Avrättningen år 1609 av Måns Nilsson i Brändön

 

 

 

Den 29 november 1608 stod Måns Nilsson i Brändön inför rätta, anklagad för lägermål med sin styvdotter Kirstin med vilken han avlat barn.

   Måns Nilsson tillstod sin synd och missgärning och bekände att han lockat och trugat Kirstin till denna gärning.

   När Kirstin tillfrågades hur Måns hade handlat med henne berättade hon att när hennes mor en gång hade farit till Börjelslandet  och de om aftonen när de skulle gå till sängs, hade hon släkt elden och ville gå till den andra stugan till barnen där hon brukade ligga. Hennes styvfar sade då att nu skall du göra som jag vill och med detsamma kastade han henne upp i sängen och brottade med henne tills han bedrev sin onda gärning och vilja. Hon tordes inte heller ropa utan låg och grät, och han sa till henne, om du säger det för någon skall du aldrig glömma mig.

   Vidare bekände hon att han hade lägrat henne mot hennes vilja när han kom hem med hö och de bar in höet uti höladan,

   Tredje resan låg han med henne i stugan när hennes mor var till kyrkan, hon grät och kved,

   Fjärde gången lägrade han henne i kyrkstugan, och han hotade henne alltid och sade, om du inte tiger eller säger det för någon, skall du aldrig glömma mig.

   Mera olovligt umgänge bekände hon sig inte ha haft med honom.

 

Styvfadern ställdes inför rätten och tillspordes hur deras sänglag tillkom. Han svarade att hans hustru var till Börjelslandet och sedan hade jag makt att göra mot henne som jag ville, hon var ett barn och omogen och rådde inte förhindra mig i min onda vilja, Jag gör henne fri för att hon är på intet sätt vållande.

   För hans onda missgärningar blev han dömd till "Eldsstraff" och ..

 

Bådas straff underställdes konungen.

 

Den 28 januari 1609 verkställdes straffet och Måns Nilsson blev bränd enligt konungens befallning. På avrättsplatsen blev han tillfrågad om hans styvdotter skulle ha samtyckt till lägermål med honom, han ursäktade henne såsom tidigare och friade henne helt från att vara vållande.

   Kirstin blev därför benådad av konungen och förskonad från straff.

 

(Detta är ett kortare sammandrag av det material som jag tacksamt fått ta del av från Anders Sandström i Vidsel)