Luleå stad och 1808-1809 års krig

I februari 1808 ryckte ryska trupper in över den finska gränsen. Svenskarna drog sig tillbaka upp till Uleåborg. Fästningen Sveaborg föll utan strid i ryssarnas händer.

Luleå stad berördes under kriget bl.a. genom att vara utskeppningshamn av förnödenheter till Finska armén och som sjukhus för sårade och sjuka soldater från Upplands regemente

I oktober 1808 beordrades Magistraten i Luleå stad att rekvirera nödiga fartyg med besättningar för att till Brahestad överföra 900 tunnor mjöl, 200 tunnor salt fisk, 150 lispund torr fisk och 1000 lispund smör för finska armén behov. Enligt uppgift skulle handlanden Stenhagen äga en galeas och herrarna Wahlberg var sin jakt som var tjänliga att lasta med mjöl. Dessutom skulle smeden Sandström äga en öppen jakt som skulle kunna lastas med fisk och smör. Fartygen skulle besiktigas och nödiga reparationer snarast utföras.

Sandström meddelade att han inte hade möjlighet att utföra den reparation som erfordrades, bl.a. måste en ny mast insättas. Kronan lämnade förskott på erforderliga medel och Sandström beordrades vid vite om 66:32 riksdaler att skyndsamt låta utföra nödiga reparationer så att fartyget bleve färdigt kommande tisdag för att då kunna lasta och avsegla med första vind.

Förutom de tre fartygen kunde även rådman Ruths och handlande Johan Wahlbergs storbåtar och rådman Kråkas och rådman Forsbergs lastbåtar komma ifråga.

Johan Wallén hade invändningar mot beslutet och skriver ”För allt vad heligt är, laga så att fartyg äro framme vid bron sist till middagen så att inlastning kan ske av smör och fisk. Därtill behövs tvenne storbåtar och i sådant fall bryr jag mig icke om Sandströms båt. Stenhagen och Wahlbergs fartyg skola vara för mjölet. Det är rätt obehagligt för mig att finna att Magistraten dragit mig bak ljuset och icke satt andra varande storbåtar i rekvisition utan uppehållit avsändandet med reparation av Sandströms. Var god och visa verksamhet att få bort kronans proviant så att ansvar icke må uppkomma.”

Luleå stad kom också att få ta emot sårade och sjuka soldater. Sjukhusinspektören Billvall begärde att magistraten skulle tillhandahålla personal som biträden vid de sjukas skötsel mm. För transport av några lindrigare sjuka från skolgården till andra sjukhus behövdes tvenne hästar med karmslädar och litet fourage så att de sjuka kunde läggas däri under den korta transporten. De utsedda biträdena skulle till undvikande av hårdaste ansvar infinna sig vid utsatt klockslag.

Från Upplands regementes 1:a livbataljon anlände 54 soldater och från 2:a bataljonen 28 eller tillsammans 82 man. För deras behov rekvirerade Billvall 25 famnar huggen ved och 4 lass halm och erforderlig proviant enligt fältstat från fältmagasinen

Staden hade svårt att klara av alla inkvarteringar. De sjuka hade upptagit alla befintliga rum. Dessutom hade man särskild inkvartering av ryska officerare. Stadsläkaren sade sig inte hinna med fler sjukas medicinering och skötsel. De upptog dessutom stadsläkarens och alla sjukvakterskors tid. Magistraten begärde därför att slippa få några fler sjuka eftersom det fanns en sjukhusinrättning i Gammelstad. Man anhöll att generalintendenten skulle kommendera dit nödig läkare från armén

För att slippa ta emot soldater bland sitt eget folk hade staden fått anända den s.k. Strandbergska gården till sjukhus.  Den avlidne Fagerlunds änka Sara hade därför måst utrymma gården och var nu husvill. Magistraten uppdrog därför åt rådmännen Lindgren och Forsberg att uppmana envar av stadens borgerskap till ömhet emot denna husvilla och fattiga änka.

Många av de sjuka soldaterna kom att avlida av smittsam s.k. fältsjuka. Minnesstenarna i Gammelstad och Alvik påminner om fältsjukas offer.

Även några av stadens invånare kom under dessa år att avlid av fältsjuka. Till förbyggande av fler sjukdomsfall utfärdades nedanstående kungörelse

”Så olycklig det är att å ena sidan en och var hotad med hälsans och även livets förlust igenom en överhandtagande svår smitta som svår sjukdom, varav flere blivit faderlösa. Lika viktigt och angeläget är det även å andra sidan att iakttaga alla möjliga försiktighetsmått till förkommande av smittans utbredande. Magistraten har således ansett sig föranlåten uppmana varje av stadens medborgare att även innan sjukdomen hunnit sig i huset insmyga tidigt anmäla sig hos stadens läkare som icke i avseende på detta syftemål att giva nödiga föreskrifter och goda råd  - har magistareten blivit föranlåten med anledning av vad Kongl Befallningshavande även täckts låta om begravningar av döda kungöra, härigenom påbjuda och befalla att genast efter det dödsfall efter smittsam sjukdom timat  vederbörande besörja om öppning av graven som bör vara minst 3:ne alnar djup samt därefter utan uppehåll och oaktat själva begravningsceremonin icke skulle genast kunna ombesörjas, icke dess mindre befordra den döda till graven medelst bisättning – varvid liksom även då begravningen genast sker bör innan locket på likkistan sista gången pålägges liket beströs med ungefärligen ½ kappa kalk som vid varmare årstid hindar smittsamma ångors uppstigande, vilket är desto angelägnare som begravningsplatsens belägenhet förutsätter dagliga och stundliga besök av vandrande och över ock förbi densamma

Och efter det vid bisättningen sålunda förfarits skall graven till överst på likkistan med jord igenfyllas; dock så att ej hinder för själva jordfästningen uppkommer. Och åligger det vederbörande kyrkobetjänt att över uppfyllande härav hålla noga uppsikt.

I sammanhang härmed och som under det sjuka krigsmän här i staden vistats, åtskilliga befunnits ådagalägga den oförlåtliga djärvhet, att ehuru alldeles skiljde vid befattningen med deras skötsel, likväl besöka själva sjukhusen, samt ofta betjäna de därstädes varande sjuka medelst anskaffning av för dem, om icke skadliga, åtminstone ej hälsosamma medel

Alltså och till förekommande av de härmed förknippade svåra och olyckliga följder, sjukdomens allmänna ödeläggas, har Magistraten härigenom velat vid hårdaste ansvar för bjuda en och var att på berörde eller annat sätt hava minsta befattning med de sjuka soldaterna, eller sjukhusen besöka, hälst enär berörde sjuka dessutom äga all skötsel av därtill antagne personer.”

Källa: Luleå stad Rådhusrätt och Magistrat F1:14

Georg Palmgren