|
Duggraberget År 1971 blev jag som reservofficer chef för en nyuppförd artillerianläggning på Duggraberget i Sunderbyn. Det passade mig bra eftersom "fortet" låg inom mitt civila verksamhetsområde som stadsingenjör i Luleå kommun. Vid eventuell mobilisering skulle jag ha bara drygt en mil dit från bostaden. Anläggningen är numera riven så tror jag inte att det är någon risk för att avslöja några militära hemligheter genom att berätta om den.
Anläggningen Anläggningen byggdes för AMS-medel vintern 1968/69. Den bestod av två 15,2 cm fartygskanoner m/12-66. 1:a pjäs kom från pansarskeppet Sverige och 2:a pjäs från Gustav V. Under pjäserna fanns bergrum med skilda utrymmen för ammunition och laddningar. Till varje värn fanns också ett skyddsrum där pjäspersonalen bodde. Anm: Dessa uppgifter lämnades av övl Almqvist vid artilleriavdelningen på A 8 i samband med vår första repövning år 1971. Stellan Bojerud har i uppsatsen "Fartygskanonerna om gick i land" uppgett att pjäserna i Duggraberget i stället kom från pansarskeppet Drottning Victoria och hade nr 160 och 165 En bit ifrån pjäserna fanns ett skyddsrum för batteriplatspersonal och kompanichef mm. Som reserv för strömförsörjningen fanns en mindre betongbyggnad med ett kraftaggregat (kraggen). Hela arbetet kostade omkring 600.000 kronor. I detta ingick översyn och revidering av pjäserna, transporter och byggandet av värnen mm. Det ansågs vara mycket billigt för en så förnämlig anläggning. Eldrören var relativt nya. Vid marinen hade tidigare skjutits endast ett 60-tal skott per pjäs. Batteriet provsköts i februari 1969 med laddning 1 i nordvästlig riktning på 6,5 km avstånd. Med laddning 3 sköts österut mot isen vid Brändön på ca 16 km avstånd. Pjäserna hade en mycket god precision och sköt "hål i hål", under förutsättning att servicen var noggrann. Eldhastigheten var ca 3 skott per minut. Den praktiska maximala skottvidden var drygt 16 km med laddning 3. Projektilerna kom från marinen. Rörfästena hade ändrats så att arméns tändrör kunde användas. Krutet var av armétyp. Mobiliseringsutrustningen kom senare att förvaras i en barack vid bergets fot. Anläggningen blev senare kompletterad med bl.a ett skyddsrum (kupolrum) nära koket samt värn för närförsvar. Duggraanläggningen ingick i den kedja av artillerianläggningar som fanns efter Lule älv. I norr fanns forten i Boden (numera nedlagda) och i söder kustartilleriets anläggning i Prickberget (Hertsöberget). Även denna anläggning är borttagen och bergrummen sålda till Luleå kommun.
1:a repövningen 1971 - KFÖ Den första repövningen med förbandet (621. lfkankomp) genomfördes i september-oktober 1971. Inryckningen för huvuddelen av personalen skedde som övning i mob (mobilisering), där inställelseplatsen var i närheten av vägverkets förråd i Gammelstad. Utrustningen delades ut från förrådsbaracker på berget med vattentornet. Därefter transporterades de inryckta ut till anläggningen vid Duggraberget. Mobmyndighet var Lv7 i Luleå som ställde alla sina resurser till vårt förfogande, bl. a monteringsbara toaletter. Kvartermästare var överfuriren Lars Wilhelmsson från A 8, som hade goda kontakter med förrådspersonalen och kunde skaffa en hel del utrustning utöver den ordinarie tilldelningen.
Batteriet betjänades av 37 man. Förutom kompanichef och kvartermästare fanns en bplatstropp om 5 man, en sambandgrupp om 5 man, en kokgrupp om 3 man samt två pjäsgrupper om vardera 11 man. Dessutom fanns en eldledningstropp med eldledningsofficer, uplatsgrupp och tre egrupper, sammanlagt 24 man. Av sammanlagt 61 inkallade ryckte endast 44 man in och av dessa blev 6 frikallade eller omplacerade. Trots detta kunde övningarna genomföras enligt programmet med de 38 man som inställt sig. Vissa omplaceringar fick göras mellan avdelningarna. Personalbristen gjorde de kvarvarande fick längre och tätare arbetspass vid slutövning och vakttjänst. Efter mob transporterades förbandet till en motsvarande anläggning i trakten av Voullerim där man under tre dagar övade skarpskjutning. På lördagen var det återtransport till Duggraberget. Det hade regnat i flera dagar och vägen upp till berget var såphal. Vägen var belagd med bark för att den inte skulle synas så bra från luften. En av de inkallade, Ingvar Nilsson, hade kontakter med Luleå lastbilscentral, och kunde få dit ett par gruslass så att vi kunde ta oss upp. Söndagen var tjänstefri och vi låste in alla vapen i bergrummen. Under den andra veckan övades i fält- och stridskjutning med handeldvapen, handgranatkastning, närförvar, mintjänst och posttjänst mm mm. En dag hade vi skarpskjutning med pjäserna mot några myrar i Norra Sunderbyn. I den tredje veckan var det en tre dagars slutövning med hela Lulegruppen. För vår del var det mest att ligga still och passa radioapparaterna. Det enda som livade upp dessa dagar och nätter var ett eldöverfall i mörkret av Sunderbyns hemvärnspojkar. Efteråt blev de bjudna på kvällsfika. Det här var ju ett helt nyuppsatt lokalförsvarsförband. Huvuddelen av personalen kom från norr- och västerbotten. Andan var mycket god. Man gick med allvar in för sina uppgifter, samtidigt som man skämtade och roade varandra. En av de utryckande, Jatko, sa att det här var den roligaste repövning han hade varit med om. Köksutrustningen bestod av en mindre järnspis som ställdes upp under en presenning vid "kraggen". Det tog lång tid att få den varm och den hade liten kapacitet. Kvartermästaren skaffade en del virke och kabel så att vi kunde bygga oss ett långbord och bänkar med belysning. Näst sista kvällen klämde vi in oss i mobbaracken och hade en liten "kompaniafton".
Förutom mig själv och öfu Wilhelmsson var vi på : bplatsavdelningen: Eriksson, Marklund, Burman, Mattson, Andersson, Andersson, Jonasson och Lindahl. 1.a pjäsgrupp: Andersson, Nilsson, Jonsson, Näsvall, Lindqvist, Karlsson och Andersson, 2:a pjäsgrupp: Andreasson (i det civila vid vakten på NJA), Jatko, Axelsson, Henriksson, och Mattsson, etroppen: Helin (chef), uplatsgruppen: Forsberg, Nyberg, Åling, Holmqvist, Bergström och Jonsson, egrupperna: Engström, Nyberg, Forsberg, Finnsson, Wiklund, Gårdhagen, Karlsten, Isaksson och Jonsson.
2:a repövningen 1974 Denna gång var förbandsskedet minskat till en vecka med inryckning 28/9 och utryckning 4/10. Som kompanichef betydde det att man redan från första dan måste börja planera för avrustning och utryckning Inryckningen skedde till A 8 och därefter transport till Duggraberget. Skarpskjutning skedde mot mål på en myr i Norra Sunderbyn. På måndag och tisdag med tubkanoner (7,5 cm) och på onsdag med fullkaliber. Kvartermästare var fanj. Lars Wilhelmsson och i övrigt bestod förbandet av: etoch: Jan Lenman, uplgrp: Benjamin, Eriksson, Engman, Åling, Johansson, Åberg, Bergström, Ekbäck, Persson och Nyberg, egrupperna: Finnsson, Gårdhagen, Flink, Sammeli, Isaksson, Arvedsson, Allesson, Jonsson och Lindgren, bplto: Einerman, Antonsson, Isberg, Candestål, Bergman, sbgrp: Rova, Hellman, Lantto, Arling, kokgrp: Höglund, Johansson , Lindahl, 1:a pjäsgrp: Andreasson, Hansson, Ek, Blomgren. Eriksson. Olsson, Waara, Nilsson (2 st), Blomqvist, 2:a pjgrp: Eriksson, Sjödin, Nilsson (2 st), Karlsson, Vikberg, Holmlund, Johansson, Löfqvist, Karlsson-Broström, Andersson, samt mobreserv: Jonsson, Bexelius och Granberg.
3.e repövningen 1978 Även denna gång var det en förkortad repövning. Huvuddelen av förbandet (F) ryckte in fredag 15/9 och ryckte ut fredagen därpå, den 22/9.Omgångarna B1 och B2 var sammanslagna till en utbildningsgrupp Som kvartermästare hade vi nu fanjunkare Roland Hemphälä Inryckning och utrustning skedde vid A 8. På lördagen gjordes ett kort besök vid vår anläggning på Duggraberget och på söndagen transporterades vi till Voullerim för skarpskjutning. På tisdagen var det skarpskjutning med tubkanon och på onsdag-torsdag med fullkaliber. Som etroppchef hade vi nu Björn Sprängare, senare koncernchef för MoDo. I övrigt bestod förbandet av: uplgrp: Benjamin, Eriksson, Engman, Åling, Larsson, Viklund, Persson, Berglund och Nyberg, egrupperna: Lidén, Engström, Lindgren, Finnsson, Jonsson, Granberg, Flink, Karvonen, Arvedsson och Allesson, sbgrp: Aspander, Nyström, Ekbäck och Onnela bplto: Gruffman, Antonsson, Fredriksson, Bergman, kokgruppen: Lindqvist, Sjödin och Dahlbäck, 1.a pjäsgrp: Andréasson, Hansson, Ek, Blomgren, Eriksson, Bexenius, Waara, Svensson, Blomqvist och Nilsson samt 2:a pjäsgrupp: Eriksson, Harila, Nilsson (3 st), Forsman, Fredriksson, Thurfjell, Engvall, Marklund, Karlsson och Eriksson, samt i mobres Marklund och Samulesson.
4:e repövningen 1982 1982 var det åter dags för en repövning. Inryckning och utrustning skedde vid A 8 och därefter förläggning vid anläggningen i Duggraberget. Kvartermästare var även denna gång fanj Roland Hemphälä och etroppchef Björn Sprängare. Många andra hade varit med redan 1974 och 1978. Söndagen ägnades åt vapentjänst med bl.a. stridsskjutning vid Forsgärda. Ammunitionen hade tagits ut under veckan och förvarades i en box i ammunitionsförrådet. Nyckeln skulle förvaras i vakten. När vi kom dit kände de värnpliktiga i vakten inte alls till vilken nyckel det var fråga om och var den förvarades. Först när vakthavande befäl tillkallas kunde vi efter mer än en timmes försening få fram nyckeln, som låg inlåst i ett av skåpen i vaktlokalen. På nervägen från Duggra gick vår buss sönder och kunde endast köras på ettans växel. Eftersom det var söndag kunde vi inte få tag på någon ersättningsbuss. En lucka öppnades i bussens golv, och liggande där kunde några kunniga med hjälp av en skiftnyckel lägga in en högre växel så att vi kunde ta oss hem.
Stridsskjutningarna vid Forshaga genomfördes på två banor som gjorts i ordning av skjutfältsavdelningen. Efter ett tag fick vi order på säkerhetsnätet att omedelbart avbryta skjutningen på den ena banan, eftersom de regnade rikoschetter över ett annat förband som släpps in i området norr om skjutstationen. På måndag morgon gick en karavan av privata bilar från Duggra till Älvlägret där vi skulle förläggas sista natten. Därefter var det transsport till en anläggning i Vuollerim där vi genomförde skarpskjutningar under tisdag-torsdag På onsdagskvällen hade etroppen ordat ett eget "beach-party" bland sanddynera i oplatsterrängen. Maten hade anskaffats av en av mannarna som var ICA-handlare i Umeå. Sista natten var vi förlagda i Älvlägret. Vid utryckningen på fredagen blev alla färdiga att lämna in sin personliga utrustning redan under förmiddagen. Ett annat repövningsförband, som hade många långresenärer, fick lämna in sin utrustning före kl 12.00. Våra mannar fick dock stå utanför förrådet i flera timmar fram till kl 14.00 då inlämningen kunde påbörjas och utryckning ske. Detta skapade en irriterad stämning som delvis kom att gå ut över förrådspersonalen. En liten incident inträffade under B2-veckan. En av de inkallade saknades en dag och kom heller inte till uppställningen i Älvlägret dagen därpå. Han hade besökt Statt i Luleå. Kamraterna hade förgäves försökt få honom att följa med sista tåget till Boden omkr. kl 01.30. På kvällen hörde jag mig för hos polisen i Luleå om han var finkad eller om det skett någon olycka. På eftermiddagen dagen efter dök han upp hos oss vid Rödbergets skjutbana, oskadd men en aning skamsen.
Personalen var. uplgrp: Benjamin, Nordin, Wikström, Sjöstrand, Larsson, Enström, Ekerlin, Berglund och Nyberg, egrupperna Lidén, Granudd, Svanberg, Samuelsson, Lundmark, Eriksson, Mandusson, Lind, Svensson, Stenmark, Karinen, bplgrp: Gruffman, Nilsson, Fredriksson, sbgrp: Aspander, Strömqvist, Onnela, Gustafsson, kokgrp. Vyöni, Hartman, Nilsson, 1:a pjäsgrp: Lundström, Tjärnström, Blomgren, Eriksson, Ek, Jansson, Gustafsson, Viklund, Johansson, Nilsson, 2:a pjäsgrp: Törmä, Hansson, Nilsson (3 st), Ström, Ahnberg, Keisu, Harila Det var många vakanser bland e-personalen som gjorde att slå ihop några av egrupperna och även göra andra omplaceringar.
5:e repövningen Efter 1982 blev jag "pensionerad" och fick inte vara med vid nästa repöving som skedde omkring 1986.
Avvecklingen 2000 Det var med visst vemod som jag i mars 2000 kunde läsa i Norrbottens-Kuriren om hur man monterade kanonerna på Duggraberget och fyllde utrymmena med mursand.
Ur Norrbottens-Kuriren den 11 mars 200. "FÖRSVARETS NEDSKÄRNING. En bild av försvarets nedskärningar. Ulf Lövgren och Olle Klint vid Miloverkstaden i Boden skär ned en 15,2 centimeters kanon vid armébatteriplatsen Duggra utanför Södra Sunderbyn. Kanonröret kommer från jagaren Gustav V väger 7,8 ton med bakstycket och sattes upp i Duggra 1945. Nu skrotas platsen. Vi har ett kanonjobb när vädret är fint", säger Ulf och Olle vid skärbrännarna". Foto: Nisse Nilsson
Några medarbetare vid repövningarna
|
