1.

En olyckshändelse jag nu vill skrifva,

om tvenne män som grafven funnit har,

om ni vill höra tal om dessa männen,

så må ni bedja Gud vid deras graf

13.

Ack Herre Gud du som vet å vår fader,

hjelp ock att han må vinna himmelen,

vår Gud, vår Gud som nu så hastigt bådar,

se till han nu, förlåt han all sin synd

2.

Den sextonde i tionde det hände,

de skulle ut att taga sina nät,

men kanske det var inte Gud behagligt,

att resa ut på sönda'n, tror ni så?

14.

Vi må ju nämna om de männens hembygd,

var ifrån Brändön som ni alla vet,

ty kanske släkt och vänner nu vill höra en

liten sång som jag nu sjunga vill

3.

Det står i Herrens hand hur händelsen gått hafver,

om intet folk var med att hjelpa dem,

nog skall vi tro att Herren Gud dem ropte

och troligt var allt medan lifvet satt.

15.

Björklund efterlemnat tvänne systrar,

som bedja Gud om broderns hädanfärd

och många gånger dom få ha till minne

att sjön blev broderns sista hvilograf

4.

Det var nog svårt om man sig rätt betänker

att döden se för ögonen på sjön,

men har man Herren till sin vän och broder,

så har ock Herren rum och kronan klar.

16

Den resan som nu dessa män skull göra,

var ut till sjön som alla kan förstå,

jag kan ej veta huru långt de hunnit

tills hafvet blifvit deras öfverman

5.

Nog skall vi tro då båten lades neder,

och döden trädde in i deras syn, '

att lit till Herren rop kahända många,

alls annan hjälp på böljan ej det var.

17. 

De foro ut att söka dessa männen

för att få se om båten syntes till

och lika dant att tajjen de neten

som dessa man fick sätta lifvet till.

6.

Om dessa männen vill jag namnen nämna,

var Johan Börklund 66 års man,

som efterlemnat trenne unga söner,

som sorgen bär blott för hans svåra graf

18. 

Båten den blef hittad andra dagen

men inga män som båten hörde till,

för sent, för sent att hjelpa dessa männen

nu hafvet blifvit deras graf

7.

Ett vill jag säga, barn till den förstnämnde,

nog må ni bedja Gud om Eder far,

om nåd han får utaf den gode Herren,

kanske han körer Eder arma bön.

19 

Men har dom funnit Herren uti nöden

så skall vi tänka att det blir en dag

att uti himmelen få en gång träffas

Gud gifve att det vore sanningen.

8.

Se'n må vi börja nämna om den andre,

som heter Johan Petter Bergström,

hans ålder var blott 38 år, hän hunnit,

men döden så han fick på denna färd

20. 

Ej någon lilja tror jag der upprinner

ej någon blomma pryder deras graf,

endast vågorna som gå och komma,

så svårt att tänka uppå deras graf

9.

Nog är det svårt för oss skall mänskor tänka,

ej far, ej mor, blott fem små barn vi är,

men Herren Gud måst hjelpa oss, som andra,

hur svårt det är att mista far och mor.

21.

Och gifve Gud de gångna nu fått hvila

hos dig vår Gud som bor i himmelen

som låter se att när som bäst vi lefvat

du hädan tager oss af jorden här.

10.

Nog är det svårt att mista far och moder,

inom ett år, skall vi nu tänka oss

och fadren som vi aldrig fick se döder,

blott böljan blå fick bli hans graf

22.

För syskons kärlek och till barnens minne

har jag upptecknat denna lilla sång

och kanske någon mera nu ville höra

och gömma något ord af denna sång.

11.

En bror har Bergström, äfven fyra systrar,

som sorgen bär blott för sin broders död,

och far och mor han äfven nu har lämnat,

som sorgen bär intill sin lefnads slut

23

Förmågorna att dikta denna visan

den måste vara liten som han är blott

ett minne vill jag nu beskrifva

om den stora händelsen som skett

12.

Fadren kan nog bön till Herren sända,

blott för sin son som denna döden fick,

ty fadren han har Herren till sin broder

ock böner ber han för sin käre son.