En bytta smör

Bonden Johan Johansson från Avan instämde år 1773 bonden Lars Jönsson från Unbyn och hans hustru Maria Johandotter med påstående att de måtte bevisa varifrån de fått det smör som de sålt i staden förleden höst och som de haft gömt och förvarat på ett otjänligt ställe samt till vem de senare försålt smöret. Rättegången hölls den 22 januari.

Johan Andersson trodde sig ha skäl till detta eftersom han under marknaden i handelsman Ljungs gård förlorat en smörbytta om ett lispunds vikt eller något däröver

Lars Jönsson anförde att han ej kunde erkänna att han fört någon smörbytta till staden under marknadstiden och som han skulle ha förvarat i handelsmannen Peter Wallmans vedhus. Avsikten skulle ha varit att eftersom har var i skuld hos Wallman så ville han ej visa denna vara utan försöka sälja den mot kontant betalning hos någon annan för att kunna köpa någon ”kist” till sitt hushåll. Han inlämnade även ett intyg från Nils Hansson i Unbyn som åkt båt tillsammans med honom till Luleå stad när kronouppbörden skulle uppbäras. Han hade då inte kunnat uppvisa något för tullen eller gömt något smör.

Lars Jönsson intygade att han inte haft något smör med på båten utan haft det i Gamla staden varifrån han hämtat det på fredagen som var dagen efter deras ankomst till Luleå och på aftonsången infört smöret igenom tullen och anhöll tillika att bli frikänd från anklagelsen

Som vittnen åberopades soldaten Carl Brun som vittande att han förliden höst under marknadstiden i arbete hos handelsmannen rådman Peter Wallman tillsammans med flera andra på lögardagens morgon sett Lars Jönsson gå smygande omkring rådmannens vedhus. Drängen Gustaf hade då gått in i vedhuset och där i en vrå bakom tvenne stora höbalar funnit en smörbytta undangömd. Han ropade på pigan Brita och en annan dräng som alla såg byttan som var något svedd eller smutsig och tycktes kunna innehålla något lispund smör

Medan de var i vedhuset kom Lars Jönsson dit och sa till Gustaf ”inte får du byttan”. Han tog därefter byttan och begav sig ”mycket hastande” mot Strandgatan

Rådstuvurätten föreställde Lars Jönsson att han borde bekänna sanningen och inte med falska berättelser förhala tiden och att han ådragit sig ett brott i anseende till försnillandet av tullen, som torde hava svårare följder än om han vidgått hur han kommit över smöret.

Han svarade att han kunde underkasta sig den dom han gjort sig skyldig till genom förvillande av tullen samt att han sålt smöret till kopparslagaren i staden mäster Holmström och i betalning fått 21 daler kopparmynt.

Rätten lät uppkalla kopparslagaren mäster Holmström som berättade att Lars Jönsson kommit till honom och utbjudit smör till salu och då han sagt sig vela köpa detsamma hade Lars Jönsson fått en mindre bytta med sig och efter en liten stund återkommit med 2:ne byttor. I den mindre fanns smör men i den andra var smöret bättre, vilket Holmström köpt, men han kunde inte erinra sig vad han betalade. Lars Jönsson ville inte att han skulle berätta för någon om att han sålt smör till honom

Sen kallades Lars Jönsson hustru Maria Johansdotter som berättade att hon endast haft några kannor som blivit förda till Gammelstaden och lagda i en bytta om 15 eller 16 markers storlek. Samt sade vidare att byttan ej varit mycket gammal men oskadd omkring brädden

Sedan smöret blivit sålt hade fadern gömt byttan i rådman Vallmans stall samt avhämtat den senare fram på våren

Pigan Brita Larsdotter, som var i tjänst hos rådman Wallman, hördes och berättade att på sista marknadsdagen hade Wallmans dräng Gustaf ropat henne till sig och då hon kommit in i vedhuset hade Gustaf stått bredvid en  smörbytta som var nästan full med smör och ville hon erinra sig att hålet var märkt med bokstäverna N.O: Under det vittnet var i vedskjulet tillsammans med soldaten Brun och drängen Gustaf hade Lars Jönsson kommit och sagt till drängen Gustaf ”intet får du den” och skyndat sig bort med byttan.

Drängen Gustaf hade då gått efter Lars Jönsson för att se vart han tog vägen men inte hittat honom. Han sade sig ha hört soldathustrun Anna Brun berätta att hon samma morgon sett Lars Jönsson kommande med en bytta i handen till rådman Wallmans gård, gått in i vedhuset och stängt dörren efter sig. Änkan hade gått efter för att taga sig ved och också sluppit in, men vad hon sett visste inte vittnet

Käranden Johan Johansson beviljades anstånd till den 5 februari för att kunna förete fulla bevis mot Lars Jönsson. Johan Johansson var nu företrädd av kronolänsmannen Anders Stenberg, Det hade framkommit att Lars Jönson icke skulle ha fört in något smör till Luleå stad. Han var därför skyldig att visa varifrån han fått de smör som han sålt till kopparslagaren Holmström. Som vittnen hördes Lars Danielsson som berättade att han träffat Lars Jönsson i Luleå gamla stad söndagen efter marknaden och frågat honom varifrån han fått det smör som han sålt till kopparslagaren Holmström? Lars Jönsson svarade att jag har borgat ut salt och spannemål och nu har jag fått smör igen. Men om jag säger att jag tjuvat det eller fört det hemifrån så är det stulet. Lars Jönsson nekade genast att ha sagt sådan yttrande.

Den 5 februari fortsattes rättegången. Lars Jönsson, som hämtats från stadens häkte, tillfrågades då om han icke ville bekänna varifrån han fått det smör som han sålt till kopparsagen Holmström, eftersom han inte genom tullen infört något smör till staden. Och då han var så fattig var det inte troligt att han köpt samma smör. Men han kunde inte förmås till någon bekännelse.

Vidare hördes flera vittnen som sett Lars Jönsson i rådman Wallmans gård på fredagskvällen i marknadsveckan.

Lars Jönsson fördes tillbaka till häktet och målet uppsköts till den 9 februari. Efter att ha suttit i häkte i mer än två veckor bekände Lars Jönsson då frivilligt att han sista marknadsdagen i början av september från Johan Johansson i Avan snattat 1 lispund 3 marker smör och sedan sålt det.

Lars Jönsson ålades att till Johan Johansson återgiva ett lispund och två marker smör eller betala dess värde med åtta daler 23 öre samt att böta hälften av det snattade smörets värde med 14 daler 12 öre. Dessutom betala rättegångskostnaderna och ersättning till vittnen för tidsspillan mm. Lars Jönsson skulle i övrigt undergå enskilt skrift och avlösning i sakristian i Luleå stads kyrka.

Lars Jönsson var född 1724 och står 1776 som inhyses folk  i Unbyn

Georg Palmgren

Källa: Domboken 1773 för Luleå stads Rådhusrätt och Magistrat A1a:20