Den inre vattenvägen till Luleå stad gick genom Lulsundskanalen. Landhöjning och uppgrundning hade gjort det allt svårare att komma fram den vägen. År 1872 beslutade stadsfullmäktige i Luleå att kanalen skulle rensas upp på en sträcka av 800 alnar. Bredden skulle bli sex alnar och djupet 3 ½ fot.

Byarna Björsbyn, Bensbyn, Brändön, Smedsbyn, Brobyn och Vibbyn m fl lovade ställa upp med häst- och mansdagsverken och med penningbidrag.

Byastämma hölls i Brändön den 24 mars 1872 under ledning av byaåldermannen Olof Isaksson och med deltagande av C. Asplund från Luleå stad. Frågan hade väckts om hur stort antal häst- och mansdagsverken som byamännen var hugade att delta med i kanalens uppgrävning. Sedan kostnadsförslaget blivit föredraget och efter någon diskussion beslöts att

"Brändö byamän skulle i anseende till den fördel som genom detta arbetes utförande dem tillskyndades och emot det att de undsluppo alla kontanta utgifter att så snart order om arbetets påbörjande till Byaåldermannen ingår, inställa sig å behörig ort och tid samt, utan någon ersättning för dess del, deltaga i förut omförmälda arbetets utförande, till här nedan antecknat belopp vid äventyr, att den eller de som från arbetet utebliva skola vara förbundne att efter gällande dagsverkspriser kontant ersätta det bristande i nedannämnde åtagande, nemligen:" (Se tabell nedan)

Arbetet skulle påbörjas den 1 juli 1872 och deltagarna från Brändö by uppmanades att inställa sig med 10 man om dagen, Varje man skulle vara försedd med spade och en del även med järnstör. Om arbetsskyldig icke infann sig skulle lejt arbetsfolk antas på den försumliges bekostnad.

Alla utlovade arbeten tycks inte ha blivit utförda och i Luleå stadsfullmäktiges protokoll från år 1872 finns uppgifter om försummade dagsverken vid Lulsundet från bl.a. Brändön.

År 1875 breddades Lulsundskanalen till 20 fots bredd som gjorde det möjligt att trafikera farleden med propellerjärnångfartyget Altersund som sedan en gång i veckan gick mellan Luleå och Brändöörarna