Avhysning av apotekaregesällen Sörling från Luleå år 1791

I november år 1781 skrev landsfiskalen Anders Ottonius till borgmästare och råd i Luleå bl.a.

”I anledning av provinsial Medicine Herr Doktor Gryselius till mig ingivna ämbetsrapport rörande det apotekaregesällen  Gerhard Lorensson Sörling sig företagit, att medikamenter förskiva  och sjukdomar bota, har jag väl i början av detta år, honom Sörling såsom obehörig person, att med att med slika förrättningar sig befatta, samt därtill utan respass i landet inkommen, hit inkallat, men då Luleå sockens allmoge igenom sina utskickade där på det enträgnaste  anhöllo,  att få i socknen sig till biträde behålla, upptagande åtskilliga betyg och de av honom lyckeligen förrättade curer, fann jag mig föranlåten tillstädja Sörling att till Luleå åter resa, med varning att sig med sjukdomars botande och läkemedels förskrivande ej befatta, då ock brev med berättelse om sakens sammanhang till Kongl Collegium Medicum avgick

Sedermera och under min resa igenom länet, hörde jag ej vidare Sörling än som en liderlig och på dryckenskap begiven karl omtalas, varvid apotekaren i Piteå Frank tillsades, att med medikamenters försäljande till Sörling eller preparerande efter de av honom givna recepter sig varsam förhålla

Ifrån den tiden och mest härtill har jag ingen underrättelse om denne Sörlings vistande och förhållande undfått, Men uti i dag med posten ankommet brev, har regementsfältskären herr assessor Lange mig tillkännagivit, att nämnda apotekaregesäll, sedan han skall bland allmogen uti Piteå socken förlorat det förtroende de tillförne för honom haft, flyttade till Luleå stad, varest han uti ett oordentligt, vanhedrande och alldeles liderligt uppförande sig sölar.

För den skull och till förkommande av en slik Sörlings emot ordning och skick stridande framfart, är jag föranlåten härigenom antyda herr Landsfiskalen att genast för herr borgmästaren Bergström varna och  täcktes på ämbetets vägnar gunstigt underrätta mig  om apotekaregesällen Gerhard Lorensson Sörling som nu åter bor uti Luleå nystad, förande ett så oordentligt, vanhedrande och liderligt liv, varna, så lärer väl herr borgmästaren och lovl magistraten till förekommande av sådan förargeligt leverne  honom som kastlös från staden  bortföra; Men som jag är emedertid är befalt, att med min allra ödmjukaste rapport inkomma, sedan jag först inhämtat herr  borgmästarens gunstiga yttrande , så vågar jag därigenom i ödmjukhet anhålla och i stöd varav, att  nådige herr greven och landshövdingen täckes vidtaga eftertryckliga steg

Under avvaktande härav förbliver högädle och lagfarne herr borgmästarensödmjuke tjänare

Luleå 9 nov 1781 And Ottonius”

I mars år 1791 tog Magistraten upp ärendet och skrev

”Som Apotekare gesällen Gerard Lorentson Sörling vilken under år 1781, dels som en ankommen oförpassad person, dels blifvit ifrån orten bortskaffad, men sedermera åter kommit och någon tid sig här i staden utan tillstånd uppehållit och blifvit åtskillige gånger.

Då han för närvarande icke är bofast och ej har den ringaste möjlighet att qvarblifva, blivit tillsagd att sig härifrån begiva men velat samma befallning ej hörsamma, så varder Sörling som i anseende till sitt uppförande afskickad till närmaste kronobetjänt i landet, att i den händelse Luleå sockens allmoge, efter sin hos konungens höga befallningshavande benämte år gjorde ansökning, numera ej vilja behålla honom i socknen, bemält person ifrån orten bortföras.

Luleå i Martii 1791   På Magistratens vägnar”