Peder Persson

Barbro Larsdotter

Kerstin Jönsdotter Buller

7/9

Bonden Anders Jönsson

Andreas Andersson

Lars Andersson

Bonden Johan Fredrik Lundgren och

Fiskaren Jakob Andersson

J F Lundgren var född 1856, 30 år. Hans föräldrar var Fredrik Andersson Lund och Anna Stina Magnusdotter

Jakob Andersson född 1855, 31 år. Hans föräldrar var Anders Persson och Lovisa Bergqvist. År 1877 gifte sig inhysessonen Jakob Andersson med fältjägardottern Anna Lisa Fredriksson, f 1852  År 1878 föddes dottern Anna Maria Elsa, 1879 Amanda Avetina, och 1885 sonen Nils Joel

Den 16 oktober 1898 drunknande Brändöborna Johan Björklund, 65 år, och Johan Petter Bergström, 38 år, vid fiske vid grynnan Otyget söder om Siksundsön. I Norrbottens-Kuriren fanns år 1900 en notis med rubriken "När hafvet ger åter sina döda". "I tisdags för jämt två år sedan drunknade under en då rådande fruktansvärd storm två personer, J. P. Bergström och Björklund från Brändön. De hade befunnit sig på väg ut till fisket, men hade öfverraskats af stormen, som sänkt deras båt i djupet, hvarvid de ombord varande hade omkommit. För någon tid sedan hittade man på stranden af Kungsholmen ett fickur, som befanns ha tillhört den drunknade Bergström. På onsdagen påträffades också resterna av hans lik uppkastadt på stranden. Liket af Björklund har icke återfunnits"

   Min farfar, Axel Palmgren, skrev en visa om denna tragiska händelse. Henry Rönnbäck har lyckats få fram melodin till detta s.k. skillingtryck och den har sjungits in på band av sångerskan Anna-Lena Öhman från Luleå. Se nedan

  Johannes Björklund var född år 1833 och gift med Kajsa Helena Hansdotter, f 1835. De hade barnen Erik Albert Björklund, f 1871 och Axel Björklund, f 1876.  Johannes mor var Brita Catarina Björklund, f 1846.

   Johan Peter Bergström var född 1860 och gift med Anna Sofia Nilsdotter, f 1858. De hade barnen Sven Johan, f 1882, Julia Charlotta, f 1884, Erik Alfred, f 1887 och Agnes Maria, f 1890. Johan Peters föräldrar var Johan Petter Björklund Brändholm, f 1831 och Brita Kajsa Nilsdotter, f 1830

Drunknad vid segling, 16 år gammal. Han var född år 1873 och son till arbetaren Nils Johan Nyström, född 1865 och gift med Anna Maria Karlsson, f 1864. De hade barnen: Lydia Eugenia, f 1891, Johan Leonard, f 1893, Erik Linus f 1895, Edit Maria, f 1897 och Anna Augusta f 1899.

   Nils Johan Nyströms föräldrar var torparen Nils Johan Isaksson, f 1835, och Anna Helena Johansson, f 1833. De hade även dottern Hilda Sofia Vilhelmina, f 1875

Han var född 1865 och bror till min farfar Axel Palmgren. Gift med Lovisa Nikolina Sundgren. De hade barnen Emma och Edit Pettersson. Emmas son Ove Pettersson bor i Brändön.

   Petter Adolfs brorsonen Hjalmar Palmgren (min farbror) skrev då nedanstående rader.

”En drunkningsolycka inträffade i går i Bernäsfjärden i Brändön, då 80-årige arbetaren Petter Adolf Pettersson från Brändön, vilken vid tillfället var sysselsatt med att vittja sina abborrmjärdar, omkom. Han återfanns livlös i sjön drivande undan vinden med en fiskeeka. Pettersson begav sig hemifrån vid halvåttatiden på morgonen till en bonde i Örarna för att hämta mjölk åt sin familj, på vägen ned till sjön besökte han sin broder och stannade där i 30 minuter. Vid halvtolvtiden begav sig den drunknades broder och en av hans söner ned till sjön for att avprova en motor, varvid de upptäckte en eka utan bemanning drivande på fjärden. De foro genast dit och återfunno den drunknade för om ekan hängande fast i denna med repet från ett i ekan befintligt abborrmjärde. Mjärden var försedd med dobb (vakare) och repet ifråga hade troligen snott sig omkring hans ben och där åstadkommit olyckan genom att hindra den gamles redan förut befintligt nedsatta rörelseförmåga. Mjärden var tom, i ekan återfanns mjölkflaskan, mjölken och en del abborrar i en hink, varav tros att den omkomne troligen innan olyckan inträffade vittjat ytterligare några av sina utsatta fiskeredskap.

     Den omkomne var vid återfinnandet fullkomligt kall och livlös och de gjorde försök med uttömmande av vatten och konstgjord andning etc men det lämnade inte nåt som helst resultat.

  Landsfiskalen i Gammelstaden och Dr. Georg Wadenius underrättades omedelbart om det skedda och landsfiskalens biträde och Dr. Wadenius anlände till byn strax efter sedan man å flakvagn forslat upp liket efter den drunknade.

     Dr Wadenius konstaterade att den omkomne drunknat och fann inga yttre skador å liket, om man härvid bortser ifrån två mindre skrubbsår i pannan samt en lindrigare kontuision å vänster knäled. Den omkomne var född den 15 januari 1855 och sörjes närmast av maka och två vuxna barn samt syskon.

Överraskande nådde oss sorgebudet om jordarbetaren P.A. Petterssons i Brändön oförväntade bortgång. Vi kunde först knappast fatta att den var verklighet, ty även om nu den bortgångnes axlar tyngdes av en börda av nära 80 levnadsår så var han dock alltid beskärd en god och osviklig hälsa in i den sena ålderdomen samt i besittning av en sällsynt verksamhetslusta och energi.

     Pettersson föddes i Brändön den 15 januari 1855 och bebodde vid dödsfallet sin lilla anspråkslösa hemgård i byn, ett typiskt gammalt Norrbottniskt arbetstjäll. Han föll aldrig för frestelsen att i sina många hårda prövningar i livet byta vistelseort. Han älskade byn och bygden och stannade där.

     Sin huvudsakliga utkomst fick han genom jordarbete hos ortens jordbrukare och få om några alls äro de bönder i byn som icke anlitat honom som dagsverkare uti vändning av tegar med spade, dikesgrävning, vändning och skogsavverkning m.m. Hans arbetsförmåga var stor och han sparade sig aldrig. Hans både rättframma och försynta sätt lände honom många både varaktiga och goda vänner, vilka heller aldrig försummade att besöka den gamle och skänka honom en pratstund då och då.

     Nu är han borta. Många av hans vänner äro kvar och känna saknad. De hade gärna velat bli förberedda på sin väns bortgång, men försynen ville annorlunda.

     Pratstunderna vid hemmets härd hos den bortgångne voro ingalunda några ynnestbevis enbart för den gamles del. De voro å ömse håll efterlängtade och utgjorde rofyllda moment i tillvaron. Pettersson förblev ständigt en konservativ om ock städse något sökande kristen. I sin vandel var han redbar, plikttrogen och strävsam och med hans bortgång ändades ett verksamt liv, vars himmelska andliga numera dock endast i någon mån skönjas i byns uppodlade vidder där hans armar grävt och hans panna svettats. Vi tacka honom för vad han var för oss, han kunde bibeln och Rosenius skrifter, tolkade djupa elitiska tankar av Lektor Waldenström.

Vid P.A. Petterssons grav den 3/6 1934 lästes följande:

Vår gamle vän nu har du nalkats den plats du nu i ro får vila ut,

Nu har din heta panna svalkats av dödens kalla hand. Din kamp är slut

Att himlens solighet må bli din lön för vad du gjort åt oss. Det är vår bön.

Du kom till oss när drivan höjde sig under stugans fönsterkarm.

Du stannade en tid, bröt bygd och röjde med dubbel möda höll du härden varm

Böjd var din rygg och trött din gång när du en dag for bort vid böljans sång

Den bygd du bröt skall länge grönska sen minnena här vid din grav förgår

och mången skall länge önska med ett förtroligt ord dig kunna nå,

men aldrig skall ditt öra nås av ljud i dödens famntag om ej genom dig.

Så vila då bland tysta vänner uti den tempelgård du älskat mest,

där börda icke mer du känner och dit du icke flyttat såsom gäst.

Må livets gåtor för din själ stå klara, din hembygds grönska skall ditt verk bevara.  

Einar Berglund, Brändön

Thure Hägglund, Kallax

Två män, banarbetaren Leif Högström från Kallax och bagaren Einar Berglund från Brändön, drunknade vid 15-tiden på onsdagen cirka 500 meter norr om Strapön i Brändöfjärden, på vilken de givit sig ut i en större roddbåt med utombordsmotor.

    Det rådde hård blåst vid tillfället. En tredje man, banarbetaren Thure Hägglund från Luleå, kunde rädda sig iland. Båten kantrade två gånger. Vid det första tillfället lyckades Berglund och Hägglund ta sig upp igen, medan Högström, som kom längst ut från båten inte hade krafter att hålla sig uppe.

     Medan de övriga försökte ta sig mot land, kantrade båten igen och denna gång gick Berglund till botten. Hägglund lyckades med fruktansvärd ansträngning ta sig in i båten. (N-K 2001-10-11)

2/7

Han var född 1896 och dog genom en drunkningsolycka 1956. Gift med Edit Bergström, f 1902, d 1997, som var folkskollärarinna i Brändön. De har barnen Sven-Olov Palmgren, f 1928 och som bor i Kungälv, samt Anna Greta Carlsson, f  1932 och som bor i Sundsvall.

Hjalmar skrev bl.a. kåserier i Norrbottens-Kuriren under signaturen MacFisher

Den 16 oktober 1898 drunknande Brändöborna Johan Björklund och Johan Petter Bergström vid fiske vid grynnan Otyget söder om Siksundsön. Min farfar, Axel Palmgren, skrev en visa om denna tragiska händelse. Henry Rönnbäck har lyckats få fram melodin till detta s.k. skillingtryck och den har sjungits in på band av sångerskan Anna-Lena Öhman från Luleå.

   Om tillkomsten av visan berättar Rönnbäck: "I juli månad 1968 besökte folkskol- läraren Bengt Martinsson från Gällivare och Vifast Björklund från Överkalix mitt föräldrahem, Nygården i Siknäs, för att göra en intervju med min mor Hanna Rönnbäck, född 1903, död 1993.

   I intervjun av Bengt Martinsson frågades bl.a. om hon kunde några s.k. skillingtryck. Hon erinrade sig då en visa om Storöfiskarna. Det visade sig vara ett minnesfel. Visan handlade om Brändöfiskarna Johan Björklund (kallad Björklunds-Jan) och Johan Petter Bergström, som omkom 1898 vid grynnan Otyget söder om Siksundsön.

   I och med att Hanna dels kunde första versen och dels kunde sjunga melodin så fortsatte Bengt Martinsson sökandet efter helheten och råkade träffa Martin Johansson från Brändön, också född 1903, som i sin ungdom i fisket vistats på Brändöskär. Denne Martin Johansson hade då texten till hela visan som innehöll 23 verser. Författaren till visan var Axel Palmgren och den trycktes i Luleå år 1899 under namnet En visa om tvänne drunknade män."

EN VISA OM TVÄNNE DRUNKNADE MÄN

Skillingtryck utgivet av Norrbottens Boktryckeri, Luleå, 1899. Pris 15 öre.

1.

En olyckshändelse jag nu vill skrifva,

om tvenne män som grafven funnit har,

om ni vill höra tal om dessa männen,

så må ni bedja Gud vid deras graf

13.

Ack Herre Gud du som vet å vår fader,

hjelp ock att han må vinna himmelen,

vår Gud, vår Gud som nu så hastigt bådar,

se till han nu, förlåt han all sin synd

2.

Den sextonde i tionde det hände,

de skulle ut att taga sina nät,

men kanske det var inte Gud behagligt,

att resa ut på sönda'n, tror ni så?

14.

Vi må ju nämna om de männens hembygd,

var ifrån Brändön som ni alla vet,

ty kanske släkt och vänner nu vill höra en

liten sång som jag nu sjunga vill

3.

Det står i Herrens hand hur händelsen gått hafver,

om intet folk var med att hjelpa dem,

nog skall vi tro att Herren Gud dem ropte

och troligt var allt medan lifvet satt.

15.

Björklund efterlemnat tvänne systrar,

som bedja Gud om broderns hädanfärd

och många gånger dom få ha till minne

att sjön blev broderns sista hvilograf

4.

Det var nog svårt om man sig rätt betänker

att döden se för ögonen på sjön,

men har man Herren till sin vän och broder,

så har ock Herren rum och kronan klar.

16

Den resan som nu dessa män skull göra,

var ut till sjön som alla kan förstå,

jag kan ej veta huru långt de hunnit

tills hafvet blifvit deras öfverman

5.

Nog skall vi tro då båten lades neder,

och döden trädde in i deras syn, '

att lit till Herren rop kahända många,

alls annan hjälp på böljan ej det var.

17. 

De foro ut att söka dessa männen

för att få se om båten syntes till

och lika dant att tajjen de neten

som dessa man fick sätta lifvet till.

6.

Om dessa männen vill jag namnen nämna,

var Johan Börklund 66 års man,

som efterlemnat trenne unga söner,

som sorgen bär blott för hans svåra graf

18. 

Båten den blef hittad andra dagen

men inga män som båten hörde till,

för sent, för sent att hjelpa dessa männen

nu hafvet blifvit deras graf

7.

Ett vill jag säga, barn till den förstnämnde,

nog må ni bedja Gud om Eder far,

om nåd han får utaf den gode Herren,

kanske han körer Eder arma bön.

19 

Men har dom funnit Herren uti nöden

så skall vi tänka att det blir en dag

att uti himmelen få en gång träffas

Gud gifve att det vore sanningen.

8.

Se'n må vi börja nämna om den andre,

som heter Johan Petter Bergström,

hans ålder var blott 38 år, hän hunnit,

men döden så han fick på denna färd

20. 

Ej någon lilja tror jag der upprinner

ej någon blomma pryder deras graf,

endast vågorna som gå och komma,

så svårt att tänka uppå deras graf

9.

Nog är det svårt för oss skall mänskor tänka,

ej far, ej mor, blott fem små barn vi är,

men Herren Gud måst hjelpa oss, som andra,

hur svårt det är att mista far och mor.

21.

Och gifve Gud de gångna nu fått hvila

hos dig vår Gud som bor i himmelen

som låter se att när som bäst vi lefvat

du hädan tager oss af jorden här.

10.

Nog är det svårt att mista far och moder,

inom ett år, skall vi nu tänka oss

och fadren som vi aldrig fick se döder,

blott böljan blå fick bli hans graf

22.

För syskons kärlek och till barnens minne

har jag upptecknat denna lilla sång

och kanske någon mera nu ville höra

och gömma något ord af denna sång.

11.

En bror har Bergström, äfven fyra systrar,

som sorgen bär blott för sin broders död,

och far och mor han äfven nu har lämnat,

som sorgen bär intill sin lefnads slut

23

Förmågorna att dikta denna visan

den måste vara liten som han är blott

ett minne vill jag nu beskrifva

om den stora händelsen som skett

12.

Fadren kan nog bön till Herren sända,

blott för sin son som denna döden fick,

ty fadren han har Herren till sin broder

ock böner ber han för sin käre son.