”Ett slag på käften”

I september år 1771 instämde repslagaren Mårten Henrik Sven Forsberg handelsmannen Erik Norlin för att denne med hugg och slag överfallit honom i änkan Catharina Grahns gård i Luleå. Norlin skulle lördagen den 7:e ha kommit till honom på sitt arbete och bett honom följa med till änkan Grahns gård för att överlämna en räkning. När han kommit dit och fått räkningen blev han missnöjd och ville gå därifrån. Nordin skulle ha hindrat honom och ryckt honom tillbaka så att han föll baklänges över en stol. Då Forsberg kom på fötterna frågade han varför sådant skedde men Nordin svarade honom med orden jag skall dig hundrafalt betala och sedan gett Forsberg en örfil och därpå med knytnäven slagit mot näsa och mun så att blodvite uppstod. Han hade dessutom sparkat och knuffat Forsberg när han skulle gå därifrån. Norlin nekade till att han på något sätt ofredat Forsberg

Som vittnen hördes först handelsman Hahn som berättade att han förleden lördag varit i Norlins gård och då sett att Norlin måttade ett slag med flat eller avig hand mot Forsbergs ansikte. När han sedan gick därifrån hörde han något stoj och buller i rummet och när Forsberg kom till porten syntes han vara blodig.

Drängen Christoffer Degerstedt berättade att han förleden lördag varit i köket i änkan Norlins gård och hört något samtal i rummet innanför mellan Norlin och Forsberg om en räkning.  Han hade inte sett att Forsberg blivit slagen men åhört att denne frågat varför han blev överfallen med hugg och slag. Norlin svarade då med orden: derföre att du är en (hundfett?) När Forsberg kom ut var han lite blodig om munnen

På tillfrågan kunde Norlin inte frångå att han slagit Forsberg på munnen med flat hand och ville inte heller bestrida de egenmäktiga ord som han fällt mot Forsberg

Mäster Forsberg yrkade att Norlin måtte plikta för sitt brott efter lag samt ge honom ersättning för tidsspillan och stämningspenningarmed sju daler 6 sk.

Rätten fann att Norlin medelst slag på munnen tillfogat repslagaren Holmqvist ett blodvite och kallat honom ett ohöviskt och föraktligt ord. Rätten fann därför skäligt att pliktfälla handelsman Erik Norlin för blodvite till fem daler silvermynt och för ett ohövisk ord till en daler samt att ersätta repslagaren för tidsspillan och utlagda stämningspenningar med fyra daler 16 öre kopparmynt