1787-1802    -    Avvittringen

Avvittring var en lantmäteriförrättning för att bestämma gränsen mellan enskild mark och den mark som tillhörde Kronan. I kustlandet synes byarna sedan lång tid tillbaka ha hävdat inte bara inägorna utan även vissa områden i skog och mark. Avvittringen blev här mer en fråga om gränsdragningen mellan byarna och ett konstaterande av hur mycket mark byn innehade.

För varje helt mantal skulle vid avvittringen tilldelas ett visst tunnlandstal mark. Detta kunde uppgå till mellan 700 och 1400 tunnland beroende på markens godhetsgrad. Om något hemman eller byalag hävdade ett större område än som skulle tilldelas enligt tunnlandstalet, kunde det få behållas mot erläggande av en särskild s.k. ökeskatt.

I Brändön påbörjades avmätningen för avvittringen den 26 april 1787 av lantmätaren Gustav Winblad von Walter. Samtliga jordägare var närvarande för att "lämna den upplysning och handräkning som vid förrättningen fordras kunde"

Förrättningen fortsatte den 6 september 1788 med uppgående av gränserna och avmätning av impedimenterna (oduglig mark mm) samt avslutades sedan den 13 i samma månad.

Enligt jordeboken skattade Brändö by för 4  47/128 mantal, uppdelade på följande  delägare:

Bya n:o

 

Mantal

Tunl

Skjäl

1

Anders Andersson

1/4

2

-

2

Jöns Andersson

3/16

1

4

3

Per Persson

5/16

2

4

4

Jöns Persson

39/128

2

3½

5

Mårten Jacobsson

9/32

2

2

D:o

Johan Jacobsson

3/16

1

4

6

Änkan Maria Hans Dotter

63/128

3

7½

7

Nils Johansson

21/64

2

5

7

Erik Johansson

21/128

 

 

8

Hans Hansson

57/128

3

 

D:o

Nils Hansson

 

 

 

9

Lars Jacobsson

5/16

2

 

10

Johan Olofsson

39/128

2

 

11

Jacob Ersson

11/64

1

 

12

Per Jönsson

7/32

1

 
D:o Anders Jönsson 7/32 1  
  Summa 4  47/128 34  
 

Anm: Uppgiften om antalet skjäl för vissa fastigheter går ej att tyda i originalakten.

Avvittringsakten ger följande upplysningar om Brändö by:

Från Lule Stapel-Stad ligger Brändö By 2 Mil och från Lands-kyrkan 2 1/4.

Åkren består i denna By mäst af grof Sandmylla, fri från frost, men ganska svag til afkastning, så at då ett medium tages i goda och svaga år, kan den föga gifva öfver  3 1/2 korn.

Ängarne äro icke häller särdeles bördige, de bestå mäst af Sjöstränder, som hafs-floden ofta öfversköljer, hvar af förordsakas salt-acktiga skärpor, som på flera år gifver ganska liten afkastning.

Humlegårdar finnas icke till någon betydenhet anlagda.

Fiske idkar denne Bys Jordägare, rundt omkring ön, och uti de där intil belägna hafsfjärdar, efter Sik, Harr, Abbor, Gädda, Id, Lake, Löja och Nors, samt efter Strömming uti skärgården. Detta har af ålder varit räknadt för det förmonligaste Fiske inom denna Sockn, men säges nog aftagit i sednare åren.

Till förne hafa Byamännen haft 3:ne Sqvalt-Qvarnar, ungefär 1/4 Mil i S.S.O. från Byn, på östnorra sidan af byn, men är nu aldeles ur gång, för vattnets aftagande.

Tjära tilvärkas äfven, dock ej till någon myckenhet.

Markens beskaffenhet och areal framgår av beskrivningen till kartan. Här återges endast totalsummorna av respektive ägoslag.

Nr

 

Duglig mark

Oduglig mark

 

Brändön. Denna Ö består af Sandig och Steril jordmån, svagt mulbete och inga särdeles tilfällen till upodling. Skogen är mycket utödd med vådeld, så at föga något timber finnes, endast dugligt till vedbrand och gärdsel.

Tunnland:kappland

Tunnland:kappland

1

Åker

38: 2 1/8

 

2

Äng

137: 25 3/8

 

3

Upodlingar å oskift mark, dels åker och dels äng

56: 5 1/4

 

4

Myror, dugl till mulbete

28: 8

 

5

Berg som äro kala och ganska ringa beväxt med Skog

 

123: 4

6

Sjöar

 

30: 16

7

Odugl. Myror

 

17: 30

8

Skog

2087: 19 1/4

 

 

Siffrisön är af samma beskaffenhet som den förra

 

 

2

Äng

14: 1

 

5

Berg

 

22:16

8

Skog

331: 13 1/2

 

 

Strapön, här finnes timmer, jordmån är steril

 

 

8

Skog

118 :20

 

5

Stenig strand

 

9: 23 1/2
 

Södra Landet. Här finnes godt mulbete, hvarföre Jordägarne äfven äro föranlåtna bruka Fäbodar och beta boskapen, ända från våren tils ängarne om hösten blifva afbärgade. Skogen är nog uthuggen, så at ganska litet Timber finnes, men kan genom sparsam hushållning bringas til  växt

    
2

Äng

 275: 4 3/4  
3

Upodling

 9: 3  
4

Betes Myror

 45: 25  
5

Berg

   62: 24
6

Sjö

   11: -
7

Odugl. myror

   34: 29
8

Skog

 1715: 25  
 

Bodön, på denna Ö finnes tilfälle til upodling och någorlunda mulbete, föga något timber, endast dugligt til gärdsel och vedbrand

    
 

Åker

 -: 22 1/8  
2

Äng

 124: 4 1/2  
9

Mörholmen och Matskäret

   11: 6
8

Skog

 716: 30 7/8  
 

Skären

    
2

Äng

 87: 6 3/4  
8

Skog

 113: -  
 

Summa

 5899: 25 323: 20 1/2

Summa summarum 6223 tunnland 13 1/2 kappland

"Jöns Nilsson i Pärsön innehar enligt Commissionslandtmätare Håkanssons, år 1785 uprättade Storskiftes Charta och Beskrifning, 8 tunnland 10 kappland urfjälls äng.

Enligt Luleå Lofl. Härads Rätts Utslag af den 9 November 1754 och 17 januari 1769, jemte Konungens Befallningshafvandes Resolution af den 20 October 1786, tilkommer några af Pärsö Byamän, en mulbetets tract innom Brändö Bys Rågång, Ökholmen kallad; Den är å Chartan betecknad med N:o 10 och 11 och innehåller 80 tunnland 2 kappland Skog, samt 10 tunnl. 2 kpl Äng."

Detalj ur avvittringskartan från år 1787

1801 - avmätning av holmar, skär och klippor som vid den tidigare mätningen "blifvit förglömda"

Alla öarna och skären som hörde till Brändön hade inte tagits med i den första uppmätningen. Lantmätaren Mats Boström upprättade därför år 1801 följande tilläggsbeskrivning.

Nr

 

Duglig mark

Oduglig mark

3

Svartön, beväxt med små risgran på bergländig och stenbunden mark

23: 12

 

4

Dito, berg och stenstränder

 

50:24

5

Stångholmen, af enahanda beskaffenhet med Svartön

29: -

 

6

Dito stenstränder

 

28: -

7

Hamnön, stenbunden och mosslupen, beväxt med små odugl. risgran, endast dugligt til vedbrand. som skogen å Svartön

31: 12

 

8

Dito berg och Stenstränder

 

62:   4

9

Dito oduglige Myror

 

23:  8

10

Dito Sjöar

 

3:  4

11

Nagelskäret, bestående af små risgran, endast til vedbrand duglig, på stenbunden och mosslupen mark

12: -

 

12

Dito Stenstränder

 

19: 20

13

Dito Myror

 

2: 16

14

Indre Hamnön, mästadels kalt, utom några små Alderbuskar här och där beväxt

 

4: 28

15

Yttre Hamnön, af samma beskaffenhet med föregående

 

2: 20

16

Svartgrundet, aldeles kalt

 

-:  8

17

Enagrundet, dito

 

-: 20

18

Hamnögrundet, dito

 

1:  8

19

Gråskälahällan - Dito

 

-:  8

20

Fjuksögrundet - Dito

 

-: 12

21

Björkskäret, med små granbuskar beväxt, odugligt

 

1: 20

22

Skeppaskäret, af samma beskaffenhet

 

2:  8

23

Tvigrenaörn - Dito

 

4: 12

24

Rönörn - Dito

 

1:  -

25

Borgen, 2:ne holmar - Dito

 

1:16

26

Wattungen - Dito

 

5: 28

 

Summa

67: 21

189:  4

Summa summarum    256 tunnland 25 kappland

"Wid alle the uptagne och beskrifne Holmar, Skär och Klippor, utom Svartön, hafva Brändö byamän ifrån ålder innehaft och idkat skäla- och enafiske, samt Bete för fårkreaturen, hvarföre the till Kongl. Maijt och kronan betala särskilt Taxa. Att sålunda vara förrättat som anfört är intygas. Luleå och Brändön den 13 Aug. 1801. På Embetets Vägnar. M Boström"

1802 - KB:s utslag

Kungl. Maj:ts Befallningshavandes i Västerbottens Hövdingedöme utslag meddelades den 30 augusti 1802. KB konstaterade att Brändö by enligt upprättad karta och beskrivning erhållit sammanlagt 6561 tunnland och 18 5/8 kappland. Av denna areal utgjorde endast 6049 tunnland och 4 1/8 kappland duglig mark, dvs åker, äng, uppodlingsland, betesmyror och skog. Resterande 512 tunnland och 14 1/4 kappland utgjordes av oduglig mark, dvs sjöar, myrar, mossar och berg.

Enligt den antagna normen, 1400 tunnland för varje mantal, skulle Brändön egentligen ha erhållit 6114 tunnland och 2 kappland duglig gjord. Det förelåg alltså ett underskott på cirka 65 tunnland. Men, konstaterar KB, eftersom all mark som "av fordno lytt under Brändön", är uppmätt och inte utgör mer än 6049 tunnland, så måste jordägarna "därmed åtnöjas".

1841 - Begäran om ersättningsmark

År 1841 tog Brändö by upp frågan om ersättning för den bristande tilldelningen om ca 65 tunnland i samband med avvittringen och yrkade att få erhålla Småskärsklipporna, Finnskäret, Knivören, Äggrundet, de tre Björköarna och Fjärdsgrundet.

Karta och beskrivning upprättades av lantmätaren Erik Hollström. Där konstaterades att Småskärsklipporna tillhörde Luleå stad, Fjärdsgrundet tillhörde Sundom och att Smultronskäret var föreslaget ingå i kronotorpet Uddskäret. 

Av de övriga öarna, som tillhörde kronan, var Knivören tills vidare upplåten åt bonden Johan Nilsson i Brändön emot en ränta av 12 skilling banco. Hollströms beskrivning upptar:

Äggrundet, egentligen ett stenhollster, varå ringa bete gives för Fårkreaturern belägen 3/4-dels mil från Brändöns land, i sydost, är till 3/4 odugligt och innehåller 8 tunnland och 6 kappland.

Björkiöarna, 1 3/8 mil från byns land, öster om Hindersön och av samma beskaffenhet som Äggrundet. Till 3/4 delar odugligt och består av Trutören, Trutörgrundet och Grisselklippan. Areal 29 tunnland och 127 kappland.

Knivören, i anseende till dess dåliga beskaffenhet värderad att blott utgöra 1/8 duglig mark och ger något bete. Ön ligger 1 mil sydost om byn och innehåller 34 tunnland och 20 kappland.

Finnskäret, 2 1/2 mil SSO om Brändön, består mest av sten- och grusåsar samt sand med ringa tillfälle till bete av buskar och gräs. Ön är till 3/4 oduglig och innehåller cirka 100 tunnland.

Ersättningen beräknades efter 2/3 öre för varje tunnland duglig mark, vilket blev 25 1/3 öre silvermynt. Omräknat till smörränta motsvarade detta 9 1/2 marker.

Framställningen om att Brändön skulle tillerkännas de ovannämnda öarna synes inte ha gett något resultat. Öarna såldes av Kronan genom auktioner på 1880-talet.  Knivören såldes till Hans Peter Persson på Hindersön. Björkörana 1:1 och Äggrundet 1:1 såldes till Fängelsedirektören C T Thulin i Luleå för 25 respektive 10 kr.

Källor: Akterna Nederluleå 103 och 305

Länsstyrelsens avvittringsutslag