Anor och ättlingar
till min farfar
Axel Palmgren
1866 – 1940

Georg Palmgren
- 2011
|
Antavla för Axel Palmgren
8
Axel Palmgren
1866-1940
gift med
9 Maria Alexandra
Larsdotter
1869-1947 |
16 Johan Petter Persson
Brändholm
1831-1867 |
32
Pär Brändholm
1803-1883 |
64 fader okänd |
|
65 Catarina Johansdotter
1765-1809 |
130 Johan Persson Dahl
Brändön
1724-1791 |
260 Pär Pärsson
Brändön
1701-1740 |
520 Pär Pärsson
Brändön
1665-1731 |
521 Brita Pehrsdotter
Brändön |
261 Marta Pehrsdotter
1695-1761 |
|
131 Carin Pehrsdotter
Sunderbyn
1735-1791 |
262 Per Johansson
Råneå |
|
263 Karin Nilsdotter |
|
33 Anna Magdalena
Ersdotter
1798-1862 |
66 Erik Jönsson Sundbom
1770-1843 |
132 Jöns Ericsson Sundbom
Bälinge
1751-1808 |
264 Erik Jönsson
1709-1756
Avan |
528 Jöns Jönsson |
529 Karin Nilsdotter
|
265
Karin Persdotter
1714-1751 |
|
133 Catarina Jönsdotter
Svartbjörsbyn
1748-1823 |
266 Jöns Jönsson
Svartbjörsbyn |
|
267 Karin Nilsdotter |
67 Magdalena Persdotter
Bälinge
1771-1846 |
134 Per Olofsson
Alvik
1741- |
268 Olof
Olofsson
1718-1774
|
536 Olof
Olsson
Alvik |
537 Ingeborg Nilsdotter |
269 Kerstin (Kristina)
Persdotter
1725-1771 |
|
135 Lisa Olofsdotter
Måttsund |
|
17 Brita Lovisa Westerberg
1823-1913 |
34 Hans Petter Sundqvist
Sunderbyn 1789-
(ej far ) |
|
35 Greta Lovisa Månsdotter
1794-1865 |
70 Magnus Nilsson
Alvik
1753 |
140 Nils Jönsson
Alvik
1723-1780
|
280 Jöns Nilsson Engman |
|
281 Malin |
141 Ella Jacobsdotter
1721-1799 |
282 Jacob Nilsson
Antnäs |
|
283 Kerstin Olofsdotter |
71 Brita Nilsdotter
Alvik
1759-1801 |
142 Nils Jönsson dy
Bredåker |
|
143 Kerstin Persdotter |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Axel Johansson Palmgrens anor
8
Axel Palmgren
Min farfar
Han var född i Brändön 1866-02-23.
Hans föräldrar var Johan Petter Person Brändholm (16),
född 1831 och Brita Lovisa Westerberg (17), född 1823.
Fadern Johan Petter dog redan år 1867 och änkan Brita
Lovisa stod då ensam med fem egna barn och sin ”oäkta” dotter
Edla Margareta. Axel var 1 år, Emma, 3 år, Anna Lovisa 8 år,
Nils Johan 11 år och Petter Adolf 12 år gammal. Brita Lovisas
”oäkta” flicka, Edla Margareta, var 14 år.
Nu börjar en svår tid för Brita
Lovisa. Svärfadern Per Brändholm kan inte ge någon hjälp
eftersom han själv är fattig och på fattigstugan i Gammelstad.
Vid byastämman i Brändön den 20
januari 1870 avfattas en skrift till
Fattigvårdsstyrelsen: ”Som avlidne Johan Petter Perssons
hustru och fem barn i Brändön befinnas uti ytterst armod och
förtryck och således behöva medmänniskors hjälp för att kunna
livnära sig. Ehuru sådan hjälp av Byamännen blivit begärd och av
styrelsen beviljad, så befinnes denna hjälp vara så otillräcklig
att den fulleligen skulle behövas för 2 i stället för 6
personer, det övriga hava byamännen måst tillsätta, vilket för
framtiden till fullo bestrides på den grund att Byamännen
deltaga lika med de övriga Socknemännen i utgörande av
fattigskatt – Byamännen hava därföre denna dag fattat beslut att
skjutsa hela familjen till Luleå Gamla stad för att där antingen
inkvarteras i Fattigstugan eller å allmän auktion till den
minstfordrande uppbjudas. Härå begära Byamännen skrifteligt
utlåtande av styrelsen för sakens vidare utredning.”
Vid byastämman med Brändö byamän
den 10 juni 1875 beslöts om understöd åt änkan Brita
Lovisas barn. För sonen Axel skulle anslås 50 kr, för vilken
summa bonden Jacob Jacobsson på Brändön nr 9 åtog sig att under
året ”kläda, vårda och kristeligen uppfostra” honom.
Dottern Emma skulle på lika villkor uppbjuda åt någon för 20 kr.
Pappa berättade att ”bonden
Jacob Jacobsson Nordström var en ättling till en rysk desertör
från 1809 års krig, en nog så bra karl men fordrade mycket
arbete av den lille pilten. Men Axel växte och blev stark och
trots avsaknaden av faderlikt stöd under uppväxten så gick det
skapligt för honom. Hur länge han var hos Nordström är ovisst,
men som vuxen kom han först till Heden och systern Anna som var
gift med storbonden Per Johansson. Hos dem stannade han väl ej
så länge, kanske en sommar eller så. Han arbetade en tid som
ogift vid LKAB i Malmberget och bodde då troligen hos systern
Emma och svågern Emil Carlsson. Hur länge han var där vet jag
ej, men han återkom till Heden där han träffade sin Maria, som
skulle bli han hustru. Hon var dotter till bergsprängaren Lars
Johansson som var med och byggde Luleå-Ofotenbanan (?).
Ursprungligen var Lars J från Skaraborgs län, men gifte sig här
och skaffade egen stuga.
Deras bröllop stod hos Per
Johansson och Anna och Lars Johansson slog på stort. Många
gäster voro inbjudna och livligt gick det till med dans hela
natten.
Pappa Axel hade väl inte så
stora resurser och mamma Maria ej heller. De bodde först tiden
hos Brita Lovisa (Axels mamma) och Petter Adolf i Brändön, men
flyttade till ett soldattorp i Brändön, där de bodde under tiden
för deras egen stugas uppbyggnad. Det låg nedanför den nuvarande
vattentäkten och tillhörde troligen soldaten Storm. Pappa Bror
föddes där. Bygget av den egna stugan gick nog inte så fort, då
arbetet för brödfödan måste komma i första hand.
Tillstånd att sätta upp sin
stuga hade de fått av Jacob Nordström, han uppfostringsfar, om
vi nu skall kalla honom så. Dom trivdes bra hela sitt liv sedan,
Jacob och pappa, som det såg ut. Jacob var ofta hos oss.
Den stuga som då kom till,
troligen färdig omkring 1894 eller tidigare, är den stuga
som är mitt föräldrahem ännu i
dag, fast den utökats och ombyggts av mig och min yngre broder
Gideon åren 1922-23.
Som mycket liten pojke minns
jag emellertid att farstugolvet ej var färdigt, utan vi gick på
två lösa plankor. Troligen var jag en 3 år gammal eller så
ungefär. Vid invigningsfesten var Axels bröder och
arbetskamraten Långström med.
Familjen växte snabbt och
snart stod stugan full med ungar och gamla farmor Brita Lovisa
skulle promt bo hos oss. Hon trivdes med barnen och troligen var
pappa Axel hennes käraste barn. Hon hade ju själv hemortsrätt i
sin egen stuga hos Petter Adolf och Kristina, som inga barn
hade, men det var nog för stilla för gumman, som ville ha liv
och rusch omkring sig.
Far var emellertid en
arbetsam man och företagsam man i sin krafts dagar. Under tiden
han byggde sin egen stuga arbetade han på dagarna i
timmerarbete, timring av stugor som skulle till Kiruna och som
kanske finns kvar där ännu som de första bostäderna vid
gruvorna. Dessa timrades på Brändön av honom och en arbetskamrat
Karl Långström.
På nätterna täljde/bilade far
stockar till sin egen stuga och timrade på den så mycket han
orkade. Det var nog ingen 8-timmars dag därvid, men kanske 16
timmar eller mera.
Sedermera arbetade han på
Altappens sågverk i Luleå och även på stuveriet i Luleå, där
arbetarna tog stuvningen för egen räkning till förfång och
förargelse för stuvarbasarna Atle Burman m fl storföretagare i
Luleå. Man arbetarna klarade jobbet galant utan Atle Burman &
Co.
Emellertid lämnade min far
stuveriet efter några år och slog sig på strömmingsfiske i
Uddskärs fiskeläge med mig, då 11 år, och Hjalmar, då 9 år
gamla, som roddkarlar. Det var ett hårt jobb för oss småpojkar
och ingen nattsömn, men vi klarade oss bra ändå och blevo friska
och starka. Utkomsten av fisket blev dock inte vad far trott,
dels voro vi ovana och dels hade vi inte förstklassiga skötar,
men det räckte till livets nödtorft ändå. På höstarna fiskade vi
löja och den gav bättre. Löjrommen betalades bra och gick at
sälja hur mycket som helst. Två á tre somrar var jag med i detta
fiske, men måste sedan söka mig annat förvärvsarbete, då yngre
syskon fick efterträda mig och även Hjalmar, som roddkarlar åt
pappa.
Ett gott minne har jag av den
goda sämjan som rådde i fiskeläget. Alla hjälpte varandra och
ingen avundsjuka fanns där, om en råkade få mer fisk än den
andre. Alla människor voro förnöjda då med det lilla de hade. De
visste inget annat om då, annat än slit och släp för brödfödan.
Och ingen hade stora anspråk på livet.
Om mamma Maria kan jag bara
säga att hon var snäll och rädd om oss barn på allt sätt, men
hon var något för svag. Men det måste ju förlåtas henne. Det är
inte lätt att vara stark och orka och hinna med allt när man ha
stugan fulla med ungar. Erik och Lalle kom ju också att
uppfostras av henne och sedermera även Sivert, Lennarts son. Men
hon ville ha det så. Alla barn omkring sig ville hon ha, så
länge som möjligt. Pappa däremot ville ha ut oss i livet så
tidigt som möjligt, men han rådde inte på mamma riktigt i detta
stycke.
Goda minnen har jag
emellertid av mina föräldrar. De voro bra människor båda två och
strävade så gott de kunde för oss alla barn.”
Emma Pettersson berättade att
hennes pappa, Petter Adolf Pettersson (Axels äldre bror) och
Axel var mycket bibelkristna och läste bl.a. Waldenströms och
Rosenius böcker. ”Det var fiolspel i varje hörn” hos
farfar med Gideon och Sigurd m.fl.
Bertil Sandström i Bensbyn
berättade för mig att farfar Axel var en skicklig slöjdare och
att hans alster var välgjorda. På vägen tillbaka från Luleå till
Brändön stannade han ofta till i Bensbyn hos Bertil Sandströms
far som kallade honom ”Spåda-Axel”. Axel hade en
Pentamotor i sin båt och kylde den med vatten när den blev för
varm
Sina slöjdalster märkte Axel
med hjälp av ett brännjärn med signaturen APG
Axel tjänade ett tag som dräng
på Bensbyn nr 8. År 1887 bevistade han beväringsmöte och år 1890
uttog han flyttningsbetyg för flyttning till Nordamerika,
tillsammans med flera andra från Brändön. Det blev dock inget av
med det. I stället gifte han sig 1892-06-22 med Maria
Alexandra Larsdotter från Heden.
Redan 1892-11-22 föddes dottern
Elin Maria
1894-05-25 föddes Bror
Axel, min pappa
1896-07-09 föddes Hugo
Hjalmar
1899-02-11 föddes Sven Gideon
1902-01-09 föddes Johan
Sigurd
1905-01-25 föddes Nanny
Sofia
1907-05-15 föddes Frida
Melinda
1909-10-23 föddes Nils Helmer
1911-09-28 föddes det sista
barnet, Karl Lennart. Maria var nu 41 år gammal
Min farbror Hjalmar berättar
i Stadsarkivets årsbok 2002 om hur musikalisk familjen var. ”
Som spelmanssläkt kan möjligen kallas den släkt jag tillhör.
Från fars och mors sida ha i generationer utövats musik. Men
icke heller ur den har någon musiker framsprungit. Instrumentet
inom släkten var övervägande fiol. Men även dragspel har
trakterats av såväl min mor (i mycket unga år) som också av
tvenne farbröder till mig, vilka båda ”avlöste” Anders Öhman som
jag nyss talat om (Anders Öhman, ”Gämelbretholmen” f.d.soldat
och spelman). Troligen ha Öhman och mina båda farbröder spelat
tillsammans någon gång. Därom känner jag dock föga. Mina
farbröder – de hette förresten Nils Johan Westerberg (1856-1924)
och Petter Adolf Pettersson (1855-1934). Den senare bytte namn i
ungdomsåren. De ansåg själva, att de spelade bättre än Anders
Öhman. Men om mitt ringa omdöme i detta fall får fälla utslaget,
så voro de tre ungefär lika. De skakade fram de melodier de
kunde ta ut på spelen, och de voro ju synnerligen enkla. Men jag
minns att båda mina farbröder, som alltid arbetat och slitigt
tungt, på ålderns dagar hade många av fingrarna stela och böjda
i ungefär 45 graders vinkel. Men flinkt flögo de ändå över
tangenterna, och schottisen, ”engelskan” (anglaisen), ”spennmazurkan”,
valsen, hambon kommo fram fullt igenkännliga med dånande
fotstamp, som ersatte oväsendet från ett helt
Jazzorkesterbatteri.
Min far lämnade dragspelet i
tidiga år och började gnida på en mörkpolerad giga. Han var
mycket musikalisk men samtidigt en smula blygsam att utåt visa
sin konst, då han icke kände sig berörd av stimulantia. Jag
minns hans rena, klara, melodiska spel ända sedan jag var 7 år
gammal. Och han spelade tills vi söner – 6 till antalet – vuxit
upp, och sedan många av oss tillägnat större möjligheter att
utöva musik än han, emedan vi i tidiga år lärde oss noterna. Men
ännu på ålderns dagar kunde man höra faderns obarmhärtiga
repliker, när man brottades med kromatiska saker eller sökte
överkomma en eller annan takt med hoppande stråke o.dyl. som han
aldrig sysslat med. Men han hade alltid rätt. Det blev
disharmoni i de kromatiska löpningarna, och suddiga och ojämna
voro de hoppande stråken. Och instrumentet sjöng inte utan kvad
snarare.
Min far var en mycket anlitad
”spelman” och torde ha spelat i byar runt socknen. Och jag kan
säga, att jag åtminstone inom Norrbotten – där jag torde känna
samtliga, duktiga spelmän verksamma från slutet av 1800-talet
till omkring 1928 – icke hört någon frambringa de enkla låtarna
så melodiskt vackert och rent och skönt som min far gjorde.
…
Det är icke ur egoistiskt
syfte jag härmed återgår till min släkt och därför skall jag
berätta en liten historia om mig själv från min ungdom. Jag
vill icke tala om mig själv gärna, men jag måste säga, att jag
och min broder Sigurd, som också trakterade fiol, äro de enda
spelmän från Nederluleå som anlitats för radiospelning. Min bror
och jag spelade där mellan åren 1928 och 1938 ungefär en gång i
månaden.
När dansen skulle trådas
eller bröllopet för dagarna tre (eller flera) gå av stapeln,
anlitades i min hemtrakt så länge jag minnes byns spelmän. Det
var till fram emot 1910 min far (fiol) och min farbror Johan
(dragspel). Sedan ha vi yngre tagit vid, och jag och min bror
Sigurd, men även tidigare min broder Gideon, ha spelat inte bara
hemma utan litet varstans i byarna inom Över- och Nederluleå
socknar.”
I avsnittet om hur han lärde
sig spela berättar Hjalmar att ”Min fars fiol hade hängt på
väggen i ett stadigt blått band så länge som jag minnes under
uppväxten. Men röra den var farligt. Snart föll jag första
gången för denna frestelse. Och efter ett syndafall går det ju
nästan av sig självt att synda i fortsättningen. Och
förlåtelsen? Ja, det är ju bara i svagare ögonblick vi människor
fäster oss så synnerligen mycket vid en sådan bagatell. Jag
spelte, fick smörj, spelte och fick smörj. Smörj fick jag inte
för att jag spelte, utan för att jag ”lånade” fiolen.”
EN VISA OM TVÄNNE DRUNKNADE MÄN
Den 16 oktober 1898 drunknande
Brändöborna Johan Björklund och Johan Petter Bergström vid fiske
vid grynnan Otyget söder om Siksundsön. Min farfar, Axel
Palmgren, skrev en visa om denna tragiska händelse. Den gavs ut
som skillingtryck av Norrbottens Boktryckeri, Luleå, 1899 och
kostade 15 öre
1.
En olyckshändelse jag nu vill skrifva,
om tvenne män som grafven funnit har,
om ni vill höra tal om dessa männen,
så må ni bedja Gud vid deras graf
2
Den sextonde i tionde det hände,
de skulle ut att taga sina nät,
men kanske det var inte Gud behagligt,
att resa ut på sönda'n, tror ni så?
3.
Det står i Herrens hand hur händelsen gått haver,
om intet folk var med att hjelpa dem,
nog skall vi tro att Herren Gud dem ropte
och troligt var allt medan lifvet satt.
4.
Det var nog svårt om man sig rätt betänker
att döden se för ögonen på sjön,
men har man Herren till sin vän och broder,
så har ock Herren rum och kronan klar
5.
Nog skall vi tro då båten lades neder,
och döden trädde in i deras syn, '
att lit till Herren rop kahända många,
alls annan hjälp på böljan ej det var.
6.
Om dessa männen vill jag namnen nämna,
var Johan Börklund 66 års man,
som efterlemnat trenne unga söner,
som sorgen bär blott för hans svåra graf
7.
Ett vill jag säga, barn till den förstnämnde,
nog må ni bedja Gud om Eder far,
om nåd han får utaf den gode Herren,
kanske han körer Eder arma bön.
8.
Se'n må vi börja nämna om den andre,
som heter Johan Petter Bergström,
hans ålder var blott 38 år, hän hunnit,
men döden så han fick på denna färd
9.
Nog är det svårt för oss skall mänskor tänka,
ej far, ej mor, blott fem små barn vi är,
men Herren Gud måst hjelpa oss, som andra,
hur svårt det är att mista far och mor.
10.
Nog är det svårt att mista far och moder,
inom ett år, skall vi nu tänka oss
och fadren som vi aldrig fick se döder,
blott böljan blå fick bli hans graf
11.
En bror har Bergström, äfven fyra systrar,
som sorgen bär blott för sin broders död,
och far och mor han äfven nu har lämnat,
som sorgen bär intill sin lefnads slut
12.
Fadren kan nog bön till Herren sända,
blott för sin son som denna döden fick,
ty fadren han har Herren till sin broder
ock böner ber han för sin käre son.
13.
Ack Herre Gud du som vet å vår fader,
hjelp ock att han må vinna himmelen,
vår Gud, vår Gud som nu så hastigt bådar,
se till han nu, förlåt han all sin synd
14.
Vi må ju nämna om de männens hembygd,
var ifrån Brändön som ni alla vet,
ty kanske släkt och vänner nu vill höra en
liten sång som jag nu sjunga vill
15.
Björklund efterlemnat tvänne systrar,
som bedja Gud om broderns hädanfärd
och många gånger dom få ha till minne
att sjön blev broderns sista hvilograf
16
Den resan som nu dessa män skull göra,
var ut till sjön som alla kan förstå,
jag kan ej veta huru långt de hunnit
tills hafvet blifvit deras öfverman
17.
De foro ut att söka dessa männen
för att få se om båten syntes till
och lika dant att tajjen de neten
som dessa man fick sätta lifvet till.
18.
Båten den blef hittad andra dagen
men inga män som båten hörde till,
för sent, för sent att hjelpa dessa männen
nu hafvet blifvit deras graf
19
Men har dom funnit Herren uti nöden
så skall vi tänka att det blir en dag
att uti himmelen få en gång träffas
Gud gifve att det vore sanningen.
20.
Ej någon lilja tror jag der upprinner
ej någon blomma pryder deras graf,
endast vågorna som gå och komma,
så svårt att tänka uppå deras graf
21.
Och gifve Gud de gångna nu fått hvila
hos dig vår Gud som bor i himmelen
som låter se att när som bäst vi lefvat
du hädan tager oss af jorden här.
22.
För syskons kärlek och till barnens minne
har jag upptecknat denna lilla sång
och kanske någon mera nu ville höra
och gömma något ord af denna sång.
23
Förmågorna att dikta denna visan
den måste vara liten som han är blott
ett minne vill jag nu beskrifva
om den stora händelsen som skett
År 1936 fyllde Axel 70
år. Norrbottens-Kuriren skrev: ”70 år fyller i morgon
träarbetaren Axel Palmgren i Brändön. Han är född i Brändön och
där har han sedan vistats så gott som hela sin tid. Som 14-åring
tog han tjänst som dräng hos en bonde. Årslönen var då – tillmätt
föda och något klädesplagg. Sedermera kunde han glädja sig åt en
årslön av 25 kr och sista året som vuxen dräng kom han upp i en
lön av inte mindre än 70 kr (!). Jubilaren fick sedan anställning
vid Luleå-Ofotenbannan och där förtjänade han ”grymmande med
pengar” jämfört med sin tidigare inkomst. Han gifte sig ganska
ung, timrade en liten stuga i Brändön och började syssla med
träslöjd och fiske. Med sällspord energi och med iakttagande av
största tänkbara sparsamhet lyckades de båda makarna försörja sig
själva och de barn – nio till antalet – som undan för undan kommo
till världen. Småningom övergick jubilaren till att helt ägna sig
åt träslöjd och torde nu vara mest känd som korgmakare och
tillverkare av laggkärl. Förnöjsamhet och arbetsglädje jämte en
hittills osviklig hälsa ha förhjälpt jubilaren att bibehålla sin
förunderligt goda vitalitet. På sin högtidsdag blir han säkert
föremål för välgångsönskningar från en talrik släkt- och vänkrets
runt om i länet och i kustbygden, och en vänlig tanke skattar han
säkerligen högre än en för hans vänner mer eller mindre dyrbar
uppvaktning med presenter.”
År 1940 den 1 oktober
avled Axel, 73 år gammal. I Norrbottens-Kuriren skrevs: ”Den
13 oktober fördes stoftet efter avlidne snickaren m.m. Axel
Palmgren från Brändön till den sista vilan. Jordfästningen ägde
rum i Nederluleå kyrka. Officiant var pastor Artur Lindgren,
Gammelstad. I sorgeråget deltogo ett tjugotal av den avlidnes
närstående vänner. Båren pryddes av en vacker blomsterskörd.
Vid graven talade en av den
avlidnes vänner, Hj. Palmgren, å familjens vägnar, varvid
inledningsvis vidröres den bortgångnes så vida omkring i bygden
kända vitalitet och den idoghet som alltid präglat hans strävan i
kampen för tillvaron för en familj, som tidvis räknade ända till
tretton mannar. I livstiden, sade talaren, älskade den avlidne den
svenska sommarens ljuvliga grönska, havet, öarna, kobbarna och
skären. Men ehuru sällsamt tjusad av havsfärder i sol och salta
vindar var den bortgångne ingalunda ohågad att ta ett nappatag med
naturkrafterna på havet i rykande storm och därvid bliva
åtskilligare erfarenheter rikare för var gång, särskilt under den
tid vid sekelskiftet, då han idkade fiske i skärgårdens yttersta
skär. När hans aftons stjärna nu tågade upp på fästet den 1
oktober kl 17.30, var den sista sommaren redan ändad för honom
och någon vecka tidigare hade han berett sig på att för alltid
bärga seglen, vila på åran samt överlämna sin själ åt evigheten
efter en lång och ytterst krävande seglats. Och när aftonen nalkas
behöver den trötte vila och ro. Tack för allt Du gav. Måtte Din
vila bli ljuv! Slutade talaren.
En gammal vän till den
bortgångne, N. P. Larsson, Brändön, tackade med några vackra ord
för ett gott kamratskap och uttryckte sin förvissning om att båda
snart skulle träffas i evighetens strålande nejder för att aldrig
behöva skiljas mer. Därmed slutade den stämningsfulla akten.”
Farmor Maria fyllde 75 år 1944.
I Norrbottens-Kuriren stod: ”75 år fyller den 12 dennes Maria
Palmgren i Brändön. Fru Palmgren är född i Hedens by, Överluleå
socken, där hon tillbringat sin barndom och större delen av sin
ungdom. Hon gifte sig rätt ung med snickarn och korgmakaren Axel
Palmgren, och makarna bosatte sig då i Brändön, där de i endräkt
framlevat sina dagar tillsammans tills maken för en kort tid sedan
plötsligt rycktes bort. Fru Palmgren bebor alltjämt det hem i
Brändön, som hon och hennes make gemensamt åstadkommo för ett
halvsekel sedan. Fru Palmgren är känd för sitt stillsamma och
fridsamma sätt, för sin gladlynthet, gästfrihet och hjälpsamhet.
Ett odelat omdöme om fru Palmgren är, att hon i sig innesluter
alla de goda egenskaper varje människa bör ha.
Fru Palmgren blir säkerligen
föremål för hyllningar på sin sena högtidsdag och vi gratulera”
Farmor Maria dog år 1947. Till
hennes minne skrev Hjalmar följande dikt:

Ur boken ”Några rader från Luleå
skärgård, Hjalmar Palmgren (McFischer)” 2002
16, 17
Johan Petter Persson Brändholm
och Brita Lovisa Westerberg
Min farfars far och mor
Johan Petter Persson Brändholm
var född i Brändön 1831-02-22. Han föräldrar var fältjägaren Per
Brändholm. (32), född 1803-01-09, och Anna Magdalena
Ersdotter (33), född 1798
Han gifte sig år 1852 med Brita
Lovisa Westerberg, född 1823-11-16. Hon föddes 1823-11-16 som
”oäkta” dotter till Greta Lovisa Månsdotter i Alvik (35),
född 1794. Brita Lovisa hade tidigare sin ”oäkta” dotter
Edla Margareta Josefina, född 1849-12-23.
De bodde i Brändön och fick barnen
Edla Margareta Josefina
(Brita Lovisas före äktenskapet), född 1849 23/12 (16A)
Pehr (Petter) Adolf Pettersson,
född 1855-01-16 (16B)
Nils Johan Westerberg,
född 1856-05-26 (16C)
Anna Lovisa,
född 1859-02-25 (16D)
Emma,
född 1864-05-12? (16E)
Axel,
född 1866-02-23 (8), min farfar
Desutom två barn som dog i tidig
ålder
Anna Lovisa, född 1853-04-10 död
1853-08-07, 3 månader 27 dagar gammal
Lars Ulrik, född 1860-10-01, död
1863-10-09, 3 år 8 dagar gammal
Johan Petter
dog av lungsot 1867-11-30, 36 ½ år gammal. Brita Lovisa levde ända
till 1913-09-14 och blev nära 90 år gammal.
Efter Johan Petters död år 1867
blir Brita Lovisa ensam med 5-6 barn. Om stödet från byn har jag
skrivit i avsnittet om Axel (8) ovan.
Pappa berättar bl.a. att han och
hans farmor åkte båt in till Luleå och sålde fisk. De lånade en
skottkärra och pappa drog. Johanna hade ett besman och vägde
fisken. Pappa tror att de fick omkring 10 öre kilot. De gick runt
i staden och sålde och åkte sedan tillbaka till Brändön när fisken
var slut. Ibland seglade de, men ibland fick de ro, bl.a. uppför
strömmen.
16A
Brita Lovisas oäkta dotter Edla
Margareta Josefina gifte sig år 1877 med skomakaren Erik Alfred
Fredriksson i Bensbyn och fick sex barn. Hon dog år 1926. En
dotter till Edlas son Axel Vilhelm Eriksson, Ewa Gabrielsson, hade
ett tag sommarstugan bredvid oss i Brändön
16B
Petter Adolf Pettersson
gifte sig år 1888 med Kristina
Löjdström från Umeå landsförsamling. Hon dog 1911 och Petter Adolf
gifte då om sig med Lovisa Nikolina (Lina) Sundgren, född 1874 och
död 1953.
De fick flickorna Emma
Linnéa, född 1914, och Edit Maria, född 1916. Emma fick
senare sonen Ove Reinhold Pettersson, född 1943, och
som fortfarande bor kvar i Brändön.
Petter Adolf omkom år 1934 i
samband med fiske. Han blev 79 år gammal.
16C
Nils Johan
Westerberg gifte sig år 1885 med Johanna Maria Hedström, född
1855. De fick barnen Johan
Emil,
född 1887, Lydia,
född 1891 och Hildur Maria, född 1896 och död samma år. År 1900
står han som grovarbetare och bor i Brändön
Nils Johan var 13 år när pappan dog. Enligt pappa blev han fiskare
vid Uddskärs fiskeläge alla somrar i hela sitt liv och på vintern
var han skomakare och gjorde rejäla skor efter den tidens sed och
bruk.
Johan Emil
utvandrade till USA, men råkade där ut för en sprängningsolycka
som kostade honom ena ögat och en del fingrar på ena handen. Han
kom tillbaka och dog 1924
Lydia
gifte sig med hemmansägaren och smedmästaren Gustaf Adolf
Nordström i Ängesbyn, född 1884. De fick dottern Britt
Sofie, född 1930 och gift med kyrkogårdsvaktmästaren Lennart
Magnusson i Gammelstad. De har sonen Lars Ingemar Magnusson, född
1959.
Nils Johan
dog år 1924, 36 år gammal
16D
Anna Lovisa
fick samma namn som den dotter som dog 1853. Hon gifte sig med
storbonden Per Johansson ”Perihansch” i Heden. När Axel växte upp
bodde han ett tag hos systern Anna Lovisa i Heden. Det var där han
träffade sin blivande fru, Maria Alexandra Larsdotter.
Per Johansson var gift tre gånger.
Med honom fick Anna Lovisa barnen Oskar Vilhelm Johansson,
född 1884, Sven Otto Fabian, född 1884, John Teodor
Johansson, född 1888, Alma Melinda Hedkvist, född 1891,
Hjalmar Johansson, född 1893, Algot Edvin Johansson,
född 1896, Hugo Gottfrid Johansson, född 1898, Gerda
Ottilia Unström, född 1902 och Selfrid Johansson, född
1902. Alla dessa är alltså pappas kusiner som han ofta hälsade på.
Anna Lovisa dog 1902-03-22 i
samband med att barnen Gerda Ottilia och Selfrid föddes.
Om Per Johansson skriver
pappa: ”På gamla dar blev Per J skrapplig, men för den skull gav
han inte upp. Med i allting skulle han vara och dryg och stor var
han ända in i ålderdomen. På hans fester skulle kyrkoherden och
landsfiskalen alltid vara närvarande.
Han började emellertid att se
dåligt och höra dåligt, gick och stödde sig på en käpp och tultade
omkring i stallet, då hästar alltid varit hans stolthet. Slutet
kom dock helt oväntat. Man hittade honom liggande bakom en häst i
stallet, medvetslös och med brutet lårben. Han fördes omedelbart
till Garnisonssjukhuset i Boden utan att ha fått igen medvetandet
och dog strax där. Man fick ingen förklaring till olyckan, men man
kunde antaga att hästen sparkat honom. Han fick ju och petade
kring hästbenen med sin käpp, då han inte såg riktigt. Så slutade
livet för en rivande karl, trots alla sina fel och brister i en
ålder efter vad jag tror över 90 år”.
16E
Emma Johansson
skulle enligt byastämmans beslut år 1875 uppbjudas till någon för
20 kr, som byn skulle betala för. Emma blir dock kvar i mammans
hushåll fram till år 1887 då hon flyttar till Svartbjörsbyn i
Överluleå. Där står hon som fästekvinna till arbetaren
Emil Karlsson
och får sönerna Vigert Karlsson år 1888, Karl Edvin Karlsson år
1890 och Elof Fritjof Karlsson år 1892.
I november 1892 gifter sig Emil
och Emma och flyttar till Malmberget. Där föds barnen Hildur Elina
år 1895 och Emil Artur år 1899.
Emma dog i Malmberget år 1941.
32, 33
Pehr (Petter)
Johansson Brändholm och Anna Magdalena Ersdotter
Min farfars farfar och farmor
Per Brändholm
föddes 1803-01-09 som ”oäkta” son till änkan efter bonden
nr 2 i Sunderbyn Isak Hansson, Catarina Johansdotter (63),
född 1765. Hennes föräldrar var soldaten Johan Persson Dahl i
Brändön (130) och Catrin Persdotter (131)
Modern var änka efter Isak Hansson
i Sunderbyn, som dog år 1795. År 1809 dog Pers mor. Per, 6 år
gammal, var då både moder- och faderslös, och togs om hand som
fosterson av Zackri Wikström och dennes hustru Maria Hansdotter i
Sunderbyn.
År 1824 får Per anställning
som soldat vid rotan nr 99 Brändholm i Brändön. Han tjänstgör där
i mer än 28 år ända till år 1852 då han begär och får avsked i ”anseende
till ålder och tjänstetid samt attesterad sjuklighet.” Han
anmäls till underhåll (gratialist) från Vadstena krigsmanshuskassa
och erhåller ca 15 riksdaler silvermynt om året. I rullorna anges
hans längd till 175,5 cm.
1828-02-14
gifter han sig med Anna Magdalena Ersdotter-Sundbom från
Bälinge (33), född 1798-07-13. Hennes föräldrar var Eric
Jönsson Sundbom (66) och Magdalena Persdotter (67).
Morgongåvan var 20 riksdaler banco. Anna Magdalena var
tvillingsyster till Brita Christina och hade sedan tidigare den ”oäkta”
sonen Gustaf Eric, född 1823-02-20 i Bälinge
Barn:
Catarina (Caisa) Magdalena
Brändholm, född 1828-11-28 (32A)
Johan Petter
Persson Brändholm, född 1831-05-22 (16) (= farfars far)
Nils Gabriel
Persson, född 1834-03-09 (32C)
Greta Johanna
Brändholm, född 1836-12-29, död 1862-03-05 (32D)
Anna Lovisa,
född 1840-07-14, död av mässling 1852-03-02, nära 12 år gammal
Gustaf Erik,
född 1823-02-20 (Anna Magdalenas ”oäkta” son) (32E)
År 1862 blir Per Brändholm
änkeman då hans hustru Anna Magdalena dör 1862-12-15, 64 år och 5
månader gammal. Han bor nu inhyses hos sonen Johan Petter. I
kyrkböckerna anges han som fattighjon och har det mindre
smickrande omdömet ”supare” och ”fattig”. Om Anna
Magdalena stod det att hon ”sqvallrar”. Per tas hand om
fattigvården som säljer hans stuga i Brändön vid auktion år 1872.
Vid byastämman i Brändön år
1875 behandlades frågan om understöd åt de inom byn varande
fattiga och som var i behov därav. Man beslutade att f.d. soldaten
Brändholm, som var i fattigstugan i Gammelstad, skulle vid anmodan
därifrån återtagas och födas och förses efter skatt. Han skulle
börja på nr1 och sedan fortsätta till sin död. Per är nu 72 år och
synes ha börjar sin vandring som ”inhyseshjon” bland bönderna i
Brändön. År 1876 beslöt byastämman att till ”gamle Brändholm”
ge 1 par byxor á 7 kr, 1 par byxor á 1 kr och ett par strumpor á
1:75 kr.
År 1883 den 14 maj dog Per
Brändholm, 80 år gammal.
32A
Catarina (Caisa) Magdalena
Brändholm, född 1828-11-28. Hon gifte sig första gången år 1856
med arbetaren Isak Johan Åström, född 1828 och död 1883.
Med honom fick hon barnen Carl, född 1862, Axel Fredrik,
född 1864, Johan Albert, född 1886, Oscar, född 1870
och Anna Katarina, född 1873.
Efter makens död gifte Catarina
Magdalena om sig år 1885 med torparen Isak Petter Bergman, född
1838 och som hade sex barn.
Caisa Magdalena hade sedan
tidigare två ”oäkta” barn, Anna Petronella, född
1853 och Nils Peter, född 1855
32C
Nils Gabriel
Persson, född 1834-03-09, blev hemmansägare i Solberget (Solberg)
i Nederluleå. Han gifte sig 1858 med Anna Stina Isaksdotter, född
1828, och fick två barn som bl.a. bodde i Avan
32D
Greta Johanna
Brändholm, född 1836-12-29, Gift 1859 med Hans Olof Nilsson på
Ersnäs nr 1. Hon dog barnlös 1862-03-15, endast 25 år gammal
32E
Gustaf Erik,
född 1823-02-20 (Anna Magdalenas ”oäkta” son). Antog namnet
Hollström och flyttade till Stockholm år 1836.
35
Greta (Margareta) Lovisa
Månsdotter
Farfars mormor
Greta Lovisa Månsdotter
föddes i Alvik nr 1 1794-07-19. Hennes föräldrar var Magnus (Måns)
Nilsson, född 1753, död 1807 (70) och Brita Nilsdotter,
född 1759, död 1801 (71)
Greta Lovisa upptas 1806-20 under
faderns hushåll på Alvik nr 1 och efter faderns död under
broderns. Under åren 1820-30 arbetar hon som piga hos bl.a.
Johannes Pilfeldt i Gammelstad (Kyrkbordet nr 36)
Till hösttinget år 1823 skriver
hon ”Jag har nu uppnått en ålder av trättio år och nu kommit å
den tryckande omständigheten, att jag blivit begåvat med ett barn
som nu är säx veckor gammalt; derföre är min ödmiukaste begäran,
att min broder och förmyndare Måns Månsson i Ahlvik måtte få
tillstånd, att lämna mig min lilla arf, som mig tillfallit efter
mine föräldrar. Med djupaste vördnad framhärdar pigan Lovisa
Månsdotter i Ahlvik”
Greta Lovisa Månsdotter gifte sig
1828-02-23 med torparänklingen Hans Petter Hansson i
Sunderbyn, född 1789, senare kallad Sundqvist. Han hade tidigare
varit gift med Johanna Arentsdotter, som dog år 1826, 40 år
gammal.
Greta Lovisa hade tidigare det
oäkta barnet Brita Lovisa Vesterberg, född 1823-11-16 (17)
och som senare gifter sig med Johan Person Brändholm. Hon kallas
nu Hans B Hanssons styvdotter.
Greta Lovisa dör 1865-05-25, 70
år 10 månader gammal
65
Catarina Johansdotter
Farfars farfars mor
Catarina
föddes 1765-11-13. Hennes
föräldrar var soldaten på rotan nr 102 i Brändön, Johan Persson
Dahl, född 1724 (130), och Catrin Persdotter, född 1735 (131)
År 1793 föddes Catarinas
oäkta barn, Catharina, som dock dog efter en månad. Fader föregavs
vara Isac Hansson i Sunderbyn
Samma år, 1793-10-03, gifte
sig soldatdottern Catarina Johansdotter med Isak Hansson i
Sunderbyn. Han var född 1766 och son till bonden Hans Isaksson och
Barbro Nilsdotter på Sunderbyn nr 1
Isak Hansson dog år 1795.
Carin bor då kvar på Sunderbyn nr 1 som sonhustru.
År 1803 föds den ”oäkta”
sonen Per. Carin är nu i husförhörsböckerna antecknad hos Zackri
Wikström på Sunderbyn nr 2 som ”svågeränkan” med dess oäkta
som Petter.
År 1809-02-13 dog Carin
Johansdotter, 44 år gammal, av fältsjukan (fältsmitta) som då
grasserade i socknen i samband med kriget mot Ryssland. Sonen Per
är nu endast 6 år gammal och tas om hand som fosterson av moderns
svåger, Zackri Wikström och hans hustru Maria Hansdotter i
Sunderbyn nr 2.
66, 67
Erik Jönsson Sundbom och Magdalena
Persdotter
Farfars farmors far och mor
Eric Jönsson
var född under äktenskapslöfte i Bälinge 1770. Hans föräldrar var
Jöns Eriksson Sundbom (132) och Catarina Jönsdotter (133).
Mamman var då 22 år och pappan 19 år gammal.
Eric gifte sig 1794-06-15 med
pigan Magdalena Persdotter, född 1771-07-13 i Bälinge.
Morgongåvan var 30 lod silver. Hennes föräldrar var Per Olofsson i
Alvik (134) och Lisa Olofsdotter (135), Måttsund
Erik bodde med sin familj på
fadern Jöns Erikssons hemman Bälinge nr 2. Senare återfinns han
som inhyses hos dottern Brita Lovisa som var gift med Johan
Fredrik Hansson Sundström. Magdalena Persdotter är här antecknad
som sjuklig
Erik Sundbom dog 1843-06-22, 73 år
gammal
Magdalena dog 1846-11-08, 75 år
gammal
Barn
Katarina Elisabet (Caisa Lisa)
Eriksdotter, född 1794-11-10
Johan Erik Eriksson, född
1796-12-31
Anna Magdalena,
född 1798-07-13, (33),
senare gift med Per Brändholm (32)
Brita Kristina, född 1798-07-13
(tvilling)
Brita Maria, född 1800-04-13
Nils Peter, född 1802-04-01, död
1802-12-21 okänd sjukdom
Stina Helena, född 1803-10-14
Brita Maria, född 1805-12-26
Brita Lovisa. född 1808-01-23
Jöns, född 1811-09-07
Gustava, född 1815-01-10
70, 71
Magnus Nilsson och Brita
Nilsdotter
Farfars mormors far och mor
Magnus Nilsson
var född i Alvik år 1753. Hans föräldrar var bonden Nils Jönsson
Alvik nr 1 (140) och Ella Jacobsdotter (141)
Magnus Nilsson gifte sig år 1780
med Brita Nilsdotter, född 1759-10-14 i Bredåker, död av
rötfeber 1801-10-15, 42 år gammal. Hennes föräldrar var bonden
Nils Jönsson den yngre (142) och Kerstin Persdotter (143)
Magnus dog av en svulst i halsen
1807-11-22, 54 år gammal
Barn
Nicolaus, född 1781-11-23
Catarina Helena, född 1782
Magnus Månsson, född 1783
Brita Christina Måndsotter, född
1785
Ana Maria Månsdotter, född 1786
Lisa, född 1787, död 1789
Greta, född 1789, död 1791
Lovisa, född 1790, död 1791
Hans Peter, född 1792
Greta Lovisa,
född
1794
(35)
mor till Brita Lovisa Vesterberg
Lisa Johanna, född 1796
Jöns Andreas, född 1799
130, 131
Johan Persson Dahl och Catrin
Pehrsdotter
Farfars farfars morfar och mormor
Johan Persson
föddes 1724-10-19. Brändön. Hans föräldrar var bonden Per Persson
(260) , född 1701 och Märta (Märet) Persdotter (261),
född 1697
År 1761-03-29 gifte sig Johan (36
år gammal) med pigan Carin Persdotter från Sunderbyn (25 år
gammal). Morgongåvan är 30 lod silver.
Carin Persdotter
var född i Sunderbyn 1735-05-10 och kallas även Dårdia, Catrin
eller Catarina. Hennes föräldrar var Per Johansson från Råneå (262)
och Dårdi Persdotter (263)
Johan Persson antogs år 1758 som
soldat vid rotan nr 102 Dahl i Brändön. Han var då 46 år. År 1768
antecknas han som sjuk och svag och får avsked efter att ha
tjänstgjort i 10 år.
Johan Persson Dahl avlider av
ålderdom 1791-10-23, 67 år gammal. Tio dagar senare, 1791-11-02,
avlider även hustrun Katarina Persdotter av kräfta i brösten, 56
år gammal.
Barn:
Pär eller Peter
Johansson. Redan efter några månader efter giftermålet får makarna
sitt första barn, som föds 1761-06-07. Han blir senare
soldat vid rotan nr 103 Fördel i Persön.
Per Johansson gifte sig
1792-02-18 med änkan Anna Perdotter Sten, född 1750-12-23, dotter
till soldaten Per Nilsson Sten vid rotan nr 100 i Brändön. Anna
Persdotter hade tidigare varit gift med soldaten Johan Andersson
vid rotan 100 Sten i Brändön. Han var född år 1721 och dog i
kriget år 1790, 29 år gammal. Anna hade tidigare dottern Anna
Kajsa Johansdotter, född 1785
Per Johansson dör av ålderdom
1829-04-15, 68 år gammal.
Maria
Johansdotter, född 1762, troligen gift 1794-03-29 med
drängen Henrik Jönsson, son till bonden på Person nr 21
Altersundet, Jöns Henriksson och hustrun Brita Olofsdotter
Catarina Johansdotter,
född 1765-11-13 (65) och som senare blev mor till Per
Brändholm (32)
Johan
Johansson, f 1771-09-09
132, 133
Jöns Ericsson Sundbom och
Catarina (Caisa) Jönsdotter
Farfars farmors farfar och farmor
Bonden Jöns Eriksson Sundbom
var född 1751-01-17 och bodde på Bälinge nr 2. Han var gift med
Caisa Jönsdotter, född i Svartbjörsbyn 1748 (1749), död av
slag år 1823
Jöns föräldrar var bonden Erik
Jönsson (264) på Avan nr 12, född 1709, och Karin
Nilsdotter från Avan (265), född 1714-08-16 i
Svartbjörsbyn.
Katarinas föräldrar var Jöns
Jönsson , f 1701, (266) och Karin Nilsdotter, (267) i
Svartbjörsbyn nr 4
Barn:
Eric Jönsson Sundbom,
född 1770, (66) gift 1794-06-15 med pigan Magdalena
Persdotter, Bälinge, född 1771 (67)
Anna Jönsdotter, född 1770, död
av hosta 1779-04-20
Elisabet Jönsdotter, född
1773-05-28, död 1773-10-16 av okänd sjukdom, 6 år 10 månader
gammal
Johan (Johannes) Jönsson Sundbom,
född 1775-04-02
Catarina Jönsdotter, född
1777-09-14
Anna Elisabet Jönsdotter, född
1778-11-05
Anna Jönsdotter, född ?
Andreas Jönsson, född 1781-05-07,
död 1782-04-27 av hosta, 1 år 6 månader gammal
Brita Jönsdotter, född 1782-06-23,
gift
Jöns Jönsson, född 1784-04-13.
Anna född 1785, död av okänd
sjukdom 1786-05-22
Maja Stina (Kristina) Jönsdotter,
född 1787-12-15
Johan Eric, född 1797
Brita Kristina, född 1798-07, död
av okänd sjukdom 1798-08-08, 1 månad gammal
Brita Maria, död 1800-05-07 ?
1805-05-16
Brita Maria, död 1806-05-16
Jöns Gabriel Jönsson, född
1811-07-21, död av okänd sjukdom 1812-01-06
Olof Gustaf Jönsson, född 1815,
död 1815-07-16
Bälinge nr 2 övertas av sonen
Johan Sundbom (bror till Erik Jönson Sundbom) som är gift med
Stina Andersdotter, född 1786-04-23. På gården bor även
föräldrarna Jöns och Caisa samt många av syskonen samt Jöns
Erikssons svägerska Brita Jönsdotter, född 1733
134, 135
Per Olofsson och Lisa
(Elisabet) Olofsdotter
Farfars farmors morfar och mormor
Bonden Pär Olofsson var
född 1741-11-09 och bodde på Alvik nr 15. Han gifte sig 1766-01-01
med Lisa Olofsdotter från Måttsund.
Barn
Magdalena Persdotter,
född 1771-07-13 (67), senare gift med Erik Jönsson Sundbom
(66)
På Alvik nr 15 bodde även
Mostern Brita Pärsdotter 56
styvdottern oäkta Charina
Isacsdotter, född 1758, död 1783
son Olof Pärsson, född 1767
son Pär Pärsson, född 1774
systern Anna Olofsdotter, född
1749, gift 1779
hennes oäkta son Lars Zackrisson,
född 1776, död 1777
systern Elisabet Olofsdotter, född
1758
140, 141
Nils Jönsson och Ella
Jacobsdotter
Farfars mormors farfar och farmor
Bonden Nils Jönsson var
född 1723-12-23 och bodde i Alvik nr 1. Han dog av lungsot
1790-10-18. Hans föräldrar var Jöns Nilsson Engman (280)
och hustrun Malin (281)
Han var gift med Ella
Jacobsdotter, född 1721 och död av slag 1799-05-31. Hennes
föräldrar var Jacob Nilsson (282) och Kerstin Olofsdotter (283)
i Antnäs
Barn
Magnus Nilsson,
född 1753 (70) och senare gift med Brita Nilsdotter (71)
Ingeborg Nilsdotter, född 1755,
gift 1791
260, 261
Per (Pål) Persson och Märta
(Marta) Persdotter
Farfars farfars morfars far och
mor
Per Persson
var född i Brändön 1701-02-25 och var son till bonden Pär Pärsson,
född 1665, (520) och Brita Persdotter (521)
År 1723-02-15 vigdes
drängen Pål (Per) Persson med pigan Marta (Märta) Persdotter
Brändön, född omkr. 1696-04-17.
Per Persson
dog 1740-03-10 och begravdes i kyrkan ”litet efter koret
mitt för predikstolen på manfolkssidan” Han blev 39 år 3
månader gammal. Marta Persdotter dog av slag 1761-03-14,
66 år gammal, och begrovs på kyrkogården
Son
Johan Persson,
född 1724-10-19 i Brändön (130) och som senare blev soldat
vid rotan Dal i Brändön och gift med Karin Persdotter
262, 263
Per Johansson och Dårdi Persdotter
Farfars farfars mormors far och
mor
År 1726-12-11 vigdes drängen Per
Johansson från Råneå med pigan Dårdi Persdotter från Sunderbyn
Barn:
Catrin
(Karin), född 1735-05-10 (131), senare gift med Johan
Persson Dahl (132)
Har troligen flyttat till Råneå?
264, 265
Erik Jönsson och Karin
Nilsdotter
Farfars farmors farfars far och
mor
Erik Jönsson
föddes 1709-12-02 i Persön. Hans föräldrar var Jöns Jönsson
(528) i Persön och Karin Nilsdotter (529) ,
Erik gifte sig 1732-12-12 med
Karin Nilsdotter från Sävastbyn nr 5, född 1714. 1751-01-19
föddes sonen Jöns och samma år den 14 december dog hans mor Karin
av slag, 37 år gammal.
Fadern Erik gifte därefter år 1753
om sig med pigan Dårdi Olofsdotter från Sunderbyn. Morgongåvan
som utfästades skriftlig bestod af 40 riksdaler. Hon dog av slag
1751-12-14
Erik Jönsson dog av brännsjuka
1756-09-07, 47 år gammal. och begrovs på kyrkogården
Barn
Jöns
Eriksson, född 1751-01-19 (132)
266, 267
Jöns Jönsson och Karin
Nilsdotter
Farfars farmors farmors far och
mor
Jöns Jönsson var född år 1701 och
dog år 1779. Han bodde på Svartbjörsbyn nr 5
Han var gift 1832-12-12 med Karin
Nilsdotter från Sävastbyn.
Barn:
Nils
Britta
Maria
Anna
Catarina (Karin),
född 1748 (133)
268,
269
Olof Olofsson (Olsson), Kerstin
Persdotter
Farfars farmors morfars far och
mor
Olof Olofsson var född 1718-03-17.
Hans föräldrar var Olof Olsson (536) och Ingeborg Nilsdotter
(537). De bodde på Alvik nr 12. Olof dog av en bröstsjukdom
1774-02-04, 56 år gammal.
År 1740-12-14 vigdes drängen
Olof Olofsson i Avan med pigan Kerstin (Kristina)
Persdotter i Alvik, född 1725. Hon dog av hosta 1771-06-13, 46
år gammal
Barn
Per Olofsson,
född 1741-11-08 (134)
Nils Olofsson, född ?
Malin Olofsdotter, född
Anna Olofsdotter, född 1749
Dessutom drabbades familjen av
många dödsfall av barn i tidig ålder
Lisa, född och död 1743 död, 6
månader gammal
Olof, född och död 1747
Kerstin, född och död 1750
Lars, född och död 1751
Hans, född 1755, död 1756
Dödfött barn 1756
Brita, född 1756, död 1757
Anna, född och död 1758
Katarina Elisabet, född och död
1758
Olof, född och död 1762
Olof, född 1768, död 1770
280,
281
Jöns Nilsson Engman och Malin
Andersdotter
Farfars mormors farfars far och
mor
Jöns Nilsson Engman
var född år 1695, död av hetsig sjukdom 1771-05-24, 76 år gammal.
Står som lagman.
Han var gift med Malin
Andersdotter, född år 1697 och död av ålderdom 1772-05-24, 75
år gammal.
Bodde på Alvik nr 1
Barn
Nils Jönsson, född 1723 (140), senare gift med Ella
Jacobsdotter
På
Alvik nr 1 fanns bl.a
bonden Nils Jönsson (140)
hu
Ella Jacobsdotter, född 1721, död 1799
fastern Brita Nilsdotter, född 1698, död 1777
sonen
Magnus Nilsson, född 1753, gift 1780
dottern Ingeborg Nilsdotter, född 1755, gift 1791
sonhustrun Brita Nilsdotter, född 1759, gift 1780, död 1801
sonsonen Nicolaus, född 1781-11-23
Catarina Helena, född 1782
sonsonen Magnus Månsson, född 1783
sondottern Brita Cristina Månsdotter, född 1785
sondottern Anna Maria, född 1786
sondottern Lisa Måndotter, född 1787, död 1789
Greta
Månsdotter, född 1789, död 1991
sonen
Hans Peter Månsson, född 1792
dottern Greta Lovisa Måndsotter, född 1794
dottern Lisa Johanna, född 1796
Jöns
Andreas, född 1799
Catarina Hansdotter, född 1803
hustru Greta Johansdotter, född 1804
282,
283
Jacob Nilsson och Kerstin
Olofsdotter
Farfars mormors farmors far och
mor
År 1720-11-13 vigdes Jacob Nilsson
i Antnäs med pigan Kerstin Oilofsdotter i Skäret.
Barn
Ella Jacobsdotter,
född 1721-06-23 (141) senare gift med Nils Jönsson i Alvik
(140)
520, 521
Pär Pärson och Brita
Pehrsdotter
Farfars farfars morfars farfar
och farmor
Per Persson var född i Brändön år
1665 och dog 1731-01-15, 76 år gammal
Han var gift med Brita Pehrsdotter,
död omkring 1735
Barn:
Per Persson,
född 1701-02-19 (260
528, 529
Jöns Jönsson och Karin
Nilsdotter
Farfars farmors farfars farfar och
farmor
Bodde i Persön
Barn
Erik Jönsson
(264), född 1709-12-02

Pappa Bror och Helmer vid
tillbyggnaden på 1920-talet

Farfar Axel med ett laggkärl år
1939

Huset i Brändön

Farmor Maria och farfar Axel
|