Ett faderskapsmål

Vid höstetinget år 1825 återupptogs det tidigare uppskjutna målet mellan bonden Anders Nilsson i Västmarken som ombud för sin dotter ogifta pigan Chatarina Andersdotter,f 1797,  samt expeditionskronofogden L U Öqvist mot den ogifte drängen Johan Persson i samma by angående barnafödsel och ansvar för lönskaläge.

   Catharina (Caisa) Andersdotter hade den 27 augusti 1824 fött den ”oägta” sonen Nils.

Johan Persson vidgick att han för flera år sedan legat i säng tillsammans med Catarina Andersdotter, men bestred faderskapet.

   Som vittnen hördes drängen Pehr Gustaf Gabrielsson från Alträsk och hustru Maria Johansdotter från Selet.  Pehr Gustaf Gabrielsson berättade att juldagskvällen år 1823 hade han och Johan Persson följts åt till det rum där  pigan Catharina legat i säng. Eftersom det var ljust i rummet hade Pehr Gustaf sett att Johan Persson legat på sängen med kläderna på tillsammans med Catharina. I samma rum befann sig också pigan Dorothea Danielsdotter och drängen Nils Petter Pehrsson. Den sistnämnde hade då sovit, liggande på en bänk i rummet. Vittnet Pehr Gustaf tillstod att han för flera år sedan haft köttsligt umgänge med pigan Catharina.

   Vittnet Maria Johansdotter ingav en skriftlig vittnesberättelse: ” Vår Johan Persson kom till oss, så hälsade han God morgon svärmor. Jag svarade jag tål intet du kallar mig svärmor, när du går och ligger i andra gårdar. Hvad gör det sade han. Hvarest har du legat då sade jag. I Wallmark sade han och knulla, som djefvulen. I hvad gård har du legat då, sade jag, inte har du legat i Hans Peters och intet i Jöns, de flickor har friare förr. Först i Anders Nilsson sagte han. Så var hon djerf, sade jag, som lät dig knulla första natten, då sade han: vet du om det är första gången. Hvad har du gjort nu här sade jag, när det är så nära jul, svarade han. Friat. Skall du komma ner till jul. Sade jag. Jo sade han.

   Vittnesberättelsen upplästes och erkändes med tillägg att Johan Persson 14 dagar före julen 1823 berättat det anförda endast i närvaro av vittnet och en liten flicka. Johan Persson bestred vittnesmålen. Kärandesidan yrkade på att få höra de åberopade vittnena Dorotea Danielsdotter och Nils Petter Persson med flera och beviljades uppskov till nästa ting.

   Drängen Johan Persson var instämd till vintertinget 1825 angående fadersmål och ansvar för lönskaläge, men han infann sig icke.   Rätten kunde dock höra de instämda vittnena.

   Nils Petter Persson berättade att han följt Johan Persson in i pigan Catarina Andersdotters rum  juldagsaftonen 1823 då pigan varit ensam och liggande i en s.k. lucksäng. Johan hade tagit av sig kapprocken och sedan lagts sig hos Catarina och luckorna hade tillslutits. Sedan Johan i något över en timma legat i sängen hos pigan hade han stigit upp och väckt vittnet som lagt sig på en bänk och somnat. De hade därefter följts åt från pigans rum.

   Pigan Dorotea Danielsdotter  avgav samma vittnesmål som tidigare  Hon hade suttit uppe en stund och sedan lagt sig i en säng ovanför lucksängen. Hon hade inte förmärkt att parterna övat köttsligt umgänge med varandra, men sett att Johan tagit av sig tröjan och att dörrarna till lucksängen stundom varit öppna och stundom tillslutna.

   Carina Andersdotter trodde att hon blivit med barn då de fjorton dagar före haft köttsligt umgänge.

   Kronofogden Öqvist yrkade att Johan Persson skulle fällas för lönskaläge och instämmas till nästa ting vid dubbelt vite om 10 riksdaler banco, varefter målet uppsköts till nästa ting.

   Vid vårtinget 1826 uppropade målet på nytt. Bonden Ander Nilsson, som företrädde dottern Catarina, hade avlidit. Anders Persson var inte nu heller närvarande.  Målet fick därför skjutas upp änne en gång

   Hur det gick sedan har jag inte kunnat följa, men i kyrkboken är antecknat att Anders Persson vistades utrikes. Han har troligen rymt landet för att undgå straff. År 1830 är han tillbaka och flyttar till Stockholm.

   Carina Andersdotters ”oägta” son Nils var född 1824. Han tog sig senare efternamnet  Vesterberg och gifte sig 1860 med Fredrika Johann Åström. De flyttade till Selets Bruk och fick två egna barn och hade därtill en fosterson, som 1875 undergick 12 dagars fängelse vid vatten och bröd för fylleri, oljud och fönsterinslagning.