Dömd till döden

Vid midnattstiden den 17 februari 1734 kom borgaren Herman Persson springande till Stadskällaren och bad om hjälp. Han var klädd i endast byxor, skjorta, strumpor och mössa, blodig i ansiktet och hävdade att han blivit överfallen av sin son Nils Berg. Han skall ha sagt ”tag fast Nils att han icke dräper allt folk i gården” och ”I skolen vara mig ansvariga för det I gingo straxt”.

Till stadstjänaren Eric Holmgren skall han ha sagt att hans son gjort det och att han därför begärde ”assistans”. Holmgren hade då gått till borgmästaren och begärt att få rådstugunycklarna i mening att sätta honom i arresten

Borgaren Nils Antman, som satt på Stadskällaren, hade klätt på Herman Persson sin päls och följt honom hem tillsammans med stadstjänaren Holmgren. Han hade då sett att hustrun hade en rödfläck på kindbenet.

Rättegång hölls den 28 februari 1734. Stadsfiskalen Johan Forsström frågade Herman Persson varför han nödgats att begära att sonen skulle arresteras. Han berättade att han hade legat i sin måg, borgaren Carl Malmströms hus, då sonen Nils Berg kommit om natten och sökte efter sin hustru. Herman Persson hade då märkt att sonen inte var vid sin rätta sans och gått till Stadskällaren och bad att någon av de närvarande skulle följa honom hem eftersom han fruktade att sonen skulle göra något ont. Han fick också frågan varför hans ansikte var blodigt men han visste inte hur det tillkommit. Han fick även frågan varför hans hustru fått blånader i ansiktet och svarade att han inte visste det eftersom han stått i stughörnet i mörkret.

Stadscappelanen herr Jöns Hernelius tillfrågades om han den natten hört något buller, eftersom han var i samma gård, men det var honom alldeles okunnigt eftersom har legat och sovit. Han visste också att Nils Berg ibland varit ovettig och ohövlig mot sina föräldrar och sin hustru.

Nils Antmans hustru Maria Olofsdotter berättade att när Herman Person kommit in bad han att de skulle gå hem och taga fast på sonen ”eljest lärer han dräpa folket.

Sedan inkallades Jacob Renholm som på tillfrågan berättade att han ej tillstädes varit när Herman Persson kommit löpande till källaren, utan att han träffat stadstjänaren på gatan när borgmästaren gått till Herman Persson. Vad han hört om orsaken var att Herman Persson nödgats taga sin ändaflykt till källaren för hans sons skull som skall ha varit ostyrig. Men under den tiden han varit hos Berg hade han stillat sig och varit saktmodig

Rådhusrätten tillsporde Herman Persson om han icke nu ville säga sanningen, att han av sin son blivit slagen å munnen, men han nekade att dess son honom slagit i sängen, om icke han det gjort på golvet i mörkret.

Sedan tillspordes Nils Berg om han ville bekänna och tillstå att han slagit sin fader Herman Persson på munnen. Därtill nekande han alldeles sägande sig söka efter sin hustru men intet låtit illa ej heller slagit sin fader

Den 1 mars 1834 fortsatts rättegången

Soldaten Hans Förstman berättade att han varit vid Ahlmans gårdshörn då Herman Person gått ifrån Carl Malmströms gård till Stadskällaren och stadstjänaren Karlgren gått till borgmästaren.  Han hade gått till rådstugan och sett att Herman Persson varit blodig i sin mun

Nils Berg hade varit på källaren förr än fadern och haft tärtomål med soldaten Eric Berg. Nils Berg hade även slagit mössan av soldaten Jöns Grape och när han skulle taga upp sin mössa hade Nils Berg velat stiga på hans hand, men han hade försvarat sig och tagit Nils Berg i bröstet. När soldaten Borg har gått ut hade han lämnat sin tobakspipa på bordet, då Nils Berg tagit densamma och slagit den söder. Ljuset hade släckts trenne gånger och när det var upptänt såg han att soldaten Berg var blodig, men visste inte vem som slagit honom.

Likaledes inkallades soldaten Jöns Järpe, som på tillfrågan berättade att när Herman Persson den 17 februari kommit på källaren kl 10 ungefär varande blodig om munnen havandes mössa, skjorta, byxor och strumpor, men visste intet om han haft någon skor på sig. Herman Persson då sagt till de närvarande  ”gå hem och se hur där står till, se hur mig är hanterad av min son, han kom och ryckte på dörren därest jag låg och jag stod upp och lät opp dörren, emedan jag ej visste vem det var, och när jag lär upp dörren blev jag av honom slagen i munnen”

Tillspordes också om Nils Berg varit i någon tvist med honom vartill han svarade att han vekat tala med Stålen i Gäddvik och bett honom komma ut, vilket Nils Berg skall förtrutit och sedan han satt sig på bänken bredvid Nils Berg slog han mig sen mössan av. Och när han skulle taga efter mössan blev ljuset utsläckt. Då han slagit Nils Berg och fått honom ifrån sig på bänken, och sedan folket kom emellan gick han ifrån, varom intet mer var att berätta.

Hustru Brita Nilsdotter Nils Bergs moster som legat i samma stugerum som Herman Persson legat, berättade att Nils Berg kommit in om natten och gått till hennes säng, då han frågat vem är det , då han tagit handen ovanför sig, men intet ord sagt utan gått i kammaren och sedan inkommit och gått till sängen, där fadern låg , frågat efter sin hustru , och då han henne ej funnit lät han illa och jämrade sig, varav hon blivit skrämd och rädd då han låtit illa på fadern och beskyllde honom för att han skulle gömt hans hustru och begynte banna och svärja åt fadern.  Då fadern sagt, vad har han gjort dig, varpå han stigit ut ur sängen och ut på dörren gått, kunnandes inte veta om Nils Berg slagit fadern  emedan det varit mörkt inne, om icke det skett vid dörren.

Då fadern utgått har Nils Berg dröjt litet men sedermera åter inkommit och frågat efter fadern, och när han honom intet funnit han har gjort sina färder. Då ock hustru Brita Nilsdotter utgått och för fruktan att sig allena ligga, hon begivit sig till herr Jöns och uti dess stuga och där över natten hos pigan legat, inte mer att berätta

Den 4 ejusdem.  Rådman Eric Engmans dräng soldaten Nils Kyp hade varit på Källaren när Herman Persson varit blodig om munnen och tillsport de innevarande ”vad haver i gjort, rätt nu dräper han   skick i gården. Erik Engmans andra dräng Nils Andersson som också varit på Källaren berättade att Herman Person kommit dit om natten uti strumpor, byxor och skjorta och sagt ”vad i Jesu namn haver i gjort min son som för upvarits.  jag tror att han rätt nu slår var enda människa ihjäl hemma i huset” 

Handelsman Hans Forbus dräng soldaten Lars Dufva berättade att han tillstädes varit när Herman Persson kommit på källaren då han sagt ”vad i Jesu namn har I gjort Nils, rätt nu dräper han   människor när han kommer hem”. Herman Persson hade varit blodig om munnen men intet sagt om vem som skall det gjort.

Nils Bergs hustru Juliana Malmström som för sin svaghets skull ursäktades att kunna komma på rådstugan.  Stadskappelanen Herr Jöns hade av henne kunnat erhålla än att hon ifrån första begynnelse sen hon med honom blev vigd, intet funnit honom med gott förnuft och förstånd. Ävensom berättade att när Nils Berg hem kommit vorden, hon nödgats taga sin undanflykt. Det Nils Berg gjort skall han gjort i sin svaghet

Vidare har han sagt uppå tillfrågan att under den tiden han varit hemma sedan han kommit å arrest, vist sig mot henne vidrig, det hon inte vill tillräkna honom emedan hon förmärkt att han hela tiden haft sin svaghet,

Hans  högvördighet herr Jöns berättade att han om morgonen derpå gått till Jacob Bäck, därest Nils Bergs hustru legat och varit behäftad med svår ångest och bedrövelse då han försökt att ställa hennes bedrövade hjärta till freds så mycket han förmå kunde,  Han hade sedan gått till Nils Berg eller Herman Perssons hus och bevekande Nils Berg föreställt honom det han skulle förlikas med sina föräldrar, dertill han i förstone intet viste sig villig, men omsider på vidare föreställning gått och tagit sin fader och moder i hand och bett dem om förlåtelse, vartill fadern och modern viste sig bevekliga att gifva honom till.

Sedan har Herr Jöns förmanat Nils Berg att han skulle gå att igensöka sin hustru som var flydder utur huset och förenas med henne. Därpå har Nils Berg svarat,  hon har intet göra här, ej heller skall jag bliva här, då herr Jöns sökt att rätta detta Nils Bergs galna och oförnuftiga och otjänliga föreställning, stundom med goda ord och stundom med nödgande förmanat att följa sig till sin hustru som då var stadder hos Jonas Öman, och nådervägen honom förmanat att han skulle vänligen tala med sin hustru som var mycket svag, och när han dit kommit har han tilltalat sin hustru med saktmodiga ord, dock som herr Jöns tyckt med kallsinnighet, sagt åt sin hustru som låg på sängen ”stat upp och följ mig hem”, då hon svarat sig det hon gärna vilja göra, om dess krafter ville det tillstädja, och hon förmå kunde. Efter herr Jöns inrådande stod hon upp, och med gråtande tog sin man i famn och bad honom skulle ställa sig som en äkta man det bör.

Oavsett herr Jöns honom träget bett att han skulle tillika med sin hustru gå hem till föräldrarna gjorde han dock likväl intet, utan gick in till sin svåger Carl Malmström då och hustrun medföljt, fast hon velat gå hem till Nils Bergs föräldrar. Änterligen kom herr Jöns kl 8 om aftonen och der fördröjde till kl 11 om natten och försökte med beveklig och ständigheter som och de närvarande att förmå Nils Berg att komma överens med sin hustru men dertill ville han ej visa sig villig, att man kunde märka att det var av hiertat under vilken tid han vist sig såsom den, vilken intet haft förståndet uti sitt rätta skick.

Emedlertid blev dess hustru så vanmäktig och svag att hon nödgats gå neder i sängen till herr Jöns och lagt sig med herr Jöns hustru och Nils Berg lagt sig med Malmström.  Herr Jöns lagt sig också en stund efter ungefär kl 12.  Sedan herr Jöns lagt sig kom Carl Malmströms hustru och väckt honom upp med begäran och han skulle komma upp i stugan och berättat att Nils Berg skulle vara så svag    att hon intet annat visste det skulle rätt nu skulle vara beställt med honom och medan han sig påklädde kom hon undergången igen och bad honom komma med sig, då herr Jöns henne följt och när han inkommit  låg Nils Berg i sängen såsom sovande men intet visst vetat om sig i sanning varit, varför han honom inte velat uppväcka utan gick neder och lade sig

Om morgonen har herr Jöns frågat Malmström huru han sig sedan om natten förefallit har han svarat att han det övriga av natten han kvidit och sig jämrat

Efter middagen om tisdagen gick Berg tillika med sin hustru hem till föräldrarna. Under den tiden herr Jöns varit hos Herman Person har Nils Berg varit nog ängslig med hans händer och fötter, darrat och skruvat, eljest en gång befunnit, det han då ej haft rätta tankar om sin kristendom, ty han inbillade sig hava nåden hos Gud änskönt han intet förlikats med sin fader och hustru emedan intet detta väl hade han att berätta att  herr Jöns på Nils Bergs hustrus begäran anhålt att magistraten om möjlighet skulle vara med Nils Bergs felaktigheter överseende, vilket och herr Jöns ansökt för Nils Berg moder medan hon är mycket svag till hälsan, som för honom i högsta måtta beder, vilket i protokollet blev influtet

Den 5 ejusdum förekallades borgaren Carl Malmström och tillspordes om han intet har någon underrättelse om det oväsendet Nils Berg skall begått sistlidne månad emot sin fader Herman Persson, svarande att dess hustrus moster berättat att Nils Berg dit kommit och sökt efter sin hustru  och först sökt i sängen därest hon legat, när han henne där ej funnit har han gått i kammaren och sedan när han därifrån utkom, jämrat sig däröver, varest hustrun skulle vara, då Nils Berg tillbaka kommit i stugan har fadern Herman Persson frågat efter sina kläder, då Nils Berg svarat och sagt  varest äro kläderna mina. Sedan de bägge varit båda vid dörren har Herman Persson sagt nu kom han vid mig igen, och skall emedlertid Nils Berg bannat och svurit, men hustrun Brita intet der minnas eller för honom sagt huru han i stugan skall varit, sedan sova de bägge två i mörkret, hon vetandes ej vart de vägen tagit, sedan gick hon neder i stugan till herr Jöns och legat i sängen hos dess piga.

Carl Malmström tillspordes om icke något trätande mellan Nils Berg och dess hustru varit tillförne som berättas senare, att en gång när de begge legat hos Malmström skall Berg vist sig något otålig, då dess hustru avsvimmat, såsom ock dess moder då Nils Berg tagit sin hustru i famn och bett henne giva sig till svars, då de sedan lagt sig till att sova men Berg legat och ängslats eftersom han intet hade någon sömn. Sedan de uppstigit har hustrun om morgonen gått hem och Nils Berg en stund derefter. 

Sedermera har Malmström dit kommit men intet kunnat förmärka något stridigt av Nils Berg. Han intgade ock att han kunnat märka att Berg sig inte ställt mycket kärlig mot sin hustru. Tillfrågades ock Malmström om han hört att Bergs hustru nödgats fly ut ur gården, svarande att det han hört att hon inte längre hint än till Eric Pärssons hushörn, som när intill är beläget, och då som Berg henne tillbakas hämtat med hemdragande, och när de kommit hem i gården som modren kommit emellan då hon undan slagit och hos Jacob Bäck först tagit sin tillflykt, vidare hade han inte att berätta

Pigan Margareta Nilsdotter ifrån Vitån som är Herman Persson upföding dotter, berättade likväl att när Nils Berg kommit hem, har han gått i mörkret och stött sig matt, och när han ätit stod hustrun upp, blåsande elden i ljuset, då tog Nils Berg  och slog sönder något och sedan har Berg gått i säng.

Då ljuset blivit utsläckt men inte vetat om det av sig själv slocknat, Berg sagt. vill då intet gå opp utur sängen, däröver modern gråtit, vetande inte om hustrun själv uppstigit utanför sängen eller ej då de på dörren farit och modern derefter gråtandes hon också hört Bergs hustru, när de ut genom dörren dragit jämmerfullt ropat, då Margareta uppstått och uppblåst elden. Sedermera har och modern ynkandes inkommit och Nils Berg yttrat att med dess hustru intet, då mågen suttit vid spisen, modern satt sig nedan spisen och Berg stått en liten stund, sedan har Berg gått ut. När modern inkommit hade Margareta sett att huden av kinnbenet varit avskruddat och modern sagt att hon i mörkret stött sig vid stughörnet. Sedan gick Margareta ut att söka efter Berg hustru, och hos Jöns Pärsson sökt uti uthuset men inte funnit. Sedan gått till Malmström där mörkt var och ingen eld, havandes ock därstädes Herman Persson och dess systers hustru där inne legat, då Nils Berg litet förr än han ankommit där varit, Margareta då begärt det Herman Persson skulle komma hem till sin hustru som henne utskickat, varpå han begynt stiga opp utur sängen och har Berg henne befalt att söka efter sin hustru, men har Margareta gått hem. Då modern frågat om Herman Persson skulle komma hem, hon har svarat att han hölt uppå stiga upp utur sängen, frågat också om Berg varit därstädes, vartill hon svarat ja, men inte mera efterfrågat, vidare hade intet att berätta

Rådstugurätten tillsporde Berg om han icke nu ville tillstå det han illa gjort, som han utav rannsakningen hört, huru han sig förbrutit, svarande att han gärna vill bedias före om han illa gjort.

 Den 7 ejusdum tillspordes Nils Nilsson, Herman Perssons broder, om han varit hemma stadder när Nils Berg kommit hem om natten den 17 februari, svarade att han legat i sängen vid dörr och sovit men vaknat därutav att dörren blivit stängd, då han sparluckan uppdragit och ingen deraf dem, näml modern och Nils Berg samt dess hustru hört, intet vetandes huru de utgått, ej heller hört något rop eller skrän medan han haver en svag hörsel. Tlllspordes om han varit vaken när Nils Berg hustru gått i sängen och lagt sig hos svärmodern, svarade nej.

Hustru Cecilia Lund, Jacob Bäcks hustru tillspordes om hon hört av det oväsendet, som Herman Perssons son Nils Berg sin fader skall hava tillfogat den 17 februari, svarade att hon hört att Herman Persson om natten skall kommit blodig på Stadskällaren och sagt ”si huru jag är hanterad av min son”, men intet hört att Herman Persson bad de närvarande, att de skulle gå hem och taga honom i förvar, eljest skulle han dräpa var enda människa.

Tillfrågade huru Nils Bergs hustru sig utlåtit när hon om natten till henne inkommit, svarade det hon sagt ”si så är jag av min man hanterad”, havandes ingen mössa på sitt huvud utan allenast utslaget hår, begärandes få ligga der över natten, men om morgonen bortgått med sin syster Christina, berättandes ock det Nils Bergs hustru sagt att han slagit sig men intet för vad orsak.

Tillfrågades om Nils Bergs hustru berättat att Nils Berg slagit henne i stugun eller förstugan, svarade att hon sagt att han henne sparkat i stugun och slagit, då hon undsluppit hon har kommit till Jacob Bäcks hustru och med henne i stugan legat, Om morgonen bad Jacob Bäck hustru att han skulle gå till svärmodern, och säga att Nils Bergs hustru skulle vara hos henne stadt, vilket han och gjorde, då modern däröver blivit glad, vidare hade hon intet att berätta

Nils Berg tillfrågades vad ord han sagt åt borgmästaren när han om samma natt med fadern uti dess hus kom, och borgmästaren honom föreställt hur oförsvarligt han skall sin fader hanterat, då han honom om natten på Stadskällaren var blodig sittande funnit och honom tillfrågat vem honom sådant tillfogat, har han svarat min son. Då har Nils Berg pekat på köks tröskulen och sagt ”Därest är stocken, hugg av mig huvudet”, varpå borgmästaren svarat ”det kommer en annan att göra , men mig inte”t. Nils Berg ursäktade sig och förebar att han det intet kan minnas.

Emedan ingen vidare upplysning kunde ernås stannade Magistraten efter enhälliga vota i följande beslut

Alldenstund borgaresonen här i staden Nils Berg i anledning av vad dess egen fader Herman Nilsson berättat, samt de edligen däröver avhörda vittnens intygande, vilket föregående rannsakning vid handen givit, skall slagit sin fader i munnen så, att han där av blivit blodig, derföre  han allenast uti strumporna, byxorna och skjortan nödgats taga sin undflykt utom gården där han legat, (viken näst intill rådstugan är belägen) på Stads källaren varest han sett eld uti fönstret, ty prövar Rådstugurätten skäligt i följe av appendix till lagboken samt det 3 kap eodem titulo St(rafflagen) honom Nils Berg till döden dömd, vilket dock Höglovl Kungl och Riksens  uti nåder och höggunstig diudiktion  i djupaste underdånighet och ödmjukhet underställas. Actum et supra

Källa: Luleå stads domböcker A1a:9 1734-35

Fotnot:

Rådhusrättens ledamöter var borgmästaren Lars Barken och rådmännen Paul Ström, Eric Kråka och Johan Hahn samt vice rådsnotarien Johan Salander

Dödsdomen blev aldrig verkställd och Nils Berg verkar ha tillfrisknat. Han står sedan som borgare, gift med Juliana Malmström (1706-1743) och fick fem barn, varav två dog i tidig ålder. De övriga var Carina Berg 1735-1814, Maria Berg, f 1738-, och Greta Berg, f 1742. Hustrun Juliana var dotter till Anders Malmström och Catarina Hansdotter Gran

Nils Berg dog av bröstsjuka 1766, 76 år gammal, och Juliana Malmström dog 1743, kort efter sista barnets födelse, 39 år gammal. Han ägde då en gård i staden, bebyggd med en stugbyggnad bestående av sal och förstuga. Han ägde även en fiskebod vid Udden och en kåltäppa i Svartholmen

Fadern Herman Persson dog 1840. Han står som handelsman och ägde en gård bestående av en halv tomt samt en åkertäppa i Svartholmen och en ko mm. Han var gift med Margareta Sund och hade barnen Nils Berg, Erik, f 1799 och Brita f 1703

61  Carl Malmström, 69  Nils Berg, 81  Comminister Jöns Hernelius