1934 – En tragisk drunkningsolycka

  År 1934 omkom Peter Adolf Pettersson i Brändön genom en drunkningsolycka. Han var bror till min farfar Axel Palmgren och hade två döttrar, Edit Petterson, som nu bor i Öjebyn, och Emma Pettersson, som nu vistas på Malmuddens äldreboende. Kvar i Brändön finns Emmas son Ove Pettersson.

Petter Adolfs brorsonen Hjalmar Palmgren (min farbror) skrev då nedanstående rader.

En drunkningsolycka inträffade i går i Bernäsfjärden i Brändön, då 80-årige arbetaren Petter Adolf Pettersson från Brändön, vilken vid tillfället var sysselsatt med att vittja sina abborrmjärdar, omkom. Han återfanns livlös i sjön drivande undan vinden med en fiskeeka. Pettersson begav sig hemifrån vid halvåttatiden på morgonen till en bonde i Örarna för att hämta mjölk åt sin familj, på vägen ned till sjön besökte han sin broder och stannade där i 30 minuter. Vid halvtolvtiden begav sig den drunknades broder och en av hans söner ned till sjön for att avprova en motor, varvid de upptäckte en eka utan bemanning drivande på fjärden. De foro genast dit och återfunno den drunknade för om ekan hängande fast i denna med repet från ett i ekan befintligt abborrmjärde. Mjärden var försedd med dobb (vakare) och repet ifråga hade troligen snott sig omkring hans ben och där åstadkommit olyckan genom att hindra den gamles redan förut befintligt nedsatta rörelseförmåga. Mjärden var tom, i ekan återfanns mjölkflaskan, mjölken och en del abborrar i en hink, varav tros att den omkomne troligen innan olyckan inträffade vittjat ytterligare några av sina utsatta fiskeredskap.

     Den omkomne var vid återfinnandet fullkomligt kall och livlös och de gjorde försök med uttömmande av vatten och konstgjord andning etc men det lämnade inte nåt som helst resultat.

     Landsfiskalen i Gammelstaden och Dr. Georg Wadenius underrättades omedelbart om det skedda och landsfiskalens biträ- de och Dr. Wadenius anlände till byn strax efter sedan man å flak- vagn forslat upp liket efter den drunknade.

     Dr Wadenius konstaterade att den omkomne drunknat och fann inga yttre skador å liket, om man härvid bortser ifrån två mindre skrubbsår i pannan samt en lindrigare kontuision å vänster knäled. Den omkomne var född den 15 januari 1855 och sörjes närmast av maka och två vuxna barn samt syskon.

Överraskande nådde oss sorgebudet om jordarbetaren P.A. Petters- sons i Brändön oförväntade bortgång. Vi kunde först knappast fatta att den var verklighet, ty även om nu den bortgångnes axlar tyng- des av en börda av nära 80 levnadsår så var han dock alltid beskärd en god och osviklig hälsa in i den sena ålderdomen samt i besitt- ning av en sällsynt verksamhetslusta och energi.

     Pettersson föddes i Brändön den 15 januari 1855 och bebodde vid dödsfallet sin lilla anspråkslösa hemgård i byn, ett typiskt gammalt Norrbottniskt arbetstjäll. Han föll aldrig för frestelsen att i sina många hårda prövningar i livet byta vistelseort. Han älskade byn och bygden och stannade där.

     Sin huvudsakliga utkomst fick han genom jordarbete hos ortens jordbrukare och få om några alls äro de bönder i byn som icke anlitat honom som dagsverkare uti vändning av tegar med spade, dikesgrävning, vändning och skogsavverkning m.m. Hans arbets- förmåga var stor och han sparade sig aldrig. Hans både rättframma och försynta sätt lände honom många både varaktiga och goda vänner, vilka heller aldrig försummade att besöka den gamle och skänka honom en pratstund då och då.

     Nu är han borta. Många av hans vänner äro kvar och känna sak- nad. De hade gärna velat bli förberedda på sin väns bortgång, men försynen ville annorlunda.

     Pratstunderna vid hemmets härd hos den bortgångne voro inga- lunda några ynnestbevis enbart för den gamles del. De voro å ömse håll efterlängtade och utgjorde rofyllda moment i tillvaron. Petters- son förblev ständigt en konservativ om ock städse något sökande kristen. I sin vandel var han redbar, plikttrogen och strävsam och med hans bortgång ändades ett verksamt liv, vars himmelska and- liga numera dock endast i någon mån skönjas i byns uppodlade vidder där hans armar grävt och hans panna svettats. Vi tacka honom för vad han var för oss, han kunde bibeln och Rosenius skrifter, tolkade djupa elitiska tankar av Lektor Waldenström.

Vid P.A. Petterssons grav den 3/6 1934 lästes följande:

Vår gamle vän nu har du nalkats den plats du nu i ro får vila ut,

Nu har din heta panna svalkats av dödens kalla hand. Din kamp är slut

Att himlens solighet må bli din lön för vad du gjort åt oss. Det är vår bön.

Du kom till oss när drivan höjde sig under stugans fönsterkarm.

Du stannade en tid, bröt bygd och röjde med dubbel möda höll du härden varm

Böjd var din rygg och trött din gång när du en dag for bort vid böljans sång

Den bygd du bröt skall länge grönska sen minnena här vid din grav förgår

och mången skall länge önska med ett förtroligt ord dig kunna nå,

men aldrig skall ditt öra nås av ljud i dödens famntag om ej genom dig.

Så vila då bland tysta vänner uti den tempelgård du älskat mest,

där börda icke mer du känner och dit du icke flyttat såsom gäst.

Må livets gåtor för din själ stå klara, din hembygds grönska skall ditt verk bevara.