Höstglimt från Luleå skärgård

Borgen

Vinden vilar, stilla vatten

återspegla skärens fägring

dubbelt skön,

holmen, ön

höja sig i höstlig hägring

som i andakt inför natten

Sparsamt, ljudlöst falla flikar

gyllenfärgade och röda

strålande,

målande

emot markens vissna gröda

och mot skärets många vikar

Tiden ilar, solen svinner

månen visar sig på fästet

guldmynt lik.

Mot en vik

trippar ärla omkring nästet

som hon icke mera finner

Årets afton underbara

ännu dröjer du en aning

denna höst,

skänker tröst.

I en snabb och trolsk omdaning

samlas tyst vår sångarskara

McFischer

Norrbottens-Kuriren 17 oktober 1953