1814 – Saxskärs krononybygge

År 1814 den 16 augusti gjordes uppmätning och skattläggning av Saxskärs krononybygge. Strandkanten hade dock uppmätts redan den 13 maj då isen fortfarande låg kvar.

     Närvarande var nämndemännen Lars Henriksson från Smedsbyn och Eric Sundström från Persön, bonden Pehr Johansson från Hindersön samt brändöborna Johan Nilsson, Anders Andersson, Jacob Andersson och Hans Hansson.

     Brändöborna hade redan år 1812 ansökt att få lägga Saxskärs lägenheter under sina hemman emot att betalade 1/16 mantal i skatt och ränta och utan att erhålla några frihetsår.

     Pehr Johansson tillkännagav att han sålt Saxskärs nybygge till lösa karlen Anders Olsson i Råneå, men att det inte fanns någon lagfart på detta.

     Brändöborna anmälde att de var villiga att, i den händelse deras tidigare erbjudande inte antogs, ansvara för den skatt och ränta som lägenheterna kunde bli åsatta. De anhöll att förrättningsmännen inte bara skulle utröna om det fanns odlingsbara ställen på ny- bygget som var tillräckliga för en åbos framtida utkomst. De ville också att det skulle undersökas om inte värdet av det arbete som Pehr Johansson lagt ned blivit upptaget för högt i kronobefall- ningsmannen Rönmarks beskrivning från år 1813.

     För att styrka det senare ingav de en ödmjuk och väl formulerad skrift där man ifrågasatte om det utförda arbetet var överens- stämmande med de rätta förhållandena och rätt värderat jämfört med dagens priser. De ansåg att Pehr Johansson uppgett sig ha lagt ned ett alltför stort antal dagsverken för upptagning av avlopps- diket från tjärn på östra eller norra sidan av Estersön (Estelsön). Diket hade upptagits av Smedsby byamän, som före Pehr Johans- sons tid nyttjat ön till fårbete och då grävt diket för att få ett ymnigare bete. Pehr Johansson hade lagt ned högst två dagsverken på att rensa upp diket.

Härefter företogs uppmätning och taxering som avslutades den 17 september.

Saxskäret

Estelsön

Fisket efter vanliga mindre fiskeslag och säl invid de nybygget liggande öar, holmar och grund är förmånligt, men i övrigt gives ej andra förmåner än de som av ovan beskrivna lägenheter kunna hämtas.

     Avståndet till närmaste avsättningsort, Luleå stad, är 3:ne mil och till Landskyrkan 3 ½ mil.

     Nybyggets femtonåriga frihet upphör med 1819 års utgång enligt tillståndsbrevet den 19:e november 1804, givet åt Pehr Johansson i Hindersön.

     Utav föregående beskrivning kan alltså inhämtas att lägen- heterna är av så klen och inskränkt beskaffenhet att ett nybygges anläggande därav, och med bestånd i framtiden och en åbos utkomst inte kan förenas.

     Att detta förhållande inte blivit fullkomligt uppdagat vid de tidigare besiktningarna ansåg förrättningsmännen bero på bl.a.

· att åkerjorden, om den bör kallas så, är så mager och usel att den inte kan löna besåningen förutan ett ymnigt gödslande varje år.

· att ett slikt gödslande naturligtvis inte kan åstadkommas genom den obetydliga boskap som kan födas med höskörden, om det sam- tidigt skall vidmakthållas så mycket åker som erfordras för uppehälle för det minsta hushåll.

· att höet endast räcker till 2:ne kor och inte till varken någon mindre boskap eller häst.

· att de ängslägenheter som finns är till större delen i avtagande beskaffenhet samt slutligen

· att inte några nya ställen, förutom de befintliga, kan förädlas till äng.

Förrättningsmännen fann det högst påtagligt att det var en orimlighet att där anlägga ett nybygge, som kan äga bestånd i framtiden. Men eftersom skattebönderna i Brändön, som "av fordno" innehaft marken, erbjudit att betala mantalsskatt, så upprättade förrättningsmännen förslag till det skattetal som belöper på inägorna. Dessutom gavs ett förslag till ränta på återstoden av den användbara marken.

Projekt till skattläggning å Saxskärs nybygge