En dag i mitten av mars 1997 hade Hertsöskolan en friluftsdag med pimpelfiske på Furufjärden. I samband med en rast på hällarna vid Ökholmsstranden upptäckte Hanna Kummo i klass 4 C en mystisk inskrift i berget. När hon skrapade bort den fuktiga mossan kunde man läsa årtalet 1770 och ett par andra konstiga tecken. Det var en gammal markering i gränsen mellan Brändön och Sundom.

     Läraren Arne Öhman satte under sommaren 1997 upp ett litet röse på platsen och markerade vägen dit med snitslar.

Markeringen i berghällan finns beskriven på en karta från år 1820 (akt Nederluleå 215) över "Tvistiga Råskillnaden" mellan Sundoms och Brändö byar. Punkt A beskrivs som en jordfast häll vid norra sidan av Ökholmen uti vilken flera bomärken och årtalet 1770 finns inhugget.  

     Sundoms byamän påstod vid denna förrättning att gränsen mellan byarna skulle sträckas i en rät linje från denna hälla till en sten på Halsskärshalsen (Hallskjärshalsen, Hallstjälshalsen) och vidare till Klingergrundet. Brändö byamän yrkade däremot att gränslinjen från Klingergrundet skulle gå till i rät linje över en större sten vid Halsskärshalsen och vidare till en upprest och i havsstranden liggande större sten vid norra ändan av Ökholmen.

     Anledningen till tvisten var troligen att några ängar och upplandningar norr om rålinjen på Ökholmen och på Brändöskäret innehades av personer från Brändön. Sundoms byamän ansåg däremot att detta var deras mark som de erhållit vid avvittringen åren 1787-88.

     I kartbeskrivningen till avvittringen finns antecknat att några av Pärsö byamän ägde rätt till en mulbetestrakt inom Brändö bys rågång på Ökholmen, Utslag om detta hade meddelats av Häradsrätten den 9 november 1754 och den 17 januari 1769. Dessutom fanns Konungens Befallningshavandes resolution om detta av den 20 oktober 1786.

     Häradsrättens synedom över rågången och ägotvisten meddelades den 12 juli 1820 och rätten synes ha bifallit Sundoms byamäns yrkande att gränsen skulle dras från Klingergrundet till hällan på Ökholmen med det inhuggna årtalet

Olle Malmsten har vid sina forskningar funnit att bomärkena tillhör två bönder i Persön. Det är Per Olofsson i Persön nr 23 (ring med kors) och Nils Larsson Lejon i Persön nr 1.  

     I vilket sammanhang som märken har tillkommit är ännu oklart. Klart är däremot att inskrifterna i berget räknas som fast fornlämning enligt 1988 års lag om kulturminnen.

Källor: Akterna Nederluleå 103, 215, 250 och 575 i lantmäterikontorets arkiv.

Utdrag ur Gula kartan

Kjell-Arne Johansson vid Luleå kommuns informationsavdelning har skrivit om dessa gamla märken i informationstidningen "Vårt Luleå" Nr 3, november 1999. Se nedan