja Stina (Kristina) Jönsdotter, född 1787-12-15

Johan Eric, född 1797

Brita Kristina, född 1798-07, död av okänd sjukdom 1798-08-08, 1 månad gammal

Brita Maria, död 1800-05-07 ? 1805-05-16

Brita Maria, död 1806-05-16

Jöns Gabriel Jönsson, född  1811-07-21, död av okänd sjukdom  1812-01-06

Olof Gustaf Jönsson, född 1815, död 1815-07-16

 

Bälinge nr 2 övertas av sonen Johan Sundbom (bror till Erik Jönson Sundbom) som är gift med Stina Andersdotter, född 1786-04-23. På gården bor även föräldrarna Jöns och Caisa samt många av syskonen samt Jöns Erikssons svägerska Brita Jönsdotter, född 1733

 

 134, 135

Per Olofsson och Lisa (Elisabet) Olofsdotter

Farfars farmors morfar och mormor

 

Bonden Pär Olofsson var född 1741-11-09 och bodde på Alvik nr 15. Han gifte sig 1766-01-01 med Lisa Olofsdotter från Måttsund.

 

Barn

Magdalena Persdotter, född 1771-07-13 (67), senare gift med Erik Jönsson Sundbom (66)

 

På Alvik nr 15 bodde även

Mostern Brita Pärsdotter 56

styvdottern oäkta Charina Isacsdotter, född 1758, död 1783

son Olof Pärsson, född  1767

son Pär Pärsson, född 1774

systern Anna Olofsdotter, född 1749,  gift 1779

hennes oäkta son Lars Zackrisson, född 1776, död 1777

systern Elisabet Olofsdotter, född 1758

 

140, 141

Nils Jönsson och Ella Jacobsdotter

Farfars mormors farfar och farmor

 

Bonden Nils Jönsson var född 1723-12-23 och bodde i Alvik nr 1. Han dog av lungsot 1790-10-18. Hans föräldrar var Jöns Nilsson Engman (280) och hustrun Malin (281)

 

Han var gift med Ella Jacobsdotter, född 1721 och död av slag 1799-05-31. Hennes föräldrar var Jacob Nilsson (282) och Kerstin Olofsdotter (283) i Antnäs

 

Barn

Magnus Nilsson, född 1753  (70) och senare gift med Brita Nilsdotter (71)

Ingeborg Nilsdotter, född 1755, gift 1791

 

260, 261

Per (Pål) Persson och Märta (Marta) Persdotter

Farfars farfars morfars far och mor

 

Per Persson var född i Brändön 1701-02-25 och var son till bonden Pär Pärsson, född 1665, (520)  och Brita Persdotter (521)

 

År 1723-02-15 vigdes drängen Pål (Per) Persson med pigan Marta (Märta) Persdotter Brändön, född omkr. 1696-04-17.

 

Per Persson dog 1740-03-10 och begravdes i kyrkan ”litet efter koret mitt för predikstolen på manfolkssidan” Han blev 39 år 3 månader gammal. Marta Persdotter dog av slag 1761-03-14, 66 år gammal, och begrovs på kyrkogården

 

Son

Johan Persson, född 1724-10-19 i Brändön (130) och som senare blev soldat vid rotan Dal i Brändön och gift med Karin Persdotter

 

 262, 263

Per Johansson och Dårdi Persdotter

Farfars farfars mormors far och mor

 

År 1726-12-11 vigdes drängen Per Johansson från Råneå med pigan Dårdi Persdotter från Sunderbyn

 

Barn:

Catrin (Karin), född 1735-05-10 (131), senare gift med Johan Persson Dahl (132)

 

Har troligen flyttat till Råneå?

 

 264, 265

Erik Jönsson och Karin Nilsdotter

Farfars farmors farfars far och mor

 

Erik Jönsson  föddes 1709-12-02 i Persön. Hans föräldrar var Jöns Jönsson (528) i Persön och  Karin Nilsdotter (529) ,

 

Erik gifte sig 1732-12-12 med Karin Nilsdotter från Sävastbyn nr 5, född 1714.  1751-01-19 föddes sonen Jöns och samma år den 14 december dog hans mor Karin av slag, 37 år gammal.

 

Fadern Erik gifte därefter år 1753 om sig med pigan Dårdi Olofsdotter från Sunderbyn.  Morgongåvan som utfästades skriftlig bestod af 40 riksdaler. Hon dog av slag 1751-12-14

 

Erik Jönsson dog av brännsjuka 1756-09-07, 47 år gammal. och begrovs på kyrkogården

 

Barn

Jöns Eriksson, född 1751-01-19 (132)

 

266, 267

Jöns Jönsson och Karin Nilsdotter

Farfars farmors farmors far och mor

 

Jöns Jönsson var född år 1701 och dog år 1779. Han bodde på Svartbjörsbyn nr 5

 

Han var gift 1832-12-12 med Karin Nilsdotter från Sävastbyn.

 

Barn:

Nils

Britta

Maria

Anna

Catarina (Karin), född 1748 (133)

 

 268, 269

Olof Olofsson (Olsson), Kerstin Persdotter

Farfars farmors morfars far och mor

 

Olof Olofsson var född 1718-03-17. Hans föräldrar var Olof Olsson (536) och Ingeborg Nilsdotter (537). De bodde på Alvik nr 12. Olof dog av en bröstsjukdom 1774-02-04, 56 år gammal.

 

År 1740-12-14 vigdes drängen Olof Olofsson i Avan med pigan Kerstin (Kristina) Persdotter i Alvik, född 1725. Hon dog av hosta 1771-06-13, 46 år gammal

 

Barn

Per Olofsson, född 1741-11-08 (134)

Nils Olofsson, född ?

Malin Olofsdotter, född

Anna Olofsdotter, född 1749

 

Dessutom drabbades familjen av många dödsfall av barn i tidig ålder

Lisa, född och död 1743 död,  6 månader gammal

Olof, född och död 1747

Kerstin, född och död 1750

Lars, född och död 1751

Hans, född 1755, död 1756

Dödfött barn 1756

Brita, född 1756, död 1757

Anna, född och död 1758

Katarina Elisabet, född och död 1758

Olof, född och död 1762

Olof, född 1768, död 1770

 

 280, 281

Jöns Nilsson Engman och Malin Andersdotter

Farfars mormors farfars far och mor

 

Jöns Nilsson Engman var född år 1695, död av hetsig sjukdom 1771-05-24, 76 år gammal. Står som lagman.

 

Han var gift med Malin Andersdotter, född år 1697 och död av ålderdom 1772-05-24, 75 år gammal.

 

Bodde på Alvik nr 1

 

Barn

Nils Jönsson, född 1723 (140), senare gift med Ella Jacobsdotter

 

På Alvik nr 1 fanns bl.a

bonden Nils Jönsson (140)

hu Ella Jacobsdotter, född 1721, död 1799

fastern Brita Nilsdotter, född 1698,  död 1777

sonen Magnus Nilsson, född 1753,  gift 1780

dottern Ingeborg Nilsdotter, född 1755, gift 1791

sonhustrun Brita Nilsdotter, född 1759, gift 1780, död 1801

sonsonen Nicolaus, född 1781-11-23

Catarina Helena, född 1782

sonsonen Magnus Månsson, född 1783

sondottern Brita Cristina Månsdotter, född 1785

sondottern Anna Maria, född 1786

sondottern Lisa Måndotter, född 1787,  död 1789

Greta Månsdotter, född 1789, död 1991

sonen Hans Peter Månsson, född 1792

dottern Greta Lovisa Måndsotter, född 1794

dottern Lisa Johanna, född 1796

Jöns Andreas, född 1799

Catarina Hansdotter, född 1803

hustru Greta Johansdotter,  född 1804

 

 282, 283

Jacob Nilsson och Kerstin Olofsdotter

Farfars mormors farmors far och mor

 

År 1720-11-13 vigdes Jacob Nilsson i Antnäs med pigan Kerstin Oilofsdotter i Skäret.

 

Barn

Ella Jacobsdotter, född 1721-06-23 (141) senare gift med Nils Jönsson i Alvik (140)

 

 520, 521

Pär Pärson och Brita Pehrsdotter

Farfars  farfars morfars farfar och farmor

 

Per Persson var född i Brändön år 1665 och dog 1731-01-15, 76 år gammal

 

Han var gift med Brita Pehrsdotter, död omkring 1735

 

Barn:

Per Persson, född 1701-02-19 (260

 

528, 529

Jöns Jönsson och  Karin Nilsdotter

Farfars farmors farfars farfar och farmor

 

Bodde i Persön

 

Barn

Erik Jönsson (264), född 1709-12-02

 

 

 

 

Pappa Bror och Helmer vid tillbyggnaden på 1920-talet

 

 

 

Farfar Axel med ett laggkärl år 1939

 

 

 

Huset i Brändön

 

 

 

Farmor Maria och farfar Axel