Utdrag ur 1865 års brandordning för Luleå stad

Första capitlet. Hvad till förekommande af eldsvåda iakttagas bör:

§ 1 Var och en vare förpliktigad att så varsamt umgås med elden så att våda uppkomma kan.  Förbjudet är att brinnande ljus lämnas utan vård eller att överlämna sig åt sömn innan eld eller ljus blivit utsläckt. Om det nattetid skulle behövas ljus, skulle det ställas i ett käril fyllt med vatten

§ 2 Ingen må vara tillåten at bära bart ljus i stall, lada, uthus eller på vindar eller röka tobak på nämnda ställen

§ 3 Utan tillstånd må ingen avlossa skott, kasta raket, svärmare eller avbränna annat fyrverkeri

§ 5 Inom boningshus må ej å vindar eller rum uppläggas förråd av hö eller halm eller andra ämnen som lätt kan fatta eld såsom beck, tjära, terpentin, svavel, salpeter, näver mm

 § 7 Bagare, bryggare, färgare m fl böra vintertiden om nätterna hålla en murpanna eller ett större käril fyllt med vatten. Gårdsägare böra vid stark torka ha i varje kök minst ett ämbar med vatten.

Andra capitlet Om skorstenars sotande

§ 9 Staden skall avlöna en inom staden bosatt sotare som på eget ansvar verkställer sotning i alla skorstensrör eller pipor

Tredje capitlet Om Brandvakt

§ 11 Brandvakt skall bestå av minst 4 män, av vilka tvenne varje natt skola ombesörja vakthållning. Från 1 september till 1 maj börjas kl 10 om aftonen och slutar kl 4 om morgonen

§ 12 Brandvakt, som nattetid genomgår stadens gator, skall en gång varje timme och i hörnet av varje gränd med vanligt väktarerop tillkännagiva timmarna. När brandos, stark rök, gnistor eller andra tecken till våda visar sig, skall utforskas rätta orsaken därtill och när verklig fara är förhanden, utan minsta tidsutdräkt med larmtrumma, anskri och eldrop samt klappande på portar och luckor, väcka de i husen boende och bege sig till tornet för att klämta.

§ 15 Försummar brandvakt att inställa sig till tjänstgöring eller kommer han på vakt av starka drycker överlastad eller sover han på sådan vakt eller på annat sätt är försumlig, miste första och andra gången en månadslön och varde tredje gången från tjänsten skild.

§ 16 Brandvakten åligger ock att under vintertiden ständigt hålla öppna och med buskar och stakar beteckna tvenne brandvakar på vardera södra och norra sidan om staden.

Fjerde capitlet Om brandsyner

§ 17 Brandsyn skulle årligen hållas, på våren före slutet av maj månad och om hösten före slutet av september

Femte capitlet Om stadens brandredskap, befälet vid dess handhafavande och bruk vid eldsvådor, samt befallandes och lydandes skyldigheter

§ 21 Staden skall på allmän bekostnad i brukbart och gott skick ständigt underhålla brandredskap, nämligen: Trenne slangsprutor med tillbehör. 4 handsprutor, ett större och ett mindre brandsegel, två byggnadslinor om tjugo famnar, ett vattenkar, tio läderämbar, tvenne större brandstegar, tvänne större brandhakar med lyftare, sex slipade yxor, tvenne järnstörar, tvenne isbillar, sex järnskyfflar, sex vattenkastare, sex släckviskor eller svabbar, tvenne större handlyktor mm. Allt förvaras i en lokal, vartill nycklar bör finnas hos borgmästaren, brandmästaren, stadstjänaren på rådhuset och hos en spruthuset närmast boende.

§ 22 Varje gårdsägare bör vara försedd med en handspruta, helst av koppar eller järnbleck, en brandstege, en brandhake, en vattenså med stång, ett ämbar med grep, en vattenkastare, en svabb och en handlykta mm

§ 23 o 24 Varje gårdsägare som har häst skall, då eldsvåda utbrutit genast inställa sig för vattenkörning. Den arbetskarl eller tjänare som till elden framför den första tunnan eller karet fyllt med vatten, bekommer 4, den andre 3 och den tredje 3 riksdaler.

§ 26 Staden indelas i trenne sprutlag med en brandmästare, en vice brandmästare, tvenne strålförare, en tillsyningsman och tvenne sprutlangare, vilka helst skulle tillhöra sadel-eller skomakaryrkena. Dessutom förordnas till varje sprutlag personer till pumpare, slanghållare, vattenösare och hantlangare

§ 27 Brandmästaren skulle vara huvudman och anförare för hela sprutlaget.  Vice brandmästaren skulle vid första tecken på eldsvåda infunna sig vid spruthuset för att följa sprutan till elden. Tvenne oförskräckta män skulle som strålförare föra slangröret vid vådeld, skiftesvis avlösande varandra. Pumpare, slanghållare, vattenösare och hantlangare skulle skyndsamt begiva sig till spruthuset för att under tillsyningsmannens anförande framskaffa sprutor och bla bära vatten från ankommande vattentunnor mm

§ 29 Sprutmönstringar skulle hållas tvenne gånger om året

§ 30 i staden skulle jämväl finnas en bärgningscorps som bla skulle vidtaga åtgärder för att med största skyndsamhet och om möjligt utan att skada uttaga och till lämpliga ställen fortskaffa och vårda vad bärgas bör. Häri ingick även att ta hand om kreatur

Sjätte capitlet Om vådeld

§ 32 då vådeld yppas åligger det brandvakten att genom klämtning i tornklockan sådant tillkännagiva.

§ 33 Då eldsvåda nattetid eller under mörker uppkommer bör de som bo i grannskapet och närliggande gator eller omkring de ställen där vattenhämtning sker, i fönstren tända ljus så att mörkret ej må arbetes fortgång förhindra

§ 35 Till förkommande av eldens vidare utbredning kan högsta närvarande brandbefäl ge befallning om nedrivande av ett eller flera hus.

Mer om brandväsendet i Luleå står att läsa i Arvid Mobergs bok ”Fågel Fenix – Bränder och brandförsvar i Luleå” som utkom år 1966