År 1762 den 14 juni inställde sig lantmätaren Anders Bergström i Brändön för att förrätta den ägofördelning i åker och äng som några år tidigare påbörjats av lantmätaren Esaias Hackzell, men som avlidit detta år.

   Lantmätaren framhöll för byamännen nyttan av storskiftesdelningen och påpekade att den borde efterlevas i både åker och äng. Detta hade även häradsrätten slagit fast i den överenskommelse som träffats den 19 maj 1758. Bönderna ville emellertid inte bifalla denna överenskommelse, utan ansåg att det beträffande ängarna inte lät sig göra på grund av en årlig ojämn uppgrundning samt att ängarnas beskaffenhet ändrades genom skogsväxt och den så kallade skärpan (översvämning av saltaktigt vatten som gjorde att växtligheten försvårades under flera år). När det gällde åkern så hade man redan sina tegar i någorlunda stora stycken och i områden med olika jordmån. Om man genom stor- skiftet skulle behöva byta bättre jord mot sämre skulle det medföra att en del av byamännen i framtiden skulle få en brist i såväl åker som äng. Byamännen förklarade sig vara nöjda med att få behålla sin gamla åker till så stor del som svarade mot skatten (mantalet). Överskjutande delar kunde avstås till dem som fått för litet.

När det gällde läget av de olika skiftena kom man "i vänlighet" överens om följande:

Åkern befanns innehålla 11 tunnland och 12 ½ kappland av 1:a graden, 10 tunnland 26 kappland av 2:a graden och 10 tunnland 20 5/8 kappland av 3:e graden.

   Byamännen kom överens om att jord av 1:a graden skulle förhålla sig till jord av 2:a graden som 5 till 7. Mellan 2:a och 3:e graden var förhållandet 7 till 9.

   Efter omräkning blev summan av åkerjorden av 1:a graden = 25 tunnland 1 kappland. Denna areal skulle fördelas efter skatt, varvid var och en skulle erhålla (bråkdelar av kappland är ej medtagen i nedanstående tabell)

Åkrarna och områden som var lämpliga för uppodling fördelades mellan byamännen i enlighet med ovanstående tilldelningslängd. Byns åkrar och tegar upptas under följande namn:

Gårdsgärde, Storåkern, Tisteltegarna, Stugutegharna, vid Mårtensgården, Skogsgärdet, Tärngärdet, Ögärdet, Lillåkern, Skinnargården, Kärngärdan?, Lillgärdet, Uplandet, Kringgärde, Bysgärde, Öngärde, Nylanda, Tierngärde, Kalvgärde

Ängarna vid åkergärdena och de samfällda ängarna uppskattades ge 10 15/32 Palm hö och fördelades efter skatt. En del större ängar delades upp i flera fall, (delområden), som sedan skiftades mellan bönderna.

Beskrivningen upptar följande ängar:

Stenängen, Vallängen och Ön, Pottängen, Övallen (Öhn Wallen), Degerängen, Mjösundsängen, Tvärtegarna i Holmsundet, Holmen, Granden, Uddvallen, Uddängen, Björkängen, Mätängarna, Getstranden, Yttre Kråknäsviken, Inre Kråknäsviken, Stranden Svinörviken, Skogsängen, Stenreven, Mickelsgrunde, Inre Nävagrund, Notören, Klösstranden, Harasundet, Laduviksstranden, Storskärsgrundet, Storskärsstranden, Lillskärsstranden. Spålstranden, Långörn, Skallören, Sigfridsön (Sifrisöhn), Östra sidan om Bodön, Västra sidan om Bodön och Kilen

Delningsbeskrivningen är daterad Brändön den 9 juli 1762 och underskriven av Anders Bergström.

Delningen fastställdes av Luleå Häradsting den 19 februari 1763,